Jag har alltid sett mig själv som snäll. Jag försöker att alltid behandla andra som jag själv vill bli behandlad. Jag är mån om att ingen skall behöva känna sig utanför, utan alla skall få känna sig välkomna och behövda.
Resultatet? Skit. Jag mår bara skit. Så många som har missbrukat det. Jag har lånat ut både saker och pengar som jag inte ens fått tillbaka.
Dilemmat är att om jag är mer egoistisk och tänker mer på mig själv, och inte ger så mycket av mig själv och inte ställer upp så mycket, så mår jag inte heller bra.
Jag känner mig verkligen helt tom och.... ja jag vet inte vad. Arg, ledsen, besviken... De senaste åren har varit kämpiga, men massvis med motgångar och tråkiga händelser. Det roliga som hänt, som 2 fantastiska barn, har grusats och jag har inte haft möjlighet att njuta av det fullt ut.
Jag orkar inte vara glad och positiv längre. För vad hjälper det? Inte ett skit. Inte är folk trevligare för det. Inte händer det roligare saker för det. All skit fortsätter ramla över mig som flugor dras till skit. Så, jag måste ju vara problemet. Något brutalt fel har jag gjort i ett tidigare liv.
And who do you think you are?
Runnin' 'round leaving scars
Collecting your jar of hearts
And tearing love apart
You're gonna catch a cold
From the ice inside your soul
So don't come back for me
Who do you think you are?
Runnin' 'round leaving scars
Collecting your jar of hearts
And tearing love apart
You're gonna catch a cold
From the ice inside your soul
So don't come back for me
Who do you think you are?
Skit skit skit skit skit skit skit skit skit skit skit skit skit skit skit skit skit skit skit skit skit........
