Skitmorgon. Skitdag. Skitliv. Skit skit skit.
Vad får man för att man är snäll, ärlig och alltid gör "the right thing"? NADA! Eller förlåt, fel av mig. Du får SKIT! Du blir bestraffad. Bestraffad av idioter utan varken hjärna eller hjärta.
Skriver som min kompis skrev så bra;
Vad gör man när man inte vill dö, men man vill inte leva heller?
onsdag 31 augusti 2011
måndag 29 augusti 2011
Where the sun don't shine
Den här är till er, CSN! Hoppas ert morgon kaffe smakar skit.
Har haft en skit natt, ammat varannan timme sedan kl 21 igår. Skoj. Och för en liten stund sedan somnade lillgrisen, men eftersom att jag har fyra miljoner saker att göra så kan jag bara glömma att få sova jag med. (Dessutom slår det ALDRIG fel att han vaknar när jag lägger mig)
Hur kan en bebis efter 4 månader fortfarande inte ha någon form av rutiner? Och hur kan en bebis INTE sova dagtid mer än några korta 10-20 minuters vilor. Jag förstår inte.
Han varken äter eller sover bra. Sömnen blir bara sämre och sämre... Känns lagom lovande inför skolstart.
De är som natt och dag Adrian och William. Adrian sov jätte bra, åt bra, var glad och nöjd mest hela tiden, och var inga problem att göra saker med.
William äter inget vidare, vägrar ta flaska, är aldrig nöjd, hatar att åka både bil och vagn så vi är instängda hemma. Men Adrian kunde vi dammsuga runt hans säng när han sov utan att han blev störd eller vaknade, med William kan jag inte ens dra upp täcket utan att han vaknar.
Det känns som att han är enormt otrygg, och det gör verkligen ont i mamma-hjärtat. Har jag verkligen misslyckats så totalt med W?? =(
Sämsta mamma i världen. Japp.
Har ont i magen. Grubblar och tänker. Orkar inte mer. Uppför uppför uppför, och så rakt in i en jävla gran då och då.
Imorgon skall jag i alla fall få träffa en alldeles alldeles underbar person som jag saknat MASSOR! Det ser jag fram emot!
Har haft en skit natt, ammat varannan timme sedan kl 21 igår. Skoj. Och för en liten stund sedan somnade lillgrisen, men eftersom att jag har fyra miljoner saker att göra så kan jag bara glömma att få sova jag med. (Dessutom slår det ALDRIG fel att han vaknar när jag lägger mig)
Hur kan en bebis efter 4 månader fortfarande inte ha någon form av rutiner? Och hur kan en bebis INTE sova dagtid mer än några korta 10-20 minuters vilor. Jag förstår inte.
Han varken äter eller sover bra. Sömnen blir bara sämre och sämre... Känns lagom lovande inför skolstart.
De är som natt och dag Adrian och William. Adrian sov jätte bra, åt bra, var glad och nöjd mest hela tiden, och var inga problem att göra saker med.
William äter inget vidare, vägrar ta flaska, är aldrig nöjd, hatar att åka både bil och vagn så vi är instängda hemma. Men Adrian kunde vi dammsuga runt hans säng när han sov utan att han blev störd eller vaknade, med William kan jag inte ens dra upp täcket utan att han vaknar.
Det känns som att han är enormt otrygg, och det gör verkligen ont i mamma-hjärtat. Har jag verkligen misslyckats så totalt med W?? =(
Sämsta mamma i världen. Japp.
Har ont i magen. Grubblar och tänker. Orkar inte mer. Uppför uppför uppför, och så rakt in i en jävla gran då och då.
Imorgon skall jag i alla fall få träffa en alldeles alldeles underbar person som jag saknat MASSOR! Det ser jag fram emot!
torsdag 25 augusti 2011
Men det är bara att.....
Hoppsan! Så hade hela sommaren (nåja, det har tydligen varit sommar enligt kalendern i alla fall) gått, och inte ett endaste inlägg från mig. Att ni har överlevt!? Hur har ni klarat er utan alla mina griniga klagomål..?
Men, gud hör bön. Här är jag!
Skämt å sido....
JA, jag behöver ventilera lite ibland.
NEJ, ingen tvingar dig att läsa skiten.
JAAAAA, jag älskar mina barn och min sambo över allt annat!
Att man blir sur på saker innebär inte att man inte älskar sin familj.
SÅ nu har vi rett ur det. Då kör vi...
Jag får allt som oftast väldigt välmenande kommentarer/tips/råd. Det tackar jag för. (Nej det var ingen ironi i det, jag ÄR jätte tacksam!!)
Men ibland känner jag för att svara något annat än tack. Förklara ytterligare VARFÖR det jag klagar över är så jobbigt... Inte för att svaret var dumt eller fel.
Exempel 1.
Jag: "Gaaaah! Jag blir tokig på gnälliga ungar!"
Välmenande svar: "Ja men det är bara att bita ihop, så är det att ha barn. Småbarns åren kan vara jobbiga, och de första 3 månaderna är värst"
Vad jag skulle vilja svara: Men va fan!!! Så man måste vara någon slags självuppoffrande martyr som varken äter, dricker eller går på toa för att vara en "bra förälder"? Och man skall "stå ut med" gnäll dagarna i ända? Jag antar att dina barn varit skitgnälliga..? NÄ JUST DET! Så håll käften! Jag har svårt att tro att det finns NÅGON som inte blir tokig på att inte kunna lägga ner sitt barn för att äta/gå på toa/klä på sig, inte kunna åka bil för att ungen skriker sig lila, inte kunna promenera för att ungen vägrar ligga/sitta i vagnen utan skriker sig lila (och nej, sele/sjal fungerar inte heller) Så nej, det är inte bara att gilla läget!"
Exempel 2.
Jag:"Jag är så förbannat trött på att vara överviktig"
Välmenande svar:"Men det är bara att ge sig fan på det! Ät rätt och träna!
Vad jag skulle vilja svara:"Jaha..Och NÄR skall jag äta? Och NÄR skall jag träna? Känner du till hur ämnesomsättningen går åt h*vete när man äter för sällan....?
Om man inte får tid att äta, utan bokstavligt trycker i sig maten utan att ens tugga för att man alltid är så stressad, så är det inte "bara att äta rätt" Känner du till stresshormonet kortisol som binder fett och gör det stört omöjligt att gå ner i vikt? Vet du om man sover för lite så utsöndras också kortisol och du.. tadaaaa... blir tjock.
Och när man dessutom inte har tid att varken planera vad man skall äta, eller stå och laga maten, så blir det mat som går snabbt. Pasta. Korv. Köttbullar. Skitmat!
LYX är när jag har tid att steka en kycklingfilé och göra en sallad till. Det är det bästa jag vet!
Tyvärr räcker inte matbudgeten till att leva på grönsaker och "rent" kött/protein heller. Tyvärr.
Slopa momsen på grönsaker istället för restaurangmat så gör Sverige en rejäl hälsoinvestering.
Eller ännu bättre: Ge mig precis den maten jag vill ha, och passa mina barn 2 timmar varje dag, så skall du få se en som kanske blir av med sina kilon. (ca 35 stycken. Minst.)
Sen är det ju ganska så bra om man får äta och sova så att man inte är helt yr och vimsig.
Exempel 3.
Jag:"Fan va jag blir arg på alla idioter!"
Välmenande svar:"Äh, det är bara att ignorera dem."
Vad jag skulle vilja svara:"Ehh... Och HUR skall man ignorera folk som gör en ledsen? HUR skall man ignorera all idioti som påverkar mitt liv? Tänk INTE på en zebra.... Det är en sak att säga att man skall ignorera saker som stör en, en helt annan att göra det.
Det finns så mycket i denna värld som gör mig både förbannad, ledsen och uppgiven, och jag kan inte släppa det. Och inte sitter jag bara och ältar det, utan funderar på hur det skulle kunna vara istället. Om alla bara visade lite mer hänsyn och omtanke. Om det slutade vara inne att vara elak, nedlåtande och att "äta eller ätas". Jag beundrar INTE folk som gör vad som helst för att komma dit de vill. Att nå sina mål, vad det än gäller, på andras bekostnad är inte ok.
Ljug, fusk och elakheter är bara vidrigt."
Exempel 4.
Jag:"Jag är trööööött. Kan jag få sova?"
Välmenande svar:"Jag har inte heller sovit på typ aaaaaas läne! Det är så med små barn. "
Vad jag skulle vilja svara:"Nähä? Och det gör mig piggare för att.....? Jag har aldrig påstått att det är synd om mig. Jag bara konstaterar att jag är trött. Det innebär inte att någon annan INTE är trött. Sådetså!
Exempel 5.
Jag:"Jag känner mig snuvad på allt det härliga med att vara föräldraledig"
Välmenande svar:"Men det är bara att vara glad över det man har! Göra nya planer!"
Vad jag skulle vilja svara:"Men när både plan A,B,C,D och E är sabbade, så blir man ganska så besviken. Jag har inga höga föväntningar, jag har bara önskemål om att kunna få vara.
Med Adrian var jag inlåst på ett sjukhus i 3 månader. Sedan inlåst hemma på grund av risken för RS och all annan skit. Sedan kunde jag inte ge mig iväg någonstans eftersom att jag inte hade bil. Sedan när det lugnade sig, så jobbade jag.
Men William har jag haft bil, men inte kunnat ge mig iväg för att han får sådana attacker att han skriker så han nästen tuppar av. Jag har inte kunnat gå på vanliga promenader hemma för att han hatar att ligga i vagnen. Han vill inte vara i sjal/sele mer än en liten stund, sedan blir det för varmt. Dessutom förstör, som vanligt, mina bröst hela grejen med en sele. Prova att sätta ditt barn 10-15 cm UTANFÖR kroppen och bär, så förstår du varför jag har så ont i ryggen. Att brösten i sig väger ett ton gör inte saken bättre.
Att sitta ute har varit jätte svårt. Antingen har det varit jätte varmt så att W behöver vara inne, och då blir storebror ett monster som klättrar på väggarna. Eller så har det varit blåsigt så att han bli kall när jag skall amma, och jag fryser också vid amning. Så nä... Det har inte vara varit att gå ut...
Det är inte alls "bara att.."
Tro mig. Jag försöker HELA TIDEN. Men när inget funkar, och man bara blir besviken hela tiden, då tappat man hoppet och ger upp.
Och precis där är jag nu. Jag har gett upp. Jag ORKAR inte bry mig om allt. Jag låter bara tiden gå. Gå gå gå... Förhoppningsvis går den snabbt.
Och annars då? Bilen går bra?
Jorå.... Sommaren har väl.... varit ganska så mycket skit.
Vädret som alla säger varit så bra har jag tyvärr inte kunnat njuta av speciellt mycket.
Kroppen mår skit efter att ha suttit som en potta skit vaaaaaaaaarje amning i 4 månader. Inledde Grundsundsvistelsen med nackspärr i en vecka. (Burit runt på lille dunderklumpen för mycket)
Har inte haft något socialt liv sedan W föddes eftersom att han hatar att åka bil, och avskyr att ligga i vagnen. Att amma har bara varit ett rent helvete, så fruktansvärt fullt av ångest och smärta! Så jag har varit fånge inne i vår lägenhet i ungefär 700 år. OCh nu börjar skolan, och jag är super Omotiverad. Dessutom är CSN som vanligt en stor klump i magen. (Varför beter de sig så jävla omänskligt??)
För min del får det gärna bli höst på riktgt. Skit kallt. Så man måste ha varma kläder. Det här mitt emellan så att det varken är varmt eller kallt är bara irriterande.
Slå till med brunt och regn nu så man kan vara deppig utan att någon reagerar.
Sen har jag inget emot att få en jäkla släng av maginfluensa så att jag inte kan äta på flera veckor. Det är helt ok! (Dock inte resten av familjen!)
Så hoppas jag W kan börja äta ännu mer gröt så jag inte behöver amma så mycket.
Hmm.. Vad mer... Jo! Kan inte ansvariga på kommunen skärpa sig och se till så att vi får tider i nya hallen NU! Riktigt riktigt dåligt hanterat. Hur tänkte ni när EN person skall ha hand om alla tider i hallen, och den personen har semester tills 5 dagar innan vi skall starta vår termin?? Idioti...
sova.nu
hoppas jag.....
Men, gud hör bön. Här är jag!
Skämt å sido....
JA, jag behöver ventilera lite ibland.
NEJ, ingen tvingar dig att läsa skiten.
JAAAAA, jag älskar mina barn och min sambo över allt annat!
Att man blir sur på saker innebär inte att man inte älskar sin familj.
SÅ nu har vi rett ur det. Då kör vi...
Jag får allt som oftast väldigt välmenande kommentarer/tips/råd. Det tackar jag för. (Nej det var ingen ironi i det, jag ÄR jätte tacksam!!)
Men ibland känner jag för att svara något annat än tack. Förklara ytterligare VARFÖR det jag klagar över är så jobbigt... Inte för att svaret var dumt eller fel.
Exempel 1.
Jag: "Gaaaah! Jag blir tokig på gnälliga ungar!"
Välmenande svar: "Ja men det är bara att bita ihop, så är det att ha barn. Småbarns åren kan vara jobbiga, och de första 3 månaderna är värst"
Vad jag skulle vilja svara: Men va fan!!! Så man måste vara någon slags självuppoffrande martyr som varken äter, dricker eller går på toa för att vara en "bra förälder"? Och man skall "stå ut med" gnäll dagarna i ända? Jag antar att dina barn varit skitgnälliga..? NÄ JUST DET! Så håll käften! Jag har svårt att tro att det finns NÅGON som inte blir tokig på att inte kunna lägga ner sitt barn för att äta/gå på toa/klä på sig, inte kunna åka bil för att ungen skriker sig lila, inte kunna promenera för att ungen vägrar ligga/sitta i vagnen utan skriker sig lila (och nej, sele/sjal fungerar inte heller) Så nej, det är inte bara att gilla läget!"
Exempel 2.
Jag:"Jag är så förbannat trött på att vara överviktig"
Välmenande svar:"Men det är bara att ge sig fan på det! Ät rätt och träna!
Vad jag skulle vilja svara:"Jaha..Och NÄR skall jag äta? Och NÄR skall jag träna? Känner du till hur ämnesomsättningen går åt h*vete när man äter för sällan....?
Om man inte får tid att äta, utan bokstavligt trycker i sig maten utan att ens tugga för att man alltid är så stressad, så är det inte "bara att äta rätt" Känner du till stresshormonet kortisol som binder fett och gör det stört omöjligt att gå ner i vikt? Vet du om man sover för lite så utsöndras också kortisol och du.. tadaaaa... blir tjock.
Och när man dessutom inte har tid att varken planera vad man skall äta, eller stå och laga maten, så blir det mat som går snabbt. Pasta. Korv. Köttbullar. Skitmat!
LYX är när jag har tid att steka en kycklingfilé och göra en sallad till. Det är det bästa jag vet!
Tyvärr räcker inte matbudgeten till att leva på grönsaker och "rent" kött/protein heller. Tyvärr.
Slopa momsen på grönsaker istället för restaurangmat så gör Sverige en rejäl hälsoinvestering.
Eller ännu bättre: Ge mig precis den maten jag vill ha, och passa mina barn 2 timmar varje dag, så skall du få se en som kanske blir av med sina kilon. (ca 35 stycken. Minst.)
Sen är det ju ganska så bra om man får äta och sova så att man inte är helt yr och vimsig.
Exempel 3.
Jag:"Fan va jag blir arg på alla idioter!"
Välmenande svar:"Äh, det är bara att ignorera dem."
Vad jag skulle vilja svara:"Ehh... Och HUR skall man ignorera folk som gör en ledsen? HUR skall man ignorera all idioti som påverkar mitt liv? Tänk INTE på en zebra.... Det är en sak att säga att man skall ignorera saker som stör en, en helt annan att göra det.
Det finns så mycket i denna värld som gör mig både förbannad, ledsen och uppgiven, och jag kan inte släppa det. Och inte sitter jag bara och ältar det, utan funderar på hur det skulle kunna vara istället. Om alla bara visade lite mer hänsyn och omtanke. Om det slutade vara inne att vara elak, nedlåtande och att "äta eller ätas". Jag beundrar INTE folk som gör vad som helst för att komma dit de vill. Att nå sina mål, vad det än gäller, på andras bekostnad är inte ok.
Ljug, fusk och elakheter är bara vidrigt."
Exempel 4.
Jag:"Jag är trööööött. Kan jag få sova?"
Välmenande svar:"Jag har inte heller sovit på typ aaaaaas läne! Det är så med små barn. "
Vad jag skulle vilja svara:"Nähä? Och det gör mig piggare för att.....? Jag har aldrig påstått att det är synd om mig. Jag bara konstaterar att jag är trött. Det innebär inte att någon annan INTE är trött. Sådetså!
Exempel 5.
Jag:"Jag känner mig snuvad på allt det härliga med att vara föräldraledig"
Välmenande svar:"Men det är bara att vara glad över det man har! Göra nya planer!"
Vad jag skulle vilja svara:"Men när både plan A,B,C,D och E är sabbade, så blir man ganska så besviken. Jag har inga höga föväntningar, jag har bara önskemål om att kunna få vara.
Med Adrian var jag inlåst på ett sjukhus i 3 månader. Sedan inlåst hemma på grund av risken för RS och all annan skit. Sedan kunde jag inte ge mig iväg någonstans eftersom att jag inte hade bil. Sedan när det lugnade sig, så jobbade jag.
Men William har jag haft bil, men inte kunnat ge mig iväg för att han får sådana attacker att han skriker så han nästen tuppar av. Jag har inte kunnat gå på vanliga promenader hemma för att han hatar att ligga i vagnen. Han vill inte vara i sjal/sele mer än en liten stund, sedan blir det för varmt. Dessutom förstör, som vanligt, mina bröst hela grejen med en sele. Prova att sätta ditt barn 10-15 cm UTANFÖR kroppen och bär, så förstår du varför jag har så ont i ryggen. Att brösten i sig väger ett ton gör inte saken bättre.
Att sitta ute har varit jätte svårt. Antingen har det varit jätte varmt så att W behöver vara inne, och då blir storebror ett monster som klättrar på väggarna. Eller så har det varit blåsigt så att han bli kall när jag skall amma, och jag fryser också vid amning. Så nä... Det har inte vara varit att gå ut...
Det är inte alls "bara att.."
Tro mig. Jag försöker HELA TIDEN. Men när inget funkar, och man bara blir besviken hela tiden, då tappat man hoppet och ger upp.
Och precis där är jag nu. Jag har gett upp. Jag ORKAR inte bry mig om allt. Jag låter bara tiden gå. Gå gå gå... Förhoppningsvis går den snabbt.
Och annars då? Bilen går bra?
Jorå.... Sommaren har väl.... varit ganska så mycket skit.
Vädret som alla säger varit så bra har jag tyvärr inte kunnat njuta av speciellt mycket.
Kroppen mår skit efter att ha suttit som en potta skit vaaaaaaaaarje amning i 4 månader. Inledde Grundsundsvistelsen med nackspärr i en vecka. (Burit runt på lille dunderklumpen för mycket)
Har inte haft något socialt liv sedan W föddes eftersom att han hatar att åka bil, och avskyr att ligga i vagnen. Att amma har bara varit ett rent helvete, så fruktansvärt fullt av ångest och smärta! Så jag har varit fånge inne i vår lägenhet i ungefär 700 år. OCh nu börjar skolan, och jag är super Omotiverad. Dessutom är CSN som vanligt en stor klump i magen. (Varför beter de sig så jävla omänskligt??)
För min del får det gärna bli höst på riktgt. Skit kallt. Så man måste ha varma kläder. Det här mitt emellan så att det varken är varmt eller kallt är bara irriterande.
Slå till med brunt och regn nu så man kan vara deppig utan att någon reagerar.
Sen har jag inget emot att få en jäkla släng av maginfluensa så att jag inte kan äta på flera veckor. Det är helt ok! (Dock inte resten av familjen!)
Så hoppas jag W kan börja äta ännu mer gröt så jag inte behöver amma så mycket.
Hmm.. Vad mer... Jo! Kan inte ansvariga på kommunen skärpa sig och se till så att vi får tider i nya hallen NU! Riktigt riktigt dåligt hanterat. Hur tänkte ni när EN person skall ha hand om alla tider i hallen, och den personen har semester tills 5 dagar innan vi skall starta vår termin?? Idioti...
sova.nu
hoppas jag.....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)