Bitter? Jag?

Idag är en sådan där dag som jag inte riktigt känner mig på topp. Allt som samlas och vill ut står mig upp i halsen. En sådan dag som man inte orkar hålla god min längre.
Jag ser alla mina vänner skriva om hu de firar helg. Hur de myser och grillar, eller tar sig ett glas vin på altanen utanför sina välstädade hem medans barnen sover sedan länge, som de små änglar de är. De åker på semester, de firar sin viktnedgång som de har kämpat med, de firar sin examen eller sitt nya boende. Happy happy. Och visst är jag jätteglad för deras skull, men jag undrar när jag får en bråkdel av det? För allt fantastiskt som händer mig har en förmåga av att grusas så att jag inte får njuta av det trots allt. Och istället för att motiveras av andras framgång och lycka, så känner jag mig bara ännu mer misslyckad och olycklig.
Jag försöker vara en bra mamma, men jag får inte till det. Vårt hem ser ut som F.... Vi har just nu inga rutiner alls. Jag hinner knappt äta eller dricka på dagarna, och har absolut ingen energi till att motionera, vilket jag verkligen verkligen vill Eftersom att W inte äter regelbundet så vet jag aldrig när vi kan gå ut, eller jag kan smita iväg till affären osv.

Det låter säkert sjukt, men jag känner mig bara återigen så himla besviken på min föräldraledighet. Jag har inga höga krav, men jag hade verkligen velat kunna vara mer social. Inte vara fast hemma. Har man varit ofrivilligt isolerad under en föräldraledighet så är det inte kul att behöva vara det igen.

Så, ursäkta om jag inte är världens gladaste, men jag orkar inte mer uppförsbacke...

Dubbelmoral?

Man skall ju leva som man lär brukar man säga... Och när jag tänker efter så gör jag nog det för det mesta när det gäller Adrian... Förutom på en punkt. Låg och tänkte på det inatt. För jag säger till Adrian att åskan inte är farlig, och att det inte är något att vara rädd för, men jag är själv rädd för åskan. I alla fall på natten eller när jag är den enda som är vaken. Är det någon annan som är vaken så är det bara mysigt, men när jag är själv så gillar jag det INTE. Lite dubbelmoral kanske.. Men å andra sidan så vet jag att det inte ÄR något att vara rädd för.

Men åskan gjorde nog susen, för W sov i 5 timmar. Halleluja! Vaknade vid 5 och behövde gå på toaletten (vi la oss vid 01) och var alldeles förvånad när jag såg vad klockan var. Det var på gränsen att jag väckte honom, tyckte ju synd om honom.. Han borde ju vara hungrig. (Tänk va dum man kan vara ibland) Men han sov så gott, så jag la mig igen! Så inte förrän strax innan 06 vaknade han. Jag hoppas hoppas hoppas att det blir mer än en engångsgrej...

Blev sent igår fast att jag hade velat lägga mig tidigt. Men herr W är ju nattuggla så det är bara att gilla läget. En sak som jag funderat mycket på är varför alla kanaler sänder filmer så himla sent?? 21.30 är ju sen,t om man nu inte är tonåring och sover hela dagen, utan skall upp dagen efter. Framför allt när det är familjefilmer. Som igår... SOS Sällskapsresan började 22.15(!) Varför inte vid 19?
.
Sömnen till trots så är jag trött som en gnu, så det fick bli en stor balja gourmet kaffe.
För sova hinner jag inte. (Fast att lillfisen sover jätte gott) Näpp, tvätt tvätt tvätt. Så surt att behöva stresstvätta när man är ensam hemma. Det hade varit så HIMLA mycket lättare om man kunde göra det på helgen när bägge är hemma. Men nä. Det får vi inte. Söndagar skall man gå i kyrkan, inte tvätta...

Om det förresten vet vem eller vilka det är i Hindås som åker runt och "lägger lakrits" (dvs gör en burn outs) så tar jag mer än gärna deras namn så jag kan ringa polisen. Jag är så fruktansvärt trött på dessa idioter som stör i tid och otid!! Och det ser förjävligt ut!
För att inte tala om alla de som kör som idioter genom samhället. Jag hoppas det är era egna barn ni dödar, och inte någon annans, när ni en dag kör på någon. Så många gånger jag väntat på bussen och sett idioter köra förbi i så sjukt hög hastighet. Många kör dessutom runt i sina "hantverkar limos" med företagets namn över hela bilen, hur korkad är man inte då? ALLA vet ju vilka ni är!! Speciellt arg blir jag när det är folk som jag vet har egna barn. Borde man inte förstå allvaret extra mycket då? Jag bara väntar på att det skall ske en tragisk olycka. Synd bara att det förmodligen är det som krävs innan folk skärper sig, eller polis och politiker gör något åt saken....

På torsdag är det student för min älskade lillebror, (den yngste) vart tar tiden vägen!? Det var ju typ förra sommaren han sprang runt naken med napp. Naken springer han väl fortfarande ibland, men ändå. Studenten. Vuxen. Nä fy! Han kommer iofs alltid vara bebis i mina ögon, blir väl så när det skiljer 9 år mellan oss =)
Skall försöka baka lite goa, och snygga, kakor tills dess. Eller en tårta... Eller bar NÅT. Det är ju så kul att baka! Och därför ser jag ut som jag gör också, måste ju provsmaka... ;-)