Välkommen William!

Äntligen är vår lille William här!

Igår morse hade jag fått tid för igångsättning. Under natten hade de dock fått in en hel del patienter, så vi fick vänta några timmar. Åkte ner till Allum för att röra på oss, och passade givetvis på att äta! Väl tillbaka vid 11.30 blev det bara en kort väntan innan vi fick vårt rum. Sen var det full fart! 13.10 tog de hål på hinnorna, och sedan väntade några inte sååå trevliga timmar. Hade ingen smärtlindring alls förrän kl 20.10... Då kom äntligen narkos och satte ryggmärgsbedövning. Hade bett om det långt innnan dess (vid 17 faktiskt) emn först skulle det tas prover, proverna skulle kollas, sedan skulle narkos ringas in, och så hade de glömt av mig.. Mums! Så mellan kl 18 och 20.10 så hade jag ett litet helvete... Stackars Kristoffer har väl både tinnitus av mitt kvidande, och blåmärken och pajad rygg.
För vilken fantastisk man jag har!! Han var ett sådant otroligt bra stöd hela tiden. TACK älskling!!
Men säg den lycka som är långvarig.... 21.25, när vi för en koooort stund var ensamma på rummet, så bestämde sig William för att han skulle ut. Han visste nog inte att 1. Greys Anatomy börjar redan 21.00, så han hade ändå redan missat hälften och 2. Vi hade ändå ingen TV på rummet.
Men ut skulle han. Och ut kom han. 21.39 var han ute.
Den kvarten suddar jag genast bort ur mitt känsel minne. Typ...
Men oavsett vad, så är det så värt det!! Trots att jag fick åka upp till operation efteråt för att fixa vad min älskade bredaxlade racer son lyckades med på vägen ut.
Men vem bryr sig. INTE jag! När belöningen är en sådan underbar lite varelse så spelar det ingen roll. <3
Och vilken upplevelse att få vara med hela vägen och inte vara medvetslös, och att få träffa sitt barn med en gång och inte vara medvetslös. Och komma ihåg allt som hände, och inte vara medvetslös... Kärlek kan inte med ord beskrivas.

Och för er som inte redan visste det så jobbar det så OTROLIGT underbar personal på special förlossningen/BB och operation. Herre min Je... Har nog inte träffat en enda som är mindre bra. (Eller jo, en, när jag var inlagd sist.)
Annars har alla varit så himla goa och underbara! Irene och Eva som var med oss hela eftermiddagen, och även Therese och Juana som var med de första timmarna, och sedan Lisbeth, Lena och Ann-Marie som var med under förlossningen. Åh va jag vill krama er alla!
De som jobbade på operation var ju så klockrena så jag låg mest och skrattade medans doktorn skulle reparera både det ena och det andra. Och det är ju bra!

Så från att ha varit en sjö-ko i några månader, har jag nu blivit napp på heltid... Men just nu sover det lilla matvraket, så jag skall faktiskt passa på att vila en stund jag med.

Skriver mer sedan!

P.s, om någon har vägarna förbi så skulle jag utan problem kunna slänga i mig en låda med piggelin. Hade suttit fint...Bara så ni vet...

Städa städa varje... onsdag...

Har funderat på vad jag gör på dagarna egentligen... Känns ju som att jag aldrig sitter still, men att jag ändå inte får något gjort. Så idag tänkte jag efter ordentligt...

Har hunnit med en del idag:
Vikt tvätt, kl 07.00 på morgonen...
Ätit frukost
Sovit 3 timmar till
Ätit lunch
Plockat ur och in i diskmaskinen
Städat hela köket
Bäddat sängen
Fikat för mig själv
Dammsugit
Skrivit en shoppinglista (för mat, roligare än så skall vi inte ha)
Vikt mer tvätt
Sorterat ALL tvätt, och tvättat ett antal maskiner

Hmm... Ja.. Och dagen är inte slut. Kanske inte så konstigt att jag känner mig trött på kvällen.. ;)
Nu återstår att tvätta klart, sopa balkongen, laga mat..... Ja... En hel del alltså.

Man kanske skulle ta och putsa alla fönster också... Det sägs ju kunna få igång en förlossning... Kan ju vara värt ett försök i alla fall... =)

So long!

Det är inte det minsta synd om dig!

Vissa har väldigt svårt för det här med mitt och ditt. Själv förstår jag inte problemet. Bara för att en cykel står olåst betyder inte det att jag kan ta den. Men så tycks vissa resonera.
Ungefär samma resonemang verkar vissa ungdomar ha, när de sätter andras saker i brand.
Läste om nattens händelser, och jag blir så heligt förbannad!(Du kan läsa här)

INGEN frustration eller missnöje i världen ger någon rätt att elda upp andras saker!! Jävla skitungar rent ut sagt! Bilar är dessutom inga småsaker som folk kan köpa nytt "bara sådär"
Vet ni vad de bilarna betyder för just de personerna? Kanske är det enda sättet för dem att ta sig till läkaren. Kanske sitter de hemma och väntar på att kunna åka till BB. Kanske hade de precis köpt sig en bil för sina surt förvärvade pengar för att kunna ta sig till det nya jobbet som de nu inte kan. Att sedan dessutom kasta sten och annat på både brandmän och polis... Gaaahhh!!
Vad är fel i huvudet på er?!?!

TÄNK EFTER! Det är inte synd om er som gör det här. Inte det minsta. Jag hoppas ni får ett ordentligt kok stryk av antingen polisen eller era föräldrar så ni förstår vad fan det är ni håller på med.
Sen skall ni ta mig F jobba igen det ni har förstört, det finns massor av jobb ni kan utföra gratis för att till viss del gottgöra vad ni gjort.
IDIOTER!!!

Varför skall det daltas så med folk som gör allvarliga fel/brott?? Samma med brottsprovokation.. Men snälla nån... Om någon pedofil lockas fram med brottsprovokation, vad är då problemet? De kan ju för helvete inte påstå att de inte hade begått brottet om det inte blivit fram provocerat... Blir man tagen med händerna i kakburken så blir man. Man kan inte komma och påstå att man bara gjorde det för att brottet låg där och bara väntade på en. Det är ingen ursäkt..

Dalta med dem som förtjänar det istället... SOm alla stackars barn i alldeles för stora barngrupper. Eller alla äldre som glöms bort, som får skit mat på sina boenden osv.
Det skall löna sig att vara snäll, inte som idag, när elakast vinner...

USCH!

Som att spela biljard... med ett rep....

Oh, vilken underbar helg!
Fantastiskt roligt överraskningskalas för svärfar i lördags, besök från skåneland, kalas för Adrians kusin igår, och middag på kvällen hos svärföräldrarna. Allt tillsammans med lite fint väder, och det bästa av allt, fantastiskt sällskap!! Mer sådana helger tack!

Idag fyller svärfar 60 friska, pigga år!

GRATTIS på födelsedagen världens bästa Ulf!!

Hittade den här fina tårtan hos en tjej som är heeeelt grym på tårtor. Önskar jag var lika duktig.
http://tartsmulan.blogspot.com/

Adrian är ju född på sin gammelfarfars födelsedag, och idag fyller hans farfar år, så några har gissat på att bebisen kommer idag. Tyvärr tror jag inte det blir så... Hade varit skoj OM det blev så, men inte en endaste lite känning har jag. Det blir nog ett Maj-barn i alla fall... =)

Den här dagen började inte helt fy skam den heller... Vaknade av att det var helt tyst, det enda som hödes var fågelkvitter. Och så lyste solen upp hela sovrummet. Härligt!
Så idag blir det till att lapa i sig lite D-vitamin, det kan jag behöva. Hade ju varit trevligt att slippa se ut som en lik-mask. Man kanske till och med kunde få lite färg på den stora blekfeta bollen?

Råkade förresten köpa en ny jacka igår. Hoppsan! =) Får väl se om den är lika fin som jag hoppas... Men välbehövligt var det, nu kan jag förhoppningsvis stoppa undan mina gamla tråkiga jackor. (Som både är för små och dessutom lite sletna)

Man måste tänka på vätskebalansen

Fredag, skönt! 2 dagar tillsammans med familjen väntar, och det har jag längtat efter! Skall åka och hämta min lille prins på dagis sedan och sno mig lite extra mys dagen till ära.
Ser fram emot dagens/kvällens gourmet middag, korv strofanoff. Lite löjligt gott sådär..

Sitter och blir lite lätt misshandlad av min bebis som verkar vilja sträcka på sig. Har ju sagt till den att det är myyyycket lättare att sträcka på sig om man kommer ut först, men den verkar inte lyssna...
Mina fötter ser ut som små bollar, kan vara för att jag INTE suttit med fötterna upp idag. Inte alls sedan jag vaknade koma jag på nu. Det fina med det är att gravitationen lånar allt vatten från ansiktet och skickar ner det också i benen, kanske inte så skönt, men man ser inte så tjock ut när man tittar sig i spegeln. =) Och vrister och fötter ser jag ändå inte så mycket av, har en mage i vägen. Har man dessutom ett par goa mysbyxor så slipper man se det helt. Tadaaa! =D

Gjorde klart en "tavla" idag, bilder i en ram, med lite pynt. Blev helt ok. Önskar jag kunde måla bara, va kul det hade varit! Har alltid varit så avundsjuk på alla som är duktiga på att måla. Själv kan jag knappt få till en streck-gubbe. Även om jag ser bilder i huvudet så kan jag inte få ut dem på papper. Trååååkigt! Får hoppas Adrian ärver sin fars förmåga till att måla istället. =)

Känner mig lite kluven, skall jag sova en stund, eller fortsätta städa och göra klart.. Hmmm... Borde ju det ena, men känner lite mer för det andra. Kanske skall singla slant..?

Hur som helst, här skall jag inte sitta!

Skall nog ta mig en kaka medans jag funderar...

So long!

P.s... vad var det jag sa om vädret... när jag är helt ledig så är det mulet. Skoj! =/

Det var då själva f....

Här har man slösat 3 timmar på sjukhuset istället för att få njuta av det fina vädret, och vad möts jag av när jag kommer hem?? KOLSVARTA moln över hela himlen. Det var så själva fan!
I helgen när det var fin, nej då var jag inlagd på sjukhus. Idag, då skall jag spendera ytterligare 3 förbannade timmar på sjukhuset. Och imorgon när jag har EN tom dag, då skall det regna.

Jag är så himla trött på dessa förbannade kontroller. De gör mer skada än nytta ändå... Blir ju bara stressad över att sitta och vänta och vänta och vänta i onödan. Jag vill vara HEMMA!! Jag säger till om jag inte mår bra. Jag kan min kropp. Jag märker om jag skulle lägga på mig massor av vatten eller om trycket skulle gå upp mycket.
Idag var jag klar efter en halvtimme, dvs. 11.30. Sedan satt jag ända till 13.50 innan jag fick träffa doktorn, som även hon kunde konstatera att både blodtryck och CTG var jättebra. (Nähääää?! Som om vi inte redan visste det!) Och nu skall jag ändå tillbaka på lördag för en "snabbkoll". Antingen tar jag livet av mig innan dess, eller så skolkar jag. Jag vill inte! HUR skulle detta göra min situation bättre?! Jag är superstressad över att inte kunna lyssna på min kropp, och vila när jag behöver vila, vara vaken när jag orkar vara varken, äta när jag behöver äta.. utan hela tiden passa olika tider. Lördag skall vi dessutom iväg, så även om jag nu har en tid som gör att jag har gott om tid att hinna hem, så kommer jag vara jättestressad. Och dessutom får jag inte sova.... Måste ju åka hemifrån nästan en timma innan jag skall vara där, plus att jag har nästan en timme hem. Och så skall man hitta parkering (vilket alltid är lååååååångst bort, så jag får jätte ont när jag skall gå)
*Suck* Kan som sagt inte påstå att det känns bra med alla kontroller. Jag vill vara HEMMA, och VILA och inte ha NÅGRA måsten eller saker inplanerade. Bara ta dagen som den kommer beroende på hur jag mår. Fortsätter det såhär så kommer jag vara helt knäckt innan bebisen ens tittat ut. Ingen bra förutsättning för en massa sömnlösa månader som följer efter förlossningen...

Usch.....

Statistik

GRATTIS till lilltjejen Martina!!

NU duggar bebisarna tätt. Skoj!

Har nu räknat ut att jag omöjligen kan ha en tjej i magen i alla fall. För i stort sett alla har fått flickor, och för varje flicka minskar ju mina chanser att få en flicka. Statistiskt sett alltså.

Det är ju tur att Rasmus, Viggo och Julius är födda i alla fall... ;-)

Gick upp 10.30 idag. Det var nog vad jag behövde. Vet inte när jag fick sova så länge sist. Iofs var jag uppe mellan 00-02 inatt (som vanligt) men ändå, sova från 02-10.30 är verkligen inte fy skam!! Var uppe imorse när Kristoffer och Adrian skulle åka, bara för att få pussa dem, sen somnade jag om igen. Jag har nog sovit rätt tungt, för jag har ont i nacken. Har nog legat som en potta skit egentligen, men när man väl får sova orkar kroppen inte by sig.

Nu väntar långfrukost i lugn och ro, sedan få jag se vad jag hittar på. Förmodligen ingenting alls.. =)

Stolthet och drömmar

Och så var det natten, och jag kan inte sova....
Halsbränna, toabesök, snarkningar... Inte lätt att sova då.
Blocket kan jag snart utantill. Likaså alla "shopping" sidor.... Tråk tråk tråk.

Det har inte varit någon bra dag idag. Min stackars älskade sambo fick nog ta hela smällen... Känns inte alls bra. *skäms* =(

Vad som borde varit en helt vanlig koll på sjukhuset drog ut på tiden på grund av att de hade så himla mycket att göra, och jag var där i 3 timmar... Egentligen var jag ju "klar" efter ca45 min, resten var väntetid för att stämma av med farbror doktorn om resten av veckan...
Och som vanligt är det en massa störiga människor som inte gör väntan lättare. Men idag blev jag så arg och irriterad så tårarna bara rann. Där satt jag och hade väntat längre än ALLA de som klagade (vilket de gjorde när de fick vänta en kvart...) Dessutom var det människor som var otrevliga mot varandra och irriterade sig på andra, och de andra skulle minsann få veta det också. Så där satt jag i mitten, och fick lyssna på en massa skitsnack. INTE vad jag behövde...
Jag var så trött så trött och somnade nästan till under mitt CTG. Längtade bara hem.... Väl ute i bilen så bröt jag ihop och bara grät.

Väl hemma var jag ju tvungen att äta innan jag kunde vila, så sömnen fick vänta ännu längre.
Fick bli en gourmet-lunch bestående av rågfras och vaniljyoughurt. Längre än så orkade jag inte vänta... Men gud va skön sängen var när jag väl fick stifta bekantskap med den!

Adrian är ju utan tvekan världens goaste unge, och dessutom gör han mig så himla stolt.
I helgen "läste" han att det stod Ida på mitt patient armband när de var på sjukhuset... K trodde såklart det var "Bull Shit"
Idag vid middagen skrev jag IDA på en lapp, och frågade Adrian vad det stod. I-A svarade han. *varm* =) Så inte fasiken är han dum vår lille pojk! Vår underbara älskling! Känns extra bra efter alla kommentarer man fått efter att han föddes så tidigt.
Roligast av allt är att han tycker både bokstäver och siffror är roligt, så vi kan nog leka in en massa kul och bra kunskap.

En vän åkte tidigare ikväll in till förlossningen. Känns så himla kul och spännande!! Jag är övertygad om att det kommer gå hur bra som helst! Skall tänka på dem heeeeela natten! =)

KOM UT!

Jag är riktigt avis! Vill också att det skall sätta igång nu! Tror jag är extra otålig bara för att jag verkligen VILL att det skall få komma igång av sig själv, så jag inte hinner bli mer sjuk, och för att jag skall få slippa flänga på kontroller var och varannan dag. Och så är det såklart roligare om det startar av sig självt, än att behöva bli igångsatt....
Jag är så jäkla trött på sjukhus, läkarbesök och framför allt att behöva flänga runt! Det är inte speciellt avslappnande när man hela tiden behöver sätta klockan för att komma ihåg olika prover och läkarbesök... Jag vill bara vara hemma och inte göra någonting.
Men nåja, vad är väl en bal på slottet. Bara bebisen mår bra, så tar jag resten.
De senaste dagarna har jag blivit så himla nyfiken på vem det är som bor där inne, så för varje dag nu så längtar jag mer och mer. Konstig känsla, fick ju aldrig uppleva det med Adrian.

Nej om man skulle gå och hämta sitt täcke och sin kudde och bädda ner sig här på soffan... Verkar ha fått besök av något läskigt morrande monster inne i sovrummet... =S

Livsfarligt

Vilken dag! Helt underbart väder. Skall gå ut och sätta mig om en stund, väntar bara på att mina efterlängtade kakor skall bli klara!

Jäkla skit-kakor säger jag bara.... Högre makter försöker säga åt mig att inte baka dem, men den hinten tänker inte jag förstå... =)
Först gick det nästan en vecka utan att jag fick hittat nötterna i någon affär, sedan när jag väl får tag på dem och skall baka, nä då blir jag inlagd på sjukhus... Tack för den!
Men nu har jag äääääntligen fått baka dem, och det var ju inte bra... För satan va goda de är! De ä helt klart livsfarliga. Vilken tur att jag inte kan äta speciellt mycket sött just nu, utan bar lite lite grann. Annars hade väl bägge plåtarna varit slut innan Kristoffer kom hem i eftermiddag.. ;-)

Sugen?
Varsågod att baka! Här kommer receptet;

Idas "subbiga"- kakor*

175 grader, 12-15 min

230 g smör
2 dl light brown (Muscovado) sugar
1 dl vanligt vitt socker
2 ägg

6 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker (helst VANILJ, inte vanillin. Vanillin smakar mycket mindre så ta mer i så fall)
½ tsk salt

ca 2,5 dl grovhackade makadamianötter
ca 2,5 dl grovhackad vit choklad (ca 200g)

• Starta ugnen, 175 grader.
  
• Låt smöret mjukna i rumstemperatur, eller en snabbis i micron på låg effekt om du som jag är impulsiv och otålig och inte alls kan vänta.
• Kör smöret och allt socker (bägge sorterna) med elvisp tills det är mjukt och välblandat.
• Blanda i äggen, ett i taget, och vispa. Försök att inte smaka....
  
• Rör ihop alla torrvaror (mjöl, bakpulver, vaniljsocker, salt) i en skål och blanda väl. Rör sedan ned det torra i det andra kletiga och fortsätt vispa tills det är väl blandat. Häll inte för mycket i taget, då har du mjöl över hela köket... (Been there..)
• Grovhacka nötterna och den vita chokladen och blanda i.
  
• Försök att inte äta upp all smet....
• Klicka ut smeten i golfbolls stora klickar på en plåt med bakplåtspapper. Ca 12 /plåt. (beroende på hur mycket smet du har ätit upp...) Platta gärna till klickarna en aning.
  
  Grädda i ugnen i ca 12-15 min, eller tills de fått färg. De skall vara lite obakade i mitten när du tar ut dem... Låt svalna och ät sedan tills du mår illa...
  
  

* Du undrar säkert över namnet. Ja, egentligen heter de "White Chocolate Chip Macadamia Nut Cookies", men det är så satans långt. Men kakorna har ju minst sagt följt devisen "life's a bitch" (=subba) innan jag ens fått baka dem, och dessutom finns de på Subway.. Därför döpte jag helt enkelt om dem! Och vad mitt namn har med saken att göra? Hybris. =)
Hoppas de smakar!

Home sweet home

Yaaaay! Jag får åka hem! Skall tillbaka på kontroller varannan dag i veckan, men jag får vara hemma tillsvidare! Och de avvaktar även med igångsättning. Så nu är det bara att hoppas att bebisen sätter igång av sig själv innan de behöver sätta igång mig... =)

Jäkla tur att jag får åka hem, annars hade jag nog blivit tokig på riktigt med fröken skrik och bläng på mitt rum.. Höll på att smälla till henne förut när hon som vanligt satt och skreeeeek i telefonen. USCH!

Skall ta och plocka ner mina saker innan älsklingen kommer och hämtar mig.
Sen skall jag hem och duscha! (Duschade igår, men inget är som att få duscha hemma!)

So long!

Jag dööööör....

När jag nu äntligen blev av med snarkaren, så har den andra tjejen helt ballat ur. Jag fattar inte vad som är fel... Hon suckar och pustar heeeeeeeeeeeeeeela tiden. Inte som i "aj va det gör ont" utan, "snälla ge mig uppmärksamhet" och "åh va det ät synd om mig"
Men jag har varken lust eller ork att vara någons kompis just nu. I alla fall inte en person som inte är speciellt bra på att visa respekt....
För hon pustar inte bara fram, utan skjuter en del katter också... Och som jag nämnt innan så har hon inget telefon vett... Snart blir jag galen!! >=O
Försökte ju vara lite trevlig med henne förut, men hon var inte intresserad av att prata heller.
Men om man nu har så förbannat tråkigt som hon sa att hon hade, varför inte typ läsa i en tidning eller NÅGONTING i alla fall..?? Att bara sitta och tycka synd om sig själv är ju bara löjligt. Sånt får bara jag göra... ;-)

Funderar på om jag skall orka mig bort till pressbyrån.... Köpa några goda frallor som jag kan äta ikväll och till frukost. Och kanske en glass och något annat lördags gott... Men jag vet inte om jag orkar. Eller får för den delen.. Kan ju börja med att fråga om det är ok.. =)
Glass... Mmmm... Det hade verkligen varit gott nu. Glass och lite massage!

Kan ju förresten uppdatera er med att mitt blodtryck vid de senaste 2 kontrollerna har gått ner till 120/95. Det känns bra! Det ökar ju mina chanser för att få åka hem....

Toodles!
//Ida

Det finns hopp...

Halleluja! Fröken snark skall få åka hem. Yaaay!! Då kanske jag kan få sova lite sedan då.. =)
Och JAG kanske kanske kan få åka hem redan imorgon. YES PLEASE!!
Vad är det de säger... Gud hör bön? =)

Lunch om en liten stund, kan bli intressant att se vad det är för "mat" som serveras...

Just nu längtar jag bara så tokigt mycket efter mina pojkar! Vilken tur att de dyker upp lite senare.

//Me

Hmm.... Alltså, nu har jag bara en granne på rummet, men hon är onekligen lite märklig.... Hon sitter och bara tittar på mig, har tittat in bakom mitt skynke varenda gång hon gått förbi, men när jag pratar med henne så svarar hon knappt.. Nu när jag skriver sitter hon och kollar på mig heeeeela tiden. Det känns lite... naket...
Dessutom har hon mobilsignalen på typ högsta volym, och när hon skall prata i telefon så SKRIKER hon verkligen. Vi kan väl, för att jag skall utrycka mig politiskt korrekt, säga att det bli lite av en kulturkrock...

Jag har i alla fall fjäskat mig till fönsterplats nu när snarkaren fick åka hem. Lovely! Bara att få se ut i det fina vädret både värmer och gör mig glad. Skall se om jag kan fjäska mig till ett par kuddar extra, och ett täcke. Det var inte så himla skönt med bara ett tunnt lakan och en gammal torr gallerfilt inatt... Inte för att jag frös, men det är inte bekvämt.
Skall dessutom försöka smussla av plasten från kudden... Tänker inte ha en svettig, prasslig kudde en natt till.

Jag hoppas på att få komma hem imorogn. Det finns ju som sagt hopp. Men jag vet i sjutton hur jag skall lösa det med Adrian och dagis. Vill ju inte ha honom där hela dagarna, men jag fixar ju (uppenbarligen) inte att hålla på och flänga fram och tillbaka och hämta och lämna. Eller ha honom hemma för den delen. Det känns fruktansvärt att inte "kunna" ta hand om sitt eget barn =( Känner mig så himla elak mot honom.

Satt och läste i en tidning och hittade super gulliga små utklädnings set till små barn (och lite större också såklart) från Oscar & Ellen Funderar på vilket djur Adrian skulle gilla bäst. =)
Lejon, tiger eller krokodil skulle nog bli poppis... =)
Finns bland annat på www.abcleksaker.se

Fanns alldeles för mycket skoj saker till barnen på den hemsidan. Farligt värre.... ;-)

Nu tycker jag att mina gossar kan ta och dyka upp innan jag längtar ihjäl mig!!

Sol ute, sol inne...

Oh lord... Har knappt sovit en blund på hela natten. Inte för att jag varit orolig eller så, men sängen är ju som att sova på en marmor skiva (om man har foglossning), plus att madrassen är härligt plastad OCH kudden är inplastad... Och då menar jag inplastad som i att det är en PLASTPÅSE runt hela kudden... Yay! Svettigt, äckligt och hårt.
Men vad som har varit snäppet värre är grannen...
Om jag i vanliga fall har det jobbigt med en sambo som snarkar, så har detta varit sju resor värre. Ett tag funderade jag på om jag kunde lägga en kudde över henne, men det hade nog inte varit så bra. Men hon ha h¨llt mig vaken precis hela natten med sina snarkningar. Men vad skall man göra? Klaga till personalen? De kan ju inte heller göra något. Samtidigt så är jag här för att V I L A och hur F skall jag kunna få vila om grannen låter som en björn på After Work..? Och inte att hon snarkat periodvis heller, det är verkligen HEEEEELA tiden..
Den andra grannen har legat och flåsat med öppen mun, inte så najs det heller, men det kunde man ju i alla fall somna ifrån...

Så, nacken mår skit, ryggen mår skit, och jag mår förhållandevis bra. Men jag är såååååå trött...


Mer störigheter:

• Varför har man ens "salar"? Här ligger jag med 2 stycken som snarkar som grisar!! Det är ju dubbelt så illa som jag har det hemma =S
  
  
• Åter igen.. Mat... Hur svårt skall det vara med en anständig frukost? Varför kan man inte ha havregryn till exempel så att folk kan göra egen gröt...? DET kan de ju inte säga är en kostnadsfråga...
  
  
• Why, oh why, får jag inte vara hemma med Kristoffer på hans födelsedag?!? =(
  

Jag varnar er....

Jag kommer ha värsta fjååårtis livebloggen här... Har ju inte något annat att göra ju! =)


Störningar so far...
(tro mig, denna listan kommer bli låååång så småningom..)

• Om man nu ligger på ett rum där man inte är ensam, kan man då inte visa liiiite hänsyn och tala i normal eller till och med LÅG ton när man har besök? Måste man ha telefonen på högtalare..??
  Typiskt... Ja... Hmm.. Skall inte säga för mycket...
  Speciellt när en av oss (inte jag) som ligger här har väldigt ont och inte alls mår bra...
  OCh om man nu är BESÖKARE (eller inlagd för den delen) i samma rum där det finns flera, behöver man sitta och fisa och RAPA ljudligt då?! ÄCKLIGA MÄNNISKOR!!
  
  
• Ehh... Hur svårt skall det vara att ha lite mat kvar när man kommer till kvällsfikan och är hungrig..? Och SÅ dyrt är det inte med lite gott bröd, och något mer påläg än ost och skinka. Åh, förlåt.. just det.. fanns ju lite torr gurka kvar från tidigare idag... Sorry...
  
  

Fredag kväll och spriten flödar!

Jag har sagt det förut, men det tål att sägas igen... Det blir sällan som man tänkt sig.... =)
Jag skulle ju bara på en helt vanlig kontroll hos min BM. Det blev en helt vanlig extrakontroll på sjukhuset. Och det blev ingen kontroll utan inläggning... Inlagd Ida, liga surt som Sill...
För jag hade då rakt inte tid med detta! Jag skulle ju hem och fixa i ordning inför morgondagens kalas ju!! Jag hade ju varit och köpt grejer till Kristoffers tårta.... Men nä nä...
Jag har ju för sjutton inte ens slagit in Kristoffers present ju!! Gaaaahhhh!! Den ligger hemma och väntar på att få lite fint papper och snöre på sig...

Det blir varken städning, bak eller kalas för min del. För här skall jag vara i säkertminst ett dygn i alla fall... Vilket TUR att det finns internet säger jag bara. Så nu får NI underhålla MIG.

Jag kan lugna alla er oroliga med att jag mår bra, och bebisen också. Jag hade fått högre blodtryck och ännu mer äggvita, men inget alarmerande. De vill helt enkelt ha kvar mig på lite tvångsvila för att se om mitt blodtryck går ner. Och det hoppas jag det gör, för jag åker mer än gärna hem! Hellre tvångsvila hemma i soffan än här med 2 pustande, frustande, halvskrikande kvinnor som skall prata med sina familjer på högtalartelefon... Jag som inte ens vågade ringa Kristoffer för att jag inte ville störa dem... Tror jag kan ringa honom med gott samvete nu. HA!

Ja ja... Skall väl se vad jag kan hitta på för kul när jag väntar. Alla roliga historier och annat välkomnas!

I'll keep you posted!

Puss Ida

P.s.. Ja just det.... Spriten som flödar är givetvis handsprit och inget annat. Om ni nu trodde jag festade loss ordentligt... Man vet ju inte vad folk tror om en egentligen... ;-)

Dumma, dumma dig!

Jaha, va ovanligt att jag inte kan sova. Speciellt med tanke på att vi skall upp tidigt imorgon för att åka till sjukhuset på Ultraljud igen, och jag sedan ha Adrian hemma hela dagen. Yaaay!... Kommer vara helt slut... Är så trött på allt knarr från madrassen... Otroligt jobbigt! Fast idag var det faktistk illamåendet som väckte mig. (Kan ni ju ta och anteckna på lämpligt ställe..)

Ja, som sagt, ultraljud imorgon. Spännande, och läskigt. Som alltid. Man hoppas ju att allt skall vara bra, men man vet ju faktiskt aldrig.
Och just nu ser jag väldigt negativt på precis allt. Allt, allt, allt. Jag är sån pessimist.... Men VARENDA gång under den här graviditeten som jag har fått glädja mig åt något, så har jag åkt på bakslag som knäckt mig. Så jag vågar inte "jinxa" något genom att vara positiv.
Jag har en otäck känsla av att något kommer gå åt pipan nu den sista tiden. Och för det mesta brukar mina känslor vara rätt... Tyvärr....
Önskar bara att dagarna kunde gå ännu fortare så att vi får vår efterlängtade lille bebis, och att allt går bra. Då kanske jag kan få andas ut lite och inte behöva oroa mig för bebisens, eller mitt, liv 24 timmar om dygnet. (HA, jo jo... Sen kommer jag springa och kolla så att den lever var 5:e minut dygnet runt. Som jag fortfarande gör med Adrian... Gökboet nästa...)
Har till och med bett Kristoffer att följa med imorgon, för jag vill inte gå själv den här gången.
Kan dock lugna er med att detta inte är något akut påhitt till Ultraljud, utan helt enligt min vårdplan och inbokat sedan länge =)
Ni kan var lugna. Det är jag som är orolig.

Jag kan fortfarande inte riktigt slappna av och ta det lugnt med gott samvete när jag är hemma. Känner mig så elak mot Adrian och har världens dåligaste samvete när jag lämnar honom. Tänk om han tror att jag inte älskar honom... det är en av mina största mardrömmar. Att Adrian inte skall känna sig älskad av mig. Han är mitt hjärta och jag älskar honom över allt annat!
Därför kan jag inte vara hemma med gott samvete när han är på dagis, trots att jag är hemma på läkarens order för att VILA. Ligga i soffan. Sova. Absolut inte stressa. Inte riktigt möjligt när man har en busig 2 åring... Dessutom blir jag stressad när han är hemma av att jag är en sån tråååååkig mamma som inte kan sitta med honom på golvet och läsa, eller orkar ta med honom ut. Vad jag än gör, så är det fel. I alla fall i mitt hjärta och i mitt huvud.
Längtar tills jag får tillbaka min kropp och min ork och rörlighet så jag orkar springa runt med Adrian ute och busa.
Nu försöker jag vara rolig så gott det går. Vi bakar, läser, ritar och "pruttar" (blåser) på varandra. Hans skratt är otroligt avslappnande och välgörande, speciellt när jag är ledsen. Då finns det inget bättre än en liten underbar ängel som skrattar och kryper nära och vill läsa.
Bäst av allt i hela världen är när han kommer intassande på morgonen, och jag lyfter på täcket, och han kryper ner utan ett ljud. Och så ligger vi där och myser en stund. Det är lycka det!
Snäppet bättre är dock när HELA familjen får ligga så och mysa. Ren kärlek!

Jag har ältat och ältat hur trött jag är på alla elaka idioter, men jag kan inte sluta. Jag blir lika förvånad varje gång folk beter sig som svin. Har man inget snällt att säga kan man vara tyst.
Men ibland kan även folks tystnad vara dräpande... Hur kul är det när folk GÅR när man kommer..?? Trodde man slapp sådant efter att man slutat lågstadiet... Men icke. Och även om man vet att det inte beror på en själv, så gör det faktiskt ont i hjärtat. =/

Ikväll fick jag reda på riktigt tråkiga saker som en vän råkat ut för. Och då blir jag ledsen. V A R F Ö R ? ? ? Varför är det så många som sårar andra VARJE DAG!?
Säger som Black Eyed Peas: "Where is the Love?"
Och vad jag har allra mest svårt att förstå, är hur dessa personer som på ett eller annat sätt sårar andra människor kan sova gott. Jag är långt ifrån perfekt och kan säkert trampa på ömma tår ibland, men jag vet också att jag inte är någon elak människa, och JAG har svårt att somna gott ibland.
Är det verkligen så jobbigt att behöva tänka snäppet längre, och inte BARA se till sig själv, utan även till dem runt omkring..? Har jag på något sätt fått någon super-uppväxt som tycker det är så självklart att man bryr sig om sina medmänniskor? (Såklart jag har, jag har ju världens BÄSTA föräldrar!!)
Ödmjukhet, vad är det för fel på det...???

Nä, äta eller ätas. Spotta andra i ansiktet på sin väg uppåt, och vara stolt över att man är en som inte räds att trampa ner andra på sin väg mot stjärnorna. Det är tydligen sådan man skall vara...
Den som bryr sig om andra är bara svag och patetisk...
Eller....??

Vad tycker ni?