Jag längtar tills jag kan få gå en hel dag utan att känna varken skam, dåligt samvete eller "jag borde göra" ångest.
Jag är så less på att konstant läsa/höra/se massa dravel om att det är SÅÅÅÅ lätt att få vardagen att gå ihop. Du kan minsann både jobba, träna OCH vara en superförälder. Tjocka föräldrar har bara dålig karaktär och borde ta sig i kragen. Helst skall du baka lite också, och pyssla massa fina saker. Och hinna mysa med din sambo ibland. Minst 1 gång i veckan. Och så får vi INTE glömma ett glas vin på fredag kväll. Och lördag. Och kanske söndag också, bag-in-boxen är ju ändå öppnad... Och på toppen av allt är du pigg och fräsch som en nyponros, alla gravkilon är sedan länge borta, och magrutorna väntar på att få bli uppvisade. Barnen är lyckliga och äter som hästar. Ni går på bode museum och lekland flera gånger i månaden.
Jag inbjuder er med glädje hem till oss. Försök få in träning när det inte ens finns tid att gå på toa ifred. Försök få in bra kost i en minimal budget. Försök få in tålamod och ork när du inte ens orkar hålla ögonen öppna. Försök få tid till NÅGONTING när du har barn som aldrig sover, trots rutiner. Försök dessutom lära dig en massa nya saker, fast att du är så trött så du inte ens vet hur du kom till skolan eller om du har strumpor på dig.
Nej, alla kan inte gå ner i vikt "lätt som en plätt" Nej, alla kan inte mysa till det. Nej, alla KAN inte vara superföräldrar. Är så trött på alla fasader.
SMÅBARNSÅREN SUGER!! OK?! Alla era förbannade fasader får föräldrar som mig att må så fruktansvärt dåligt över att inte kunna njuta av barnens första år. Och nej, det är inte bara upp till mig att se det positiva i allt. Det är lika mycket upp till ER att vara lite ödmjuka mot dem som har det förbannat jobbigt.
