Jag håller på att gå under. Jag orkar inte mer.
Jag blir galen på allt.
Jag är utan tvekan världens sämsta mamma. Annars hade inte mina barn betett sig som de gör. Någonting har jag gjort fel. Jag älskar dem så otroligt mycket, har massor med tålamod, skämmer bort dem med ton av kärlek, mys och bus, men det spelar ingen roll. För de är verkligen små monster för det mesta. Adrian har börjat slåss så himla mycket. Han kan komma fram och bara slå. Och varje gång man säger till honom, kan var ane sådan liten graj som att maten är klar, så får man en smäll. Eller spark. Jag fattar inte varit det kommer ifrån! Vi har varit så tydliga med att man aldrig aldrig aldrig får sparkas och slåss. Han lyssnar aldrig på vad vi säger, vilket resulterar i trasiga saker, smutsiga saker, utspillda saker...
Idag gick ljusstake 2 av 3 sönder när han kastade en boll på den. Glassplitter (och så menar jag mini glassplitter) över hela rummet. Jag blev verkligen vansinnig....
Och det lille monstret.... Jag börjar misstänka att han har en bokstavskombination. Och då pratar jag inte om vanligt MIB (Myror I Brallan) utan något annat. Googlade på det igår, och precis varenda liten grej som vi har reagerat över sedan han föddes var med.
Han sover dåligt/oroligt, sover knappt någonting dagtid bara i 10-20 minuters pass. Det går aldrig att lägga ner honom och natta honom, inte ens när han är så trött att han knappt kan hålla sig vaken, utan han blir vansinnig och skriker.
Han är sjövlid och klättrar överallt. Han kan inte vara still i ens en minut.Han har alltid haft ett otroligt närhetsbehov, vi har alltid (och måste fortfarande) bära runt på honom.
Han äter inget annat än gröt och välling, och han är 8 månader. Det GÅR inte att få i honom något annat. Han är arg. Han slåss. Han har alltid hatat att åka bil.
Ja, något måste det vara. Och inombords bara gråter jag. Jag orkar inte mer. Jag vill bara ha en lugn, normal tillvaro.
Jag kan inte minnas när jag sist bara fick njuta av tillvaron. hänger över mig. Alltid är det något som Jag har så många saker jag skulle vilja göra med familjen. Göra julfint här hemma, baka inför jul, speciellt ett pepparkakshus, åka och fika med vänner ... Men det går aldrig. Det är hela tiden saker som måste göras, och de få tillfällen när det inte är det så är barnen helvilda.
Jag kan aldrig göra klart någonting. Inte sova klart, inte klä på mig, inte äta, inte gå på toa, inte duscha, inte plugga, inte skriva, inte göra minsta lilla grej klar utan att behöva avbryta för att barnen gråter, behöver hjälp, eller bara vill ha uppmärksamhet. Det är så enormt frustrerande. Jag vet inte varit jag skall ta vägen. Jag har panik över tillvaron. Jag räcker aldrig till. Och om jag någonsin säger något om hur jobbigt jag har det får jag bara svar som antyder att jag är lat och egoistisk. Så jag är väl det.
Jag är ingen super människa, jag är inte en av de där fantastiska mammorna som har glada snälla barn, och som själva har lyckats bli av med varenda graviditetskilo och helst några kilon till. Jag har ingen energi över huvud taget, och nej, det räcker inte att "rycka upp sig". Jag kvävs. Jag har panik. Jag har ingen energi över huvud taget. Jag vill inte göra något annat än att få vara i fred och sova.
Jag står inte ut med min tillvaro, och det finns inget jag kan göra för att ändra den. Jag har försökt allt.
Jag är så arg på så många. Det finns så många som bidragit till att jag är på gränsen till att ge upp. Så många som motarbetat mig. Så många som försvårat. Så många som förpester. Och återigen, nej det är inte bara att strunta i dem, hur skall man kunna strunta i dem? De försvinner ju inte för det!!
Jag vill bara lägga mig och sova och aldrig mer lämna sängen.
söndag 11 december 2011
måndag 28 november 2011
Zzzzzzzömn
Efter mycket om och men fick jag skrivit "klart" så mycket jag kunde på arbetet som skall in imorgon. Fast efter en hektiskt vecka, med alldeles för lite sömn, så känner jag mig inte speciellt stolt över vad jag presterar. Känns mer som att det suger, vilket i sig SUGER, för jag vill ju inte sabba för gruppen. =(
(Press? Nä vad är det..)
Kristoffer skall iväg och jobba, så sovmorgon blir det absolut inte tal om.
Vid 02 kunde jag äntligen krypa ner i sängen. Somnar naturligtvis inte på en bra stund. Blir väckt av en gråtande Adrian efter, ja just det, ca 40 minuter, och sen var det KÖRT! Läg en stund hos Adrian, allt bara snurrade i huvudet. Lunde INTE somna. La mig i min säng, kände hur kroppen ryckte till med jämna mellanrum. Visade sig att det var varje gång K snarkade till... Kroppen spänner sig varje snarkning.
Hjärtat galopperar, huvudet trycker, jag är dödstrött men KAN INTE SOVA! =(
Förutom att jag ser framför mig en vecka där jag inte kommer kunna sova/vila någonting för att jag inte har TID till det eftersom att kvällar och nätter kommer gå till att plugga inför tentan, så snurrar alla gympagrejer i huvudet. Avslutningen, overaller, gympadräkter, utbildningar, utbildningsplan,schema för våren, ledarbrist, skit-tider i hallen, hur skall det bli med caféet, hur skall det bli med tiderna, hur skal vi få kommunen att lyssna, hur skall vi få det att gå ihop, hur skall vi få in mer pengar.....
Gaaaah! Kan inte allt bara lösa sig UTAN att jag behöver göra något?
Jag.Orkar.Inte.Mer.
Jag är helt slut. Jag vet snart inte vart jag skall ta vägen.
Tack gode gud för kaffe, så att man (nästan) håller sig vaken.
Eller ja, vaken och vaken, ögonen är nästan öppna, men huvudet är verkligen inte inkopplat. Det är ganska läskigt när man inte känner igen sig själv, utan man missar och gör fel heeeeela tiden. Avsaknaden av minne skall vi inte prata om....
Nåja. Vad är väl en bal på slottet....
om 3 timmar var det tänkt att klockan skulle ringa, tror jag snoozar en liiiiten stund.
Fick denna "lista" av en vän som en utmaning. (Fast jag har tyvärr ingen att skicka vidare den till. Sorry!!)
(Press? Nä vad är det..)
Kristoffer skall iväg och jobba, så sovmorgon blir det absolut inte tal om.
Vid 02 kunde jag äntligen krypa ner i sängen. Somnar naturligtvis inte på en bra stund. Blir väckt av en gråtande Adrian efter, ja just det, ca 40 minuter, och sen var det KÖRT! Läg en stund hos Adrian, allt bara snurrade i huvudet. Lunde INTE somna. La mig i min säng, kände hur kroppen ryckte till med jämna mellanrum. Visade sig att det var varje gång K snarkade till... Kroppen spänner sig varje snarkning.
Hjärtat galopperar, huvudet trycker, jag är dödstrött men KAN INTE SOVA! =(
Förutom att jag ser framför mig en vecka där jag inte kommer kunna sova/vila någonting för att jag inte har TID till det eftersom att kvällar och nätter kommer gå till att plugga inför tentan, så snurrar alla gympagrejer i huvudet. Avslutningen, overaller, gympadräkter, utbildningar, utbildningsplan,schema för våren, ledarbrist, skit-tider i hallen, hur skall det bli med caféet, hur skall det bli med tiderna, hur skal vi få kommunen att lyssna, hur skall vi få det att gå ihop, hur skall vi få in mer pengar.....
Gaaaah! Kan inte allt bara lösa sig UTAN att jag behöver göra något?
Jag.Orkar.Inte.Mer.
Jag är helt slut. Jag vet snart inte vart jag skall ta vägen.
Tack gode gud för kaffe, så att man (nästan) håller sig vaken.
Eller ja, vaken och vaken, ögonen är nästan öppna, men huvudet är verkligen inte inkopplat. Det är ganska läskigt när man inte känner igen sig själv, utan man missar och gör fel heeeeela tiden. Avsaknaden av minne skall vi inte prata om....
Nåja. Vad är väl en bal på slottet....
om 3 timmar var det tänkt att klockan skulle ringa, tror jag snoozar en liiiiten stund.
Fick denna "lista" av en vän som en utmaning. (Fast jag har tyvärr ingen att skicka vidare den till. Sorry!!)
* När ingen ser eller hör mig;
- Jag jag ibland sjunga. Men jag sjunger verkligen otroligt dåligt så jag skulle aldrig göra det för någon annan än barnen.
- Jag jag ibland sjunga. Men jag sjunger verkligen otroligt dåligt så jag skulle aldrig göra det för någon annan än barnen.
* Jag går aldrig hemifrån utan;
Telefon, nycklar, plånbok, snytpapper, någon form av lypsyl, huvudvärkstabletter.
Telefon, nycklar, plånbok, snytpapper, någon form av lypsyl, huvudvärkstabletter.
* Min blogg heter som den gör för att;
- jag förmodligen är världens sämsta och sura, tråkiga, och bittra mamma/sambo.
Glada-Ida finns inte mer, bitter-Ida har ätit upp henne.... (Det är därför Bitter-Ida är så tjock.)
- jag förmodligen är världens sämsta och sura, tråkiga, och bittra mamma/sambo.
Glada-Ida finns inte mer, bitter-Ida har ätit upp henne.... (Det är därför Bitter-Ida är så tjock.)
* Om jag vågade skulle jag;
- Säga ifrån till alla som jag anser gör fel. Inte skälla ut, men säga ifrån.
- Säga ifrån till alla som jag anser gör fel. Inte skälla ut, men säga ifrån.
* Om tio år kommer jag;
Förhoppningsvis leva. Och gör jag det hoppas jag att jag och familjen bor i ett härligt hus, att vi är friska och lyckliga, att jag har ett gött jobb och väger 30 kg mindre.
Förhoppningsvis leva. Och gör jag det hoppas jag att jag och familjen bor i ett härligt hus, att vi är friska och lyckliga, att jag har ett gött jobb och väger 30 kg mindre.
torsdag 17 november 2011
De magiska 40 minuterna
När man sovit dåligt i nästan ett år så är det inte så lätt att somna när man väl FÅR gå och lägga sig. Jag har dessutom alltid haft svårt att somna om när jag blir väckt efter en viss tid. 40 minuter är döden när det gäller att somna om. Blir jag väckt efter 40 min så är det verkligen kört. Och av någon väldigt märklig anledning tycks jag alltid bli väckt efter just 40 min.
Som idag. Igen. Jag som kom i säng i tid, och somnade innan 22.30!! Fick sova ända till 23.15...
Dessa veckorna när bägge barnen haft det jobbigt med sömnen har det inte varit kul för Kristoffer och mig. Koppen är alldeles skakig, illamåendet är på topp, magsyran dansar tango i halsen, kroppen bara skriiiiiiker efter sömn, men trots det bara vrider och vänder jag mig i sängen. Skit!
Jag ber till högre makter att Adrian mardrömmar slutar, och att Williams tänder tar en paus. (3, nästan 4 tänder som tittar igenom på 2-3 veckor är inte skoj för honom. Jag förstår att det gör ooooont =(
Och min store älskling har inte haft det lätt heller. Dagis har inte varit roligt, och han har varit hysteriskt ledsen när han kommit dit. Att jag sedan varit borta från honom massor har ju inte gjort det bättre. Det gör så otroligt ont i hjärtat när jag måste gå ifrån en Adrian som storgråter och säger "Nej mamma! Inte gå!!", oavsett om det är på dagis eller hemma.
När han suckade en dag och sa "mamma kommer tillbaka sen" när jag skulle till skolan, då höll hjärtat på att gå sönder. Min älskade Adrian. Vi har allt navelsträngen kvar han och jag.
Hur kunde jag få en sådan underbar liten kille!? Liten och liten, han har redan hunnit bli 3 år... =/
Och min älskade Vilde-Wille. Denna vildvittra som blivit en skrattmås. Vilket temprament! Men vilka underbara skratt, så mycket kärlek och så mycket bus! Redan 7 månader, var är min bebis!? =(
Jaha.
Inte hjälper det att gå upp en stund heller när jag blivit väckt. Som vanligt. Idag känns det extra mycket skit eftersom jag skall vara på mammas jobb strax efter 07 imorgon för att låsa upp, sedan har vi föreläsning kl 08, och en företagsintervju kl 10.30. Ingen rast ingen ro. Inte en enda chans att vila eller ta sovmorgon. Väckarklockan ringer kl 05.15. (vilket är om ca 4 timmar)
På kvällen är jag dessutom ensam med barnen, som med största sannolikhet kommer vara vakna extra sent just imorgon. Yaaaayyyy......
Lördag har jag gympa 10.30-14.00, sedan skall jag ha barnen medan Kristoffer hjälper sina föräldrar med att fixa veden. Söndag kommer jag förmodligen ligga på sjukhus på grund av utmattning, och skulle jag mirakulöst inte göra det så skall jag har barnen medan Kristoffer fortsätter fixa ved med sina föräldrar.
Nästa vecka är det skola varje dag, och sedan har jag barnen själv över helgen. Mumma.
Att hela tiden ha skolan hängande över mig, och pressen på att jag MÅSTE klara precis ALLT denna terminen annars är jag helt körd, det gör ju inte saken bättre. (Jag hatar CSN. På riktigt. Jag hatar dem. Att de får lov att hålla på som de gör är helt sanslöst)
Vad som gör saken om möjligt ännu värre, är när man får härliga kommentarer från folk som skall jämföra och som måste påtala att de har det värre.
Jag tycker verkligen synd om er. Det ÄR synd om alla som ofrivilligt har sömnbrist, ofta på grund av busiga barn.
Men hur hjälper det mig i mitt helvete att få höra att jag bara skall vara glad att jag inte har det som just du har det. Skulle det göra mig piggare eller glad eller vad är tanken..? Jag förstår faktiskt inte. Jag blir bara ledsen eftersom att det känns som att jag inte skulle ha rätt att må dåligt. För jag har det ju inte VÄRST...
Vad hände med att ha lite medkänsla, eller om man nu inte har det, hålla käften i stället för att göra saken ännu jobbigare..? Att antyda att folk "känner fel" är inte på något sätt uppmuntrande...
Ja, jag är sur. Ja, jag är bitter. Nej, allt är visst skit och JA, jag är super pessimistisk.
Försök själv ha flera år av motgångar och få allt roligt som händer förstört.
Jag vet att jag är värdelös, jag behöver inte fler bevis på det, ok?
Jag är så sjukt trött på att snällhet och godhet inte längre tycks löna sig. Jag är trött på att bli trampad på. Jag är trött på att min genuina vilja att hjälpa till blir missbrukad.
Jag blir ledsen när jag tänker på att den där glada tjejen jag en gång var är borta.
Kvar är bara en pessimistisk, slutkörd, bitter kärring. Men någon skall väl vara det också.
Som idag. Igen. Jag som kom i säng i tid, och somnade innan 22.30!! Fick sova ända till 23.15...
Dessa veckorna när bägge barnen haft det jobbigt med sömnen har det inte varit kul för Kristoffer och mig. Koppen är alldeles skakig, illamåendet är på topp, magsyran dansar tango i halsen, kroppen bara skriiiiiiker efter sömn, men trots det bara vrider och vänder jag mig i sängen. Skit!
Jag ber till högre makter att Adrian mardrömmar slutar, och att Williams tänder tar en paus. (3, nästan 4 tänder som tittar igenom på 2-3 veckor är inte skoj för honom. Jag förstår att det gör ooooont =(
Och min store älskling har inte haft det lätt heller. Dagis har inte varit roligt, och han har varit hysteriskt ledsen när han kommit dit. Att jag sedan varit borta från honom massor har ju inte gjort det bättre. Det gör så otroligt ont i hjärtat när jag måste gå ifrån en Adrian som storgråter och säger "Nej mamma! Inte gå!!", oavsett om det är på dagis eller hemma.
När han suckade en dag och sa "mamma kommer tillbaka sen" när jag skulle till skolan, då höll hjärtat på att gå sönder. Min älskade Adrian. Vi har allt navelsträngen kvar han och jag.
Hur kunde jag få en sådan underbar liten kille!? Liten och liten, han har redan hunnit bli 3 år... =/
Och min älskade Vilde-Wille. Denna vildvittra som blivit en skrattmås. Vilket temprament! Men vilka underbara skratt, så mycket kärlek och så mycket bus! Redan 7 månader, var är min bebis!? =(
Jaha.
Inte hjälper det att gå upp en stund heller när jag blivit väckt. Som vanligt. Idag känns det extra mycket skit eftersom jag skall vara på mammas jobb strax efter 07 imorgon för att låsa upp, sedan har vi föreläsning kl 08, och en företagsintervju kl 10.30. Ingen rast ingen ro. Inte en enda chans att vila eller ta sovmorgon. Väckarklockan ringer kl 05.15. (vilket är om ca 4 timmar)
På kvällen är jag dessutom ensam med barnen, som med största sannolikhet kommer vara vakna extra sent just imorgon. Yaaaayyyy......
Lördag har jag gympa 10.30-14.00, sedan skall jag ha barnen medan Kristoffer hjälper sina föräldrar med att fixa veden. Söndag kommer jag förmodligen ligga på sjukhus på grund av utmattning, och skulle jag mirakulöst inte göra det så skall jag har barnen medan Kristoffer fortsätter fixa ved med sina föräldrar.
Nästa vecka är det skola varje dag, och sedan har jag barnen själv över helgen. Mumma.
Att hela tiden ha skolan hängande över mig, och pressen på att jag MÅSTE klara precis ALLT denna terminen annars är jag helt körd, det gör ju inte saken bättre. (Jag hatar CSN. På riktigt. Jag hatar dem. Att de får lov att hålla på som de gör är helt sanslöst)
Vad som gör saken om möjligt ännu värre, är när man får härliga kommentarer från folk som skall jämföra och som måste påtala att de har det värre.
Jag tycker verkligen synd om er. Det ÄR synd om alla som ofrivilligt har sömnbrist, ofta på grund av busiga barn.
Men hur hjälper det mig i mitt helvete att få höra att jag bara skall vara glad att jag inte har det som just du har det. Skulle det göra mig piggare eller glad eller vad är tanken..? Jag förstår faktiskt inte. Jag blir bara ledsen eftersom att det känns som att jag inte skulle ha rätt att må dåligt. För jag har det ju inte VÄRST...
Vad hände med att ha lite medkänsla, eller om man nu inte har det, hålla käften i stället för att göra saken ännu jobbigare..? Att antyda att folk "känner fel" är inte på något sätt uppmuntrande...
Ja, jag är sur. Ja, jag är bitter. Nej, allt är visst skit och JA, jag är super pessimistisk.
Försök själv ha flera år av motgångar och få allt roligt som händer förstört.
Jag vet att jag är värdelös, jag behöver inte fler bevis på det, ok?
Jag är så sjukt trött på att snällhet och godhet inte längre tycks löna sig. Jag är trött på att bli trampad på. Jag är trött på att min genuina vilja att hjälpa till blir missbrukad.
Jag blir ledsen när jag tänker på att den där glada tjejen jag en gång var är borta.
Kvar är bara en pessimistisk, slutkörd, bitter kärring. Men någon skall väl vara det också.
torsdag 3 november 2011
Dåligt omdömme?
De flesta har väl säkerligen vid det här laget hört eller läst om föräldrarna som fick sina barn omhändertagna av socialen på grund av en anmälan från mammans syster om incest i familjen. Något som föräldrarna blev friade från i domstol, men socialen lät trots det inte barnen få komma hem till sina föräldrar.
Hela historien är så vidrig. Naturligtvis kan ingen veta exakt vad som hänt, men än de som varit på plats.
Men en sak vet jag, och det är att barn i 6-års åldern mycket väl kan prata om kropp och knopp på ett sådant sätt att man OM MAN VILL kan tolka det som att de inte har fått "gränser för det sexuella" hemifrån. El liten kila som springer runt och petar kompisarna på snoppen, skall vi anmäla det till socialen? En flicka som drar upp tröjan och visar "brösten" skall vi anmäla det till socialen? En kille som sett en nakenbild på internet, och som sedan berättar vad han sett, skall vi anmäla det till socialen? Ett barn som skriker "kuk", skall vi anmäla det också till socialen?
För att inte tala om alla små killar och tjejer som kommenterat sina föräldrars kroppar när mamma/pappa duchat, skall vi anmäla det med?
Allt låter ju fruktansvärt, men när man känner barnen så får man en helheltsbild och kan efter det göra en bättre bedömning. (Alla exempel är tagna helt ur luften) I den åldern upptäcker barn kroppen, och det är oftast bara vuxna som ser något sexuellt med det, barnen har inte någon som helst sexuelt tanke bakom att exempelvis "visa brösten". Och i de få fall som övergrepp har skett, så märks det. Det förvånar mig, och gör mig förbannad, att socialen omhändertog barnen utan att över huvud taget prata med skola/förskola om barnen först. En lärare som umgås med barnet dagligen känner barnet väl, och hade med allra största sannolikhet kunnat avgöra ifall det fanns grund för oron över barnen eller ej. Men icke. Här går socialen in och omhändertar barnen "för deras eget bästa". FY FAN!!
Skall man inte våga prata med NÅGON om både roliga och bekymrande saker barnen gör? Om jag skulle berätta historien om Adrians "glada mask" på BVC, skulle jag riskera en anmälan hos socialen då? Och alla goa nakenfis bilder, skulle de sedan kunna fälla mig som en pedofil??
Skall föräldrar behöva vara rädda för att vara nära och älska sina barn på grund av rädslan för att bli anmälda till socialen, som sedan kan tolka all kärlek och närhet som något fult och sexuellt?? Lägg sedan på några härliga sommarbilder på en badande son och du är pedofil.
Vart är vi på väg? Har många så dåligt omdöme att de inte kan göra bättre bedömningar?
Jag har helt tappat förtroendet för socialen. HELT! Först historien om de stackars barnen i Mark, nu detta. Och SAMTIDIGT så ignorerar socialen i många fall BEFOGAD oro. (Exempelvis flickan som var hemlös och sov ute i snön med sin pappa, som förgrep sig på henne och där skolan slog larm, men inget hände)
Det absolut värsta av allt, det är hur socialen fått godkänt för denna behandling, och hur föräldrarna och framför allt BARNEN har fått gå igenom ett helt obefogat helvete, och bara skall acceptera det utan varken ersättning eller ett förlåt. FY FAN!!!
Jag skulle vilja ha ett svar från varanda en som varit med och beslutat i fallet där de försvarar sina beslut och vad de grundar dem på.
Och systern skall vi inte ens tala om, henne har jag absolut ingen sympati för. Som jag inledningsvis skrev så måste man förstå barns utveckling, och på rätt sätt kunna lägga ihop ett och ett.
Hela historien är så vidrig. Naturligtvis kan ingen veta exakt vad som hänt, men än de som varit på plats.
Men en sak vet jag, och det är att barn i 6-års åldern mycket väl kan prata om kropp och knopp på ett sådant sätt att man OM MAN VILL kan tolka det som att de inte har fått "gränser för det sexuella" hemifrån. El liten kila som springer runt och petar kompisarna på snoppen, skall vi anmäla det till socialen? En flicka som drar upp tröjan och visar "brösten" skall vi anmäla det till socialen? En kille som sett en nakenbild på internet, och som sedan berättar vad han sett, skall vi anmäla det till socialen? Ett barn som skriker "kuk", skall vi anmäla det också till socialen?
För att inte tala om alla små killar och tjejer som kommenterat sina föräldrars kroppar när mamma/pappa duchat, skall vi anmäla det med?
Allt låter ju fruktansvärt, men när man känner barnen så får man en helheltsbild och kan efter det göra en bättre bedömning. (Alla exempel är tagna helt ur luften) I den åldern upptäcker barn kroppen, och det är oftast bara vuxna som ser något sexuellt med det, barnen har inte någon som helst sexuelt tanke bakom att exempelvis "visa brösten". Och i de få fall som övergrepp har skett, så märks det. Det förvånar mig, och gör mig förbannad, att socialen omhändertog barnen utan att över huvud taget prata med skola/förskola om barnen först. En lärare som umgås med barnet dagligen känner barnet väl, och hade med allra största sannolikhet kunnat avgöra ifall det fanns grund för oron över barnen eller ej. Men icke. Här går socialen in och omhändertar barnen "för deras eget bästa". FY FAN!!
Skall man inte våga prata med NÅGON om både roliga och bekymrande saker barnen gör? Om jag skulle berätta historien om Adrians "glada mask" på BVC, skulle jag riskera en anmälan hos socialen då? Och alla goa nakenfis bilder, skulle de sedan kunna fälla mig som en pedofil??
Skall föräldrar behöva vara rädda för att vara nära och älska sina barn på grund av rädslan för att bli anmälda till socialen, som sedan kan tolka all kärlek och närhet som något fult och sexuellt?? Lägg sedan på några härliga sommarbilder på en badande son och du är pedofil.
Vart är vi på väg? Har många så dåligt omdöme att de inte kan göra bättre bedömningar?
Jag har helt tappat förtroendet för socialen. HELT! Först historien om de stackars barnen i Mark, nu detta. Och SAMTIDIGT så ignorerar socialen i många fall BEFOGAD oro. (Exempelvis flickan som var hemlös och sov ute i snön med sin pappa, som förgrep sig på henne och där skolan slog larm, men inget hände)
Det absolut värsta av allt, det är hur socialen fått godkänt för denna behandling, och hur föräldrarna och framför allt BARNEN har fått gå igenom ett helt obefogat helvete, och bara skall acceptera det utan varken ersättning eller ett förlåt. FY FAN!!!
Jag skulle vilja ha ett svar från varanda en som varit med och beslutat i fallet där de försvarar sina beslut och vad de grundar dem på.
Och systern skall vi inte ens tala om, henne har jag absolut ingen sympati för. Som jag inledningsvis skrev så måste man förstå barns utveckling, och på rätt sätt kunna lägga ihop ett och ett.
måndag 31 oktober 2011
Dilemma
Jag har alltid sett mig själv som snäll. Jag försöker att alltid behandla andra som jag själv vill bli behandlad. Jag är mån om att ingen skall behöva känna sig utanför, utan alla skall få känna sig välkomna och behövda.
Resultatet? Skit. Jag mår bara skit. Så många som har missbrukat det. Jag har lånat ut både saker och pengar som jag inte ens fått tillbaka.
Dilemmat är att om jag är mer egoistisk och tänker mer på mig själv, och inte ger så mycket av mig själv och inte ställer upp så mycket, så mår jag inte heller bra.
Jag känner mig verkligen helt tom och.... ja jag vet inte vad. Arg, ledsen, besviken... De senaste åren har varit kämpiga, men massvis med motgångar och tråkiga händelser. Det roliga som hänt, som 2 fantastiska barn, har grusats och jag har inte haft möjlighet att njuta av det fullt ut.
Jag orkar inte vara glad och positiv längre. För vad hjälper det? Inte ett skit. Inte är folk trevligare för det. Inte händer det roligare saker för det. All skit fortsätter ramla över mig som flugor dras till skit. Så, jag måste ju vara problemet. Något brutalt fel har jag gjort i ett tidigare liv.
And who do you think you are?
Runnin' 'round leaving scars
Collecting your jar of hearts
And tearing love apart
You're gonna catch a cold
From the ice inside your soul
So don't come back for me
Who do you think you are?
Runnin' 'round leaving scars
Collecting your jar of hearts
And tearing love apart
You're gonna catch a cold
From the ice inside your soul
So don't come back for me
Who do you think you are?
Skit skit skit skit skit skit skit skit skit skit skit skit skit skit skit skit skit skit skit skit skit........
måndag 24 oktober 2011
Kan jag få slå någon snart?
Idag är jag på så himla dåligt humör. Jag är så ARG!!
Arg över smått och stort. Folk som dör, orättvisor....
Sitter och författar ett brev till kommunen. Jag har tröttnat!
Vi har en ny fin idrottshall i Hindås, men vår gymnastikförening har knappt fått några tider alls! Och de tider vi har är alldeles för sena för att barnen/ungdomarna skall kunna träna. Vi har tappat deltagare.
Vilka det är som är i hallen? 2 innebandyföreningar. Den ena härifrån Hindås, och de får mer än gärna vara där. De är jätte trevliga och bra att ha och göra med. Men den andra föreningen kan fasiken hålla sig på sin egna ort, i sin EGNA idrottshall!!! Vafaaaaaaaan skall de här och göra?! Otrevliga är de och stökar ner gör de....
Och hur i hela helvete tänker kommunen när de släpper in en förening från en annan ort, när tiderna inte ens räcker till föreningarna från Hindås?!?!?!!
Dessutom är det en bollhall, så vi har ingen inredning, vilket vi behöver. Inte varje träning, men vi behöver det. Skall man behöva anmäla dem för diskriminering för att det skall hända något eller vad är det frågan om?
Jag är så satans förbannad!!!
Arg över smått och stort. Folk som dör, orättvisor....
Sitter och författar ett brev till kommunen. Jag har tröttnat!
Vi har en ny fin idrottshall i Hindås, men vår gymnastikförening har knappt fått några tider alls! Och de tider vi har är alldeles för sena för att barnen/ungdomarna skall kunna träna. Vi har tappat deltagare.
Vilka det är som är i hallen? 2 innebandyföreningar. Den ena härifrån Hindås, och de får mer än gärna vara där. De är jätte trevliga och bra att ha och göra med. Men den andra föreningen kan fasiken hålla sig på sin egna ort, i sin EGNA idrottshall!!! Vafaaaaaaaan skall de här och göra?! Otrevliga är de och stökar ner gör de....
Och hur i hela helvete tänker kommunen när de släpper in en förening från en annan ort, när tiderna inte ens räcker till föreningarna från Hindås?!?!?!!
Dessutom är det en bollhall, så vi har ingen inredning, vilket vi behöver. Inte varje träning, men vi behöver det. Skall man behöva anmäla dem för diskriminering för att det skall hända något eller vad är det frågan om?
Jag är så satans förbannad!!!
torsdag 22 september 2011
Bull-mamma
Dagens plus:
Fått träffa goa vänner
Barn som var jätte snälla innan vi skulle åka hemifrån!
Dagens minus:
Vaknar en timme för sent för att telefonhelvetet ballat ur igen och klockan inte ringt.
Hade 35 minuter på mig att komma iväg med 2 barn.. Men det gick fanemej! Mammapoäng: +10 Stressar ner och kastar in barn och vagn i bilen. Handlederna skriker, och ryggen gör ont.
Så... stressig skitmorgon, ingen frukost. Adrian skulle få välling, vilket jag när jag kom hem upptäckte att den stod kvar i micron. Med andra ord har han idag ätit en bulle. Bara. That's it... Mammapoäng på det: -100
Adrian fick ett utbrott, och skreeeeeeeeeek i 20 minuter. Skrek, sparkades, skulle inte vara i vagnen, skulle inte bäras, skulle inte någonting. Ångest i 20 minuter medan hela jävla frölunda torg undrade vad jag sysslade med.
Här någonstans smäller det till i ryggen. Igen.
Kommer upp till caféet där vi skall ses, plockar ihop fika till mig och A. Ställer mig i kassan, pensionärer före mig, det blir min tur, då kommer en kille och bara går före. Jävla idiot. Barnen skriker och är hungriga.
Hela lunchen springer A omkring och pillar och ålar på golvet och jag sitter som på nålar och kan varken koncentrera mig eller äta. Känner mig bara som världens sämsta mamma. A vägrar äta dessutom....
I bilen på väg hem somnar barnen. (*pust*) Å andra sidan håller jag också på att somna eftersom jag sovit ungefär 4 timmar inatt. (Satt med W i soffan och ammade och sov. Han skulle inte sova i sin säng alls...)
Halsen börjar göra ont...Väl hemma så vaknar såklart W, fast att han behöver och borde sova mer. Matar W som äter som en mus, och är nu ensam hemma i ungefär hundra år till med en gnällig bebis, plus en trotsig treåring som snart vaknar.
Ryggen gör så ont så jag bara vill gråta. Halsen gör ont, och jag är snuvig. Och trött. Härligt härligt...
Imorgon är det skola, sedan ensam hemma med barnen tills lördag kväll. (Dvs ingen vila över huvud taget) Söndag har vi styrelsemöte hela dagen. (= ingen vila) och sedan är det underbara måndag igen.....
När skall jag få sova och vila? =(
Fått träffa goa vänner
Barn som var jätte snälla innan vi skulle åka hemifrån!
Dagens minus:
Vaknar en timme för sent för att telefonhelvetet ballat ur igen och klockan inte ringt.
Hade 35 minuter på mig att komma iväg med 2 barn.. Men det gick fanemej! Mammapoäng: +10 Stressar ner och kastar in barn och vagn i bilen. Handlederna skriker, och ryggen gör ont.
Så... stressig skitmorgon, ingen frukost. Adrian skulle få välling, vilket jag när jag kom hem upptäckte att den stod kvar i micron. Med andra ord har han idag ätit en bulle. Bara. That's it... Mammapoäng på det: -100
Adrian fick ett utbrott, och skreeeeeeeeeek i 20 minuter. Skrek, sparkades, skulle inte vara i vagnen, skulle inte bäras, skulle inte någonting. Ångest i 20 minuter medan hela jävla frölunda torg undrade vad jag sysslade med.
Här någonstans smäller det till i ryggen. Igen.
Kommer upp till caféet där vi skall ses, plockar ihop fika till mig och A. Ställer mig i kassan, pensionärer före mig, det blir min tur, då kommer en kille och bara går före. Jävla idiot. Barnen skriker och är hungriga.
Hela lunchen springer A omkring och pillar och ålar på golvet och jag sitter som på nålar och kan varken koncentrera mig eller äta. Känner mig bara som världens sämsta mamma. A vägrar äta dessutom....
I bilen på väg hem somnar barnen. (*pust*) Å andra sidan håller jag också på att somna eftersom jag sovit ungefär 4 timmar inatt. (Satt med W i soffan och ammade och sov. Han skulle inte sova i sin säng alls...)
Halsen börjar göra ont...Väl hemma så vaknar såklart W, fast att han behöver och borde sova mer. Matar W som äter som en mus, och är nu ensam hemma i ungefär hundra år till med en gnällig bebis, plus en trotsig treåring som snart vaknar.
Ryggen gör så ont så jag bara vill gråta. Halsen gör ont, och jag är snuvig. Och trött. Härligt härligt...
Imorgon är det skola, sedan ensam hemma med barnen tills lördag kväll. (Dvs ingen vila över huvud taget) Söndag har vi styrelsemöte hela dagen. (= ingen vila) och sedan är det underbara måndag igen.....
När skall jag få sova och vila? =(
måndag 19 september 2011
Tårarna rinner
Den här dagen får gärna försvinna. Backa tillbaka och ta bort. Hoppa över.
En fin vän förlorade sin mamma idag. Piss-cancer. Vidriga sjukdom.
Mormor kämpar mot sin, och när man får redan på andra som förlorar kampen, så gör det så fruktansvärt fruktansvärt ont. Det är en jobbig påminnelse om hur vidrig, äcklig och hänsynslös sjukdomen är.
Vill bara åka upp till Grundsund och krypa ner i soffan bredvid mormor, backa 20 år bakåt, och stanna där en stund. Vakna av att mormor och morfar snarkar i TV soffan nere i gillestugan, väcker sig själva av snarkningarna. TV:n som står på i bakgrunden med bingolotto.
Radera allt tråkigt som hänt sedan dess. Vakna och ha kvar morfar och farfar. Ha en mormor utan cancer. Äntligen låta morfar träffa Adrian och William. Det som jag drömt om så många gånger, och önskat så många gånger. De hade tyckt som himla bra om varandra. Nu får de bara leka i mina drömmar.
Som om inte hjärtat värker nog, så läser man nyheterna om en mamma som sitter anhållen för det vidrigaste av vidriga. Jag tappar hoppet om mänskligheten för en stund.
Jag blir så förbannad över hur orättvist livet är. När det kommer till kritan så skiter jag fullständigt i vem som går vidare i Idol, vilket parti som vinner valet, vem som har nya skor, eller vilka kläder som är "rätt". Jag skiter i beach tvåtusenwhatever. Jag vill bara att min familj, släkt och vänner skall få vara friska och lyckliga. Resten ordnar dig. Det löser man tillsammans.
En fin vän förlorade sin mamma idag. Piss-cancer. Vidriga sjukdom.
Mormor kämpar mot sin, och när man får redan på andra som förlorar kampen, så gör det så fruktansvärt fruktansvärt ont. Det är en jobbig påminnelse om hur vidrig, äcklig och hänsynslös sjukdomen är.
Vill bara åka upp till Grundsund och krypa ner i soffan bredvid mormor, backa 20 år bakåt, och stanna där en stund. Vakna av att mormor och morfar snarkar i TV soffan nere i gillestugan, väcker sig själva av snarkningarna. TV:n som står på i bakgrunden med bingolotto.
Radera allt tråkigt som hänt sedan dess. Vakna och ha kvar morfar och farfar. Ha en mormor utan cancer. Äntligen låta morfar träffa Adrian och William. Det som jag drömt om så många gånger, och önskat så många gånger. De hade tyckt som himla bra om varandra. Nu får de bara leka i mina drömmar.
Som om inte hjärtat värker nog, så läser man nyheterna om en mamma som sitter anhållen för det vidrigaste av vidriga. Jag tappar hoppet om mänskligheten för en stund.
Jag blir så förbannad över hur orättvist livet är. När det kommer till kritan så skiter jag fullständigt i vem som går vidare i Idol, vilket parti som vinner valet, vem som har nya skor, eller vilka kläder som är "rätt". Jag skiter i beach tvåtusenwhatever. Jag vill bara att min familj, släkt och vänner skall få vara friska och lyckliga. Resten ordnar dig. Det löser man tillsammans.
onsdag 14 september 2011
Jag är döden
Tänk va bra man har det. Man kunde lika gärna varit död.
Död död död- Det är så mycket död som rör sig runt mig så jag börjar fundera på om det är min tur snart. PANG! Du är död. Cancer är förjävligt. (Nej, jag har inte cancer själv)
Kolla nyheter eller läsa nyheter på nätet är ju rena döden (ledsen för den kassa ordvitsen)
Död död död över allt. Jag blir så ledsen. Man hör om andras olycka och samtidigt som jag är glad att jag har det såpass bra som jag har det, så får jag dåligt samvete över det. Varför drabbar det andra och inte mig? (Lovar att detta komma bita mig i häcken. Jag blir kanske påkörd imorgon. )
Jag menar inte att jag VILL ha en massa olycka och skit, men hur kommer det sig att just DE blir drabbade?
Skall försöka komma i säng i tid idag. Och somna. Gå och lägga sig är väl en sak, men det är ju bra om man somnar också. Inte lika lätt. Hade mer än gärna spenderat flera dygn i sängen.
Massage... Det hade jag behövt nu.. Mmm....
Död död död- Det är så mycket död som rör sig runt mig så jag börjar fundera på om det är min tur snart. PANG! Du är död. Cancer är förjävligt. (Nej, jag har inte cancer själv)
Kolla nyheter eller läsa nyheter på nätet är ju rena döden (ledsen för den kassa ordvitsen)
Död död död över allt. Jag blir så ledsen. Man hör om andras olycka och samtidigt som jag är glad att jag har det såpass bra som jag har det, så får jag dåligt samvete över det. Varför drabbar det andra och inte mig? (Lovar att detta komma bita mig i häcken. Jag blir kanske påkörd imorgon. )
Jag menar inte att jag VILL ha en massa olycka och skit, men hur kommer det sig att just DE blir drabbade?
Skall försöka komma i säng i tid idag. Och somna. Gå och lägga sig är väl en sak, men det är ju bra om man somnar också. Inte lika lätt. Hade mer än gärna spenderat flera dygn i sängen.
Massage... Det hade jag behövt nu.. Mmm....
onsdag 31 augusti 2011
och där dog jag...
Skitmorgon. Skitdag. Skitliv. Skit skit skit.
Vad får man för att man är snäll, ärlig och alltid gör "the right thing"? NADA! Eller förlåt, fel av mig. Du får SKIT! Du blir bestraffad. Bestraffad av idioter utan varken hjärna eller hjärta.
Skriver som min kompis skrev så bra;
Vad gör man när man inte vill dö, men man vill inte leva heller?
Vad får man för att man är snäll, ärlig och alltid gör "the right thing"? NADA! Eller förlåt, fel av mig. Du får SKIT! Du blir bestraffad. Bestraffad av idioter utan varken hjärna eller hjärta.
Skriver som min kompis skrev så bra;
Vad gör man när man inte vill dö, men man vill inte leva heller?
måndag 29 augusti 2011
Where the sun don't shine
Den här är till er, CSN! Hoppas ert morgon kaffe smakar skit.
Har haft en skit natt, ammat varannan timme sedan kl 21 igår. Skoj. Och för en liten stund sedan somnade lillgrisen, men eftersom att jag har fyra miljoner saker att göra så kan jag bara glömma att få sova jag med. (Dessutom slår det ALDRIG fel att han vaknar när jag lägger mig)
Hur kan en bebis efter 4 månader fortfarande inte ha någon form av rutiner? Och hur kan en bebis INTE sova dagtid mer än några korta 10-20 minuters vilor. Jag förstår inte.
Han varken äter eller sover bra. Sömnen blir bara sämre och sämre... Känns lagom lovande inför skolstart.
De är som natt och dag Adrian och William. Adrian sov jätte bra, åt bra, var glad och nöjd mest hela tiden, och var inga problem att göra saker med.
William äter inget vidare, vägrar ta flaska, är aldrig nöjd, hatar att åka både bil och vagn så vi är instängda hemma. Men Adrian kunde vi dammsuga runt hans säng när han sov utan att han blev störd eller vaknade, med William kan jag inte ens dra upp täcket utan att han vaknar.
Det känns som att han är enormt otrygg, och det gör verkligen ont i mamma-hjärtat. Har jag verkligen misslyckats så totalt med W?? =(
Sämsta mamma i världen. Japp.
Har ont i magen. Grubblar och tänker. Orkar inte mer. Uppför uppför uppför, och så rakt in i en jävla gran då och då.
Imorgon skall jag i alla fall få träffa en alldeles alldeles underbar person som jag saknat MASSOR! Det ser jag fram emot!
Har haft en skit natt, ammat varannan timme sedan kl 21 igår. Skoj. Och för en liten stund sedan somnade lillgrisen, men eftersom att jag har fyra miljoner saker att göra så kan jag bara glömma att få sova jag med. (Dessutom slår det ALDRIG fel att han vaknar när jag lägger mig)
Hur kan en bebis efter 4 månader fortfarande inte ha någon form av rutiner? Och hur kan en bebis INTE sova dagtid mer än några korta 10-20 minuters vilor. Jag förstår inte.
Han varken äter eller sover bra. Sömnen blir bara sämre och sämre... Känns lagom lovande inför skolstart.
De är som natt och dag Adrian och William. Adrian sov jätte bra, åt bra, var glad och nöjd mest hela tiden, och var inga problem att göra saker med.
William äter inget vidare, vägrar ta flaska, är aldrig nöjd, hatar att åka både bil och vagn så vi är instängda hemma. Men Adrian kunde vi dammsuga runt hans säng när han sov utan att han blev störd eller vaknade, med William kan jag inte ens dra upp täcket utan att han vaknar.
Det känns som att han är enormt otrygg, och det gör verkligen ont i mamma-hjärtat. Har jag verkligen misslyckats så totalt med W?? =(
Sämsta mamma i världen. Japp.
Har ont i magen. Grubblar och tänker. Orkar inte mer. Uppför uppför uppför, och så rakt in i en jävla gran då och då.
Imorgon skall jag i alla fall få träffa en alldeles alldeles underbar person som jag saknat MASSOR! Det ser jag fram emot!
torsdag 25 augusti 2011
Men det är bara att.....
Hoppsan! Så hade hela sommaren (nåja, det har tydligen varit sommar enligt kalendern i alla fall) gått, och inte ett endaste inlägg från mig. Att ni har överlevt!? Hur har ni klarat er utan alla mina griniga klagomål..?
Men, gud hör bön. Här är jag!
Skämt å sido....
JA, jag behöver ventilera lite ibland.
NEJ, ingen tvingar dig att läsa skiten.
JAAAAA, jag älskar mina barn och min sambo över allt annat!
Att man blir sur på saker innebär inte att man inte älskar sin familj.
SÅ nu har vi rett ur det. Då kör vi...
Jag får allt som oftast väldigt välmenande kommentarer/tips/råd. Det tackar jag för. (Nej det var ingen ironi i det, jag ÄR jätte tacksam!!)
Men ibland känner jag för att svara något annat än tack. Förklara ytterligare VARFÖR det jag klagar över är så jobbigt... Inte för att svaret var dumt eller fel.
Exempel 1.
Jag: "Gaaaah! Jag blir tokig på gnälliga ungar!"
Välmenande svar: "Ja men det är bara att bita ihop, så är det att ha barn. Småbarns åren kan vara jobbiga, och de första 3 månaderna är värst"
Vad jag skulle vilja svara: Men va fan!!! Så man måste vara någon slags självuppoffrande martyr som varken äter, dricker eller går på toa för att vara en "bra förälder"? Och man skall "stå ut med" gnäll dagarna i ända? Jag antar att dina barn varit skitgnälliga..? NÄ JUST DET! Så håll käften! Jag har svårt att tro att det finns NÅGON som inte blir tokig på att inte kunna lägga ner sitt barn för att äta/gå på toa/klä på sig, inte kunna åka bil för att ungen skriker sig lila, inte kunna promenera för att ungen vägrar ligga/sitta i vagnen utan skriker sig lila (och nej, sele/sjal fungerar inte heller) Så nej, det är inte bara att gilla läget!"
Exempel 2.
Jag:"Jag är så förbannat trött på att vara överviktig"
Välmenande svar:"Men det är bara att ge sig fan på det! Ät rätt och träna!
Vad jag skulle vilja svara:"Jaha..Och NÄR skall jag äta? Och NÄR skall jag träna? Känner du till hur ämnesomsättningen går åt h*vete när man äter för sällan....?
Om man inte får tid att äta, utan bokstavligt trycker i sig maten utan att ens tugga för att man alltid är så stressad, så är det inte "bara att äta rätt" Känner du till stresshormonet kortisol som binder fett och gör det stört omöjligt att gå ner i vikt? Vet du om man sover för lite så utsöndras också kortisol och du.. tadaaaa... blir tjock.
Och när man dessutom inte har tid att varken planera vad man skall äta, eller stå och laga maten, så blir det mat som går snabbt. Pasta. Korv. Köttbullar. Skitmat!
LYX är när jag har tid att steka en kycklingfilé och göra en sallad till. Det är det bästa jag vet!
Tyvärr räcker inte matbudgeten till att leva på grönsaker och "rent" kött/protein heller. Tyvärr.
Slopa momsen på grönsaker istället för restaurangmat så gör Sverige en rejäl hälsoinvestering.
Eller ännu bättre: Ge mig precis den maten jag vill ha, och passa mina barn 2 timmar varje dag, så skall du få se en som kanske blir av med sina kilon. (ca 35 stycken. Minst.)
Sen är det ju ganska så bra om man får äta och sova så att man inte är helt yr och vimsig.
Exempel 3.
Jag:"Fan va jag blir arg på alla idioter!"
Välmenande svar:"Äh, det är bara att ignorera dem."
Vad jag skulle vilja svara:"Ehh... Och HUR skall man ignorera folk som gör en ledsen? HUR skall man ignorera all idioti som påverkar mitt liv? Tänk INTE på en zebra.... Det är en sak att säga att man skall ignorera saker som stör en, en helt annan att göra det.
Det finns så mycket i denna värld som gör mig både förbannad, ledsen och uppgiven, och jag kan inte släppa det. Och inte sitter jag bara och ältar det, utan funderar på hur det skulle kunna vara istället. Om alla bara visade lite mer hänsyn och omtanke. Om det slutade vara inne att vara elak, nedlåtande och att "äta eller ätas". Jag beundrar INTE folk som gör vad som helst för att komma dit de vill. Att nå sina mål, vad det än gäller, på andras bekostnad är inte ok.
Ljug, fusk och elakheter är bara vidrigt."
Exempel 4.
Jag:"Jag är trööööött. Kan jag få sova?"
Välmenande svar:"Jag har inte heller sovit på typ aaaaaas läne! Det är så med små barn. "
Vad jag skulle vilja svara:"Nähä? Och det gör mig piggare för att.....? Jag har aldrig påstått att det är synd om mig. Jag bara konstaterar att jag är trött. Det innebär inte att någon annan INTE är trött. Sådetså!
Exempel 5.
Jag:"Jag känner mig snuvad på allt det härliga med att vara föräldraledig"
Välmenande svar:"Men det är bara att vara glad över det man har! Göra nya planer!"
Vad jag skulle vilja svara:"Men när både plan A,B,C,D och E är sabbade, så blir man ganska så besviken. Jag har inga höga föväntningar, jag har bara önskemål om att kunna få vara.
Med Adrian var jag inlåst på ett sjukhus i 3 månader. Sedan inlåst hemma på grund av risken för RS och all annan skit. Sedan kunde jag inte ge mig iväg någonstans eftersom att jag inte hade bil. Sedan när det lugnade sig, så jobbade jag.
Men William har jag haft bil, men inte kunnat ge mig iväg för att han får sådana attacker att han skriker så han nästen tuppar av. Jag har inte kunnat gå på vanliga promenader hemma för att han hatar att ligga i vagnen. Han vill inte vara i sjal/sele mer än en liten stund, sedan blir det för varmt. Dessutom förstör, som vanligt, mina bröst hela grejen med en sele. Prova att sätta ditt barn 10-15 cm UTANFÖR kroppen och bär, så förstår du varför jag har så ont i ryggen. Att brösten i sig väger ett ton gör inte saken bättre.
Att sitta ute har varit jätte svårt. Antingen har det varit jätte varmt så att W behöver vara inne, och då blir storebror ett monster som klättrar på väggarna. Eller så har det varit blåsigt så att han bli kall när jag skall amma, och jag fryser också vid amning. Så nä... Det har inte vara varit att gå ut...
Det är inte alls "bara att.."
Tro mig. Jag försöker HELA TIDEN. Men när inget funkar, och man bara blir besviken hela tiden, då tappat man hoppet och ger upp.
Och precis där är jag nu. Jag har gett upp. Jag ORKAR inte bry mig om allt. Jag låter bara tiden gå. Gå gå gå... Förhoppningsvis går den snabbt.
Och annars då? Bilen går bra?
Jorå.... Sommaren har väl.... varit ganska så mycket skit.
Vädret som alla säger varit så bra har jag tyvärr inte kunnat njuta av speciellt mycket.
Kroppen mår skit efter att ha suttit som en potta skit vaaaaaaaaarje amning i 4 månader. Inledde Grundsundsvistelsen med nackspärr i en vecka. (Burit runt på lille dunderklumpen för mycket)
Har inte haft något socialt liv sedan W föddes eftersom att han hatar att åka bil, och avskyr att ligga i vagnen. Att amma har bara varit ett rent helvete, så fruktansvärt fullt av ångest och smärta! Så jag har varit fånge inne i vår lägenhet i ungefär 700 år. OCh nu börjar skolan, och jag är super Omotiverad. Dessutom är CSN som vanligt en stor klump i magen. (Varför beter de sig så jävla omänskligt??)
För min del får det gärna bli höst på riktgt. Skit kallt. Så man måste ha varma kläder. Det här mitt emellan så att det varken är varmt eller kallt är bara irriterande.
Slå till med brunt och regn nu så man kan vara deppig utan att någon reagerar.
Sen har jag inget emot att få en jäkla släng av maginfluensa så att jag inte kan äta på flera veckor. Det är helt ok! (Dock inte resten av familjen!)
Så hoppas jag W kan börja äta ännu mer gröt så jag inte behöver amma så mycket.
Hmm.. Vad mer... Jo! Kan inte ansvariga på kommunen skärpa sig och se till så att vi får tider i nya hallen NU! Riktigt riktigt dåligt hanterat. Hur tänkte ni när EN person skall ha hand om alla tider i hallen, och den personen har semester tills 5 dagar innan vi skall starta vår termin?? Idioti...
sova.nu
hoppas jag.....
Men, gud hör bön. Här är jag!
Skämt å sido....
JA, jag behöver ventilera lite ibland.
NEJ, ingen tvingar dig att läsa skiten.
JAAAAA, jag älskar mina barn och min sambo över allt annat!
Att man blir sur på saker innebär inte att man inte älskar sin familj.
SÅ nu har vi rett ur det. Då kör vi...
Jag får allt som oftast väldigt välmenande kommentarer/tips/råd. Det tackar jag för. (Nej det var ingen ironi i det, jag ÄR jätte tacksam!!)
Men ibland känner jag för att svara något annat än tack. Förklara ytterligare VARFÖR det jag klagar över är så jobbigt... Inte för att svaret var dumt eller fel.
Exempel 1.
Jag: "Gaaaah! Jag blir tokig på gnälliga ungar!"
Välmenande svar: "Ja men det är bara att bita ihop, så är det att ha barn. Småbarns åren kan vara jobbiga, och de första 3 månaderna är värst"
Vad jag skulle vilja svara: Men va fan!!! Så man måste vara någon slags självuppoffrande martyr som varken äter, dricker eller går på toa för att vara en "bra förälder"? Och man skall "stå ut med" gnäll dagarna i ända? Jag antar att dina barn varit skitgnälliga..? NÄ JUST DET! Så håll käften! Jag har svårt att tro att det finns NÅGON som inte blir tokig på att inte kunna lägga ner sitt barn för att äta/gå på toa/klä på sig, inte kunna åka bil för att ungen skriker sig lila, inte kunna promenera för att ungen vägrar ligga/sitta i vagnen utan skriker sig lila (och nej, sele/sjal fungerar inte heller) Så nej, det är inte bara att gilla läget!"
Exempel 2.
Jag:"Jag är så förbannat trött på att vara överviktig"
Välmenande svar:"Men det är bara att ge sig fan på det! Ät rätt och träna!
Vad jag skulle vilja svara:"Jaha..Och NÄR skall jag äta? Och NÄR skall jag träna? Känner du till hur ämnesomsättningen går åt h*vete när man äter för sällan....?
Om man inte får tid att äta, utan bokstavligt trycker i sig maten utan att ens tugga för att man alltid är så stressad, så är det inte "bara att äta rätt" Känner du till stresshormonet kortisol som binder fett och gör det stört omöjligt att gå ner i vikt? Vet du om man sover för lite så utsöndras också kortisol och du.. tadaaaa... blir tjock.
Och när man dessutom inte har tid att varken planera vad man skall äta, eller stå och laga maten, så blir det mat som går snabbt. Pasta. Korv. Köttbullar. Skitmat!
LYX är när jag har tid att steka en kycklingfilé och göra en sallad till. Det är det bästa jag vet!
Tyvärr räcker inte matbudgeten till att leva på grönsaker och "rent" kött/protein heller. Tyvärr.
Slopa momsen på grönsaker istället för restaurangmat så gör Sverige en rejäl hälsoinvestering.
Eller ännu bättre: Ge mig precis den maten jag vill ha, och passa mina barn 2 timmar varje dag, så skall du få se en som kanske blir av med sina kilon. (ca 35 stycken. Minst.)
Sen är det ju ganska så bra om man får äta och sova så att man inte är helt yr och vimsig.
Exempel 3.
Jag:"Fan va jag blir arg på alla idioter!"
Välmenande svar:"Äh, det är bara att ignorera dem."
Vad jag skulle vilja svara:"Ehh... Och HUR skall man ignorera folk som gör en ledsen? HUR skall man ignorera all idioti som påverkar mitt liv? Tänk INTE på en zebra.... Det är en sak att säga att man skall ignorera saker som stör en, en helt annan att göra det.
Det finns så mycket i denna värld som gör mig både förbannad, ledsen och uppgiven, och jag kan inte släppa det. Och inte sitter jag bara och ältar det, utan funderar på hur det skulle kunna vara istället. Om alla bara visade lite mer hänsyn och omtanke. Om det slutade vara inne att vara elak, nedlåtande och att "äta eller ätas". Jag beundrar INTE folk som gör vad som helst för att komma dit de vill. Att nå sina mål, vad det än gäller, på andras bekostnad är inte ok.
Ljug, fusk och elakheter är bara vidrigt."
Exempel 4.
Jag:"Jag är trööööött. Kan jag få sova?"
Välmenande svar:"Jag har inte heller sovit på typ aaaaaas läne! Det är så med små barn. "
Vad jag skulle vilja svara:"Nähä? Och det gör mig piggare för att.....? Jag har aldrig påstått att det är synd om mig. Jag bara konstaterar att jag är trött. Det innebär inte att någon annan INTE är trött. Sådetså!
Exempel 5.
Jag:"Jag känner mig snuvad på allt det härliga med att vara föräldraledig"
Välmenande svar:"Men det är bara att vara glad över det man har! Göra nya planer!"
Vad jag skulle vilja svara:"Men när både plan A,B,C,D och E är sabbade, så blir man ganska så besviken. Jag har inga höga föväntningar, jag har bara önskemål om att kunna få vara.
Med Adrian var jag inlåst på ett sjukhus i 3 månader. Sedan inlåst hemma på grund av risken för RS och all annan skit. Sedan kunde jag inte ge mig iväg någonstans eftersom att jag inte hade bil. Sedan när det lugnade sig, så jobbade jag.
Men William har jag haft bil, men inte kunnat ge mig iväg för att han får sådana attacker att han skriker så han nästen tuppar av. Jag har inte kunnat gå på vanliga promenader hemma för att han hatar att ligga i vagnen. Han vill inte vara i sjal/sele mer än en liten stund, sedan blir det för varmt. Dessutom förstör, som vanligt, mina bröst hela grejen med en sele. Prova att sätta ditt barn 10-15 cm UTANFÖR kroppen och bär, så förstår du varför jag har så ont i ryggen. Att brösten i sig väger ett ton gör inte saken bättre.
Att sitta ute har varit jätte svårt. Antingen har det varit jätte varmt så att W behöver vara inne, och då blir storebror ett monster som klättrar på väggarna. Eller så har det varit blåsigt så att han bli kall när jag skall amma, och jag fryser också vid amning. Så nä... Det har inte vara varit att gå ut...
Det är inte alls "bara att.."
Tro mig. Jag försöker HELA TIDEN. Men när inget funkar, och man bara blir besviken hela tiden, då tappat man hoppet och ger upp.
Och precis där är jag nu. Jag har gett upp. Jag ORKAR inte bry mig om allt. Jag låter bara tiden gå. Gå gå gå... Förhoppningsvis går den snabbt.
Och annars då? Bilen går bra?
Jorå.... Sommaren har väl.... varit ganska så mycket skit.
Vädret som alla säger varit så bra har jag tyvärr inte kunnat njuta av speciellt mycket.
Kroppen mår skit efter att ha suttit som en potta skit vaaaaaaaaarje amning i 4 månader. Inledde Grundsundsvistelsen med nackspärr i en vecka. (Burit runt på lille dunderklumpen för mycket)
Har inte haft något socialt liv sedan W föddes eftersom att han hatar att åka bil, och avskyr att ligga i vagnen. Att amma har bara varit ett rent helvete, så fruktansvärt fullt av ångest och smärta! Så jag har varit fånge inne i vår lägenhet i ungefär 700 år. OCh nu börjar skolan, och jag är super Omotiverad. Dessutom är CSN som vanligt en stor klump i magen. (Varför beter de sig så jävla omänskligt??)
För min del får det gärna bli höst på riktgt. Skit kallt. Så man måste ha varma kläder. Det här mitt emellan så att det varken är varmt eller kallt är bara irriterande.
Slå till med brunt och regn nu så man kan vara deppig utan att någon reagerar.
Sen har jag inget emot att få en jäkla släng av maginfluensa så att jag inte kan äta på flera veckor. Det är helt ok! (Dock inte resten av familjen!)
Så hoppas jag W kan börja äta ännu mer gröt så jag inte behöver amma så mycket.
Hmm.. Vad mer... Jo! Kan inte ansvariga på kommunen skärpa sig och se till så att vi får tider i nya hallen NU! Riktigt riktigt dåligt hanterat. Hur tänkte ni när EN person skall ha hand om alla tider i hallen, och den personen har semester tills 5 dagar innan vi skall starta vår termin?? Idioti...
sova.nu
hoppas jag.....
måndag 4 juli 2011
När svensken är hungrig är han arg
..säger man i Norge. Det kan jag nog skiva under på.
Dagens mat:
En halv ciabatta med mjölkfrittäckelmargarin till frukost.
En banan till lunch
3 brago och kaffe hos mamma
och NU... klockan 20.26 lite pyttipanna med rödbetor.
Go och glad? Inte så.
Veckan har varit upp och ner. Ett par ljusglimtar när båda barnen varit nöjda och glada samtidigt i 10 minuter. Jag fick vara ute och gå häromdagen. 8 km. 1½ timme syre och tyst bebis som låg nöjt och sov i vagnen. Bara jag, gruset, skogen och musiken i lurarna. Fick till och med springa några hundra meter. Och fan va jag kneeeep. Få ju inte springa på 1-2 måndare till. Aja baja. Men gud så skönt. Jag var on top of the world. Eller on top of Hindås i alla fall. Högt upp i skogen bland granar, hagar och ...mygg...
Dagen efter blev det samma runda, fast skitversionen. Bebisen vaknade och skulle absolut inte sova mer. Han var bara arg. Inte ens sjalen funkade. Han skulle ha mat. (Fast att jag matade honom det sista jag gjorde innan vi gick ut) Så det fick bli att sitta i en svärm av mygg och knott och mata. (efter en halvtimmes gnäll och skrik) Motivationen att gå ut igen är noll.
Önskar bara jag kunde få komma ut varje dag. UTAN att vara super spänd och stressad över att inte veta om W sover eller vaknar. (Går ju runt med axlarna vid öronen för jämnan)
Få njuta av träningen. Bara gå när jag känner öfr det, inte planera och fixa i timmar för att kunna tajma in en timmes träning. Mata W, mata A, äta själv, mata W igen... Alltid är det något som kommer emellan. =(
Det får bli ett annat år. Får väl glädja mig åt att jag i alla fall varit ute 6/7 dagar denna vecka. Bara 3 lite längre promenader, men i alla fall. Kilona lär ju inte gå någonstans i alla fall... =(
Snart blir det grundsund, fast jag är inte helt sugen. Vill egentligen bara vara hemma. Själv. Inte gå utanför dörren. Bryr mig inte om ifall det är sol eller regn. Vill bara dö en stund och vakna ur skitrömmen.
Och nu sitter jag här, ensam med pojkarna medan K är ute och springer, och har inte ens fått äta upp min lilla tallrik med mat innan W skriker och skall ha mat igen. *suck*
Dagens mat:
En halv ciabatta med mjölkfrittäckelmargarin till frukost.
En banan till lunch
3 brago och kaffe hos mamma
och NU... klockan 20.26 lite pyttipanna med rödbetor.
Go och glad? Inte så.
Veckan har varit upp och ner. Ett par ljusglimtar när båda barnen varit nöjda och glada samtidigt i 10 minuter. Jag fick vara ute och gå häromdagen. 8 km. 1½ timme syre och tyst bebis som låg nöjt och sov i vagnen. Bara jag, gruset, skogen och musiken i lurarna. Fick till och med springa några hundra meter. Och fan va jag kneeeep. Få ju inte springa på 1-2 måndare till. Aja baja. Men gud så skönt. Jag var on top of the world. Eller on top of Hindås i alla fall. Högt upp i skogen bland granar, hagar och ...mygg...
Dagen efter blev det samma runda, fast skitversionen. Bebisen vaknade och skulle absolut inte sova mer. Han var bara arg. Inte ens sjalen funkade. Han skulle ha mat. (Fast att jag matade honom det sista jag gjorde innan vi gick ut) Så det fick bli att sitta i en svärm av mygg och knott och mata. (efter en halvtimmes gnäll och skrik) Motivationen att gå ut igen är noll.
Önskar bara jag kunde få komma ut varje dag. UTAN att vara super spänd och stressad över att inte veta om W sover eller vaknar. (Går ju runt med axlarna vid öronen för jämnan)
Få njuta av träningen. Bara gå när jag känner öfr det, inte planera och fixa i timmar för att kunna tajma in en timmes träning. Mata W, mata A, äta själv, mata W igen... Alltid är det något som kommer emellan. =(
Det får bli ett annat år. Får väl glädja mig åt att jag i alla fall varit ute 6/7 dagar denna vecka. Bara 3 lite längre promenader, men i alla fall. Kilona lär ju inte gå någonstans i alla fall... =(
Snart blir det grundsund, fast jag är inte helt sugen. Vill egentligen bara vara hemma. Själv. Inte gå utanför dörren. Bryr mig inte om ifall det är sol eller regn. Vill bara dö en stund och vakna ur skitrömmen.
Och nu sitter jag här, ensam med pojkarna medan K är ute och springer, och har inte ens fått äta upp min lilla tallrik med mat innan W skriker och skall ha mat igen. *suck*
fredag 1 juli 2011
Var glad och tacksam för fan!
Film. Glass. Godis.
Känner att jag blivit precis den mamma jag inte vill vara. Den som mutar i tid och otid för att klara av vardagen. Den som höjer rösten alldeles för ofta för att tålamodet är slut. Den som säger "jag är ledsen men mamma hinner inte läsa nu, kanske sedan". Kanske hit och kanske dit. Vi får se. "En annan dag älskling". Adrian får ingen tid med mamma länge. Och jag saknar honom som en tok! Han går mig på nerverna och är högt och lågt, men jag saknar att få lov att ta mig tid med honom. Läsa, busa, baka, leka... Prata.
Men jag får aldrig ta mig tid med honom längre. W tar all tid. Och den lilla tid jag inte har honom i armarna eller vid bröstet så måste jag göra annat. Äta själv, laga mat, tvätta, kanske gå på toa eller duscha. (Fast det är längst ner på prio listan)
Ensamtid =städning. Och av någon konstig anledning så är det ALLTID någon som lyckas se mig när jag får sitta ner och vila några minuter och kommer med underbara kommentarer i stil med "och här sitter du och gottar dig! Ni har det bra ni föräldralediga!!"
Jag är en White Trash mamma. Sunkar runt i mysbyxor och tröja full av både bröstmjölksfläckar och spya. (Även när jag skall till Ica, men jag försöker i alla fall dra en stor tröja över skiten) Springer runt och gapar på ena ungen medan den andra hänger i tutten. Fet, flottig och skrikig. En sådan där mamma som folk skakar på huvudet och suckar åt. Tänker, "Stackars barn" Och jag kan inte mer än hålla med. Stackars mina barn.
Och gudarna skall veta att det ta mig fan inte är skönt att gå runt och göra allting med en hand. En unge på armen medans det skall plockar upp tappade nappar, mobiler,kläder... torka söl. Det gör förbannat ont. Och det är sällan man kan ha W i sjalen. Funkar bara ibland, en stund. Dessutom är den bara avlastning för armarna för mig, inte för ryggen. Det sätter återigen mina förbannade j*... bröst stopp för. (Alla som har läst fysik och kan detta med krafter, hävarm osv vet att om tyngdpunkten hamnar långt ut ifrån kroppen så blir "saken" tyngre. Typ)
Förstår inte varför jag inte får lägga ifrån mig honom.
Kanske skall klargöra att hans "små utbrott" som han ofta får om man låter honom gnälla för länge utan att ta upp honom (som när man kör bil och han börjar skrika när man är på motorvägen) innebär att han skriker tills han blir blålila och får panik och nästan svimmar. Han är helt otröstbar när man väl får upp honom, och det enda som fungerar är att stoppa bröstet i munnen på honom. Då lugnar han sig och somnar, likblek....
"Det kan vara så ibland hos barn, det är inget farligt" svara BVC.
Tack. Lila läppar och vit hud är alltså inget att oroa sig för. Bra. Då vet jag det.
Maten är en annan skit historia. Har ätit mjölkfritt, fått en marginellt mindre prickig son, men han (och jag) verkar få MER ont/gaser i magen av en mjölkfri kost. Logiskt? Nope. Så förmodligen gör jag det i onödan. Köper youghurt som är 3 gånger så dyr. I onödan.
BVC sköterskan och läkarens svar? "Det kan vara så ibland, det går över" JA MEN FÖR HELVETE DÅ KAN DU BÄRA RUNT PÅ EN SKRIKANDE BEBIS OCH FÅ TINNITUS OCH RYGGSKOTT!!
På tisdag blir det barnmedicin. Och har de ingen hjälp eller råd att ge så är väl nästa instans psykakuten för min del.
Samtidigt som jag skall äta mjölkfritt så skall ja äta allsidigt och nyttigt så att jag själv inte går upp i vikt. Man skall ju helst gå ner alla kilon också. Jag lever på sallad och kyckling. En macka eller flingor till frukost. (hatar mackor.)
Känner mig så besviken att inte få lov att njuta av föräldraledigheten denna gången heller. Varken graviditeten eller föräldraledigheten. Det suger. Jag försöker, men det skiter sig.
Varje gång något skoj eller bra händer så straffas jag i nästa stund. Som när W äntligen börjat sova lite längre på nätterna (halleluja), för att sedan vara ännu gnälligare och skrikigare på dagarna. Kan ju inte ens ta mig till affären och handla, eller gå ut så Adrian får leka. Motionera och ta promenader går inte. Det slutar med att jag får bära en skrikande William.
Uppgivenhet är väl återigen det bästa sättet att sammanfatta min veklighet.
Bitter? Jag? Jajjemus.
Nu hägrar en ensam kväll med barnen som avslutning på en ensam vecka. Så jävla najs. Härlig uppladdning inför helgen. Fredagsmys med skrikig bebis och en mamma som gett upp. Skoj för Adrian. Han skall få vara uppe så länge han vill och äta glass till middag. Äta chips och godis. Eller hus fasiken skall jag gottgöra mammas frånvaro?
Själv lägger jag mig nog ner och dör en stund.
K har förresten köpt sig en fräsig läsplatta. Den har tydligen allt, utan en app som ger dig glada och nöjda barn och en skön vardag. Det enda jag önskar mig.
Känner att jag blivit precis den mamma jag inte vill vara. Den som mutar i tid och otid för att klara av vardagen. Den som höjer rösten alldeles för ofta för att tålamodet är slut. Den som säger "jag är ledsen men mamma hinner inte läsa nu, kanske sedan". Kanske hit och kanske dit. Vi får se. "En annan dag älskling". Adrian får ingen tid med mamma länge. Och jag saknar honom som en tok! Han går mig på nerverna och är högt och lågt, men jag saknar att få lov att ta mig tid med honom. Läsa, busa, baka, leka... Prata.
Men jag får aldrig ta mig tid med honom längre. W tar all tid. Och den lilla tid jag inte har honom i armarna eller vid bröstet så måste jag göra annat. Äta själv, laga mat, tvätta, kanske gå på toa eller duscha. (Fast det är längst ner på prio listan)
Ensamtid =städning. Och av någon konstig anledning så är det ALLTID någon som lyckas se mig när jag får sitta ner och vila några minuter och kommer med underbara kommentarer i stil med "och här sitter du och gottar dig! Ni har det bra ni föräldralediga!!"
Jag är en White Trash mamma. Sunkar runt i mysbyxor och tröja full av både bröstmjölksfläckar och spya. (Även när jag skall till Ica, men jag försöker i alla fall dra en stor tröja över skiten) Springer runt och gapar på ena ungen medan den andra hänger i tutten. Fet, flottig och skrikig. En sådan där mamma som folk skakar på huvudet och suckar åt. Tänker, "Stackars barn" Och jag kan inte mer än hålla med. Stackars mina barn.
Och gudarna skall veta att det ta mig fan inte är skönt att gå runt och göra allting med en hand. En unge på armen medans det skall plockar upp tappade nappar, mobiler,kläder... torka söl. Det gör förbannat ont. Och det är sällan man kan ha W i sjalen. Funkar bara ibland, en stund. Dessutom är den bara avlastning för armarna för mig, inte för ryggen. Det sätter återigen mina förbannade j*... bröst stopp för. (Alla som har läst fysik och kan detta med krafter, hävarm osv vet att om tyngdpunkten hamnar långt ut ifrån kroppen så blir "saken" tyngre. Typ)
Förstår inte varför jag inte får lägga ifrån mig honom.
Kanske skall klargöra att hans "små utbrott" som han ofta får om man låter honom gnälla för länge utan att ta upp honom (som när man kör bil och han börjar skrika när man är på motorvägen) innebär att han skriker tills han blir blålila och får panik och nästan svimmar. Han är helt otröstbar när man väl får upp honom, och det enda som fungerar är att stoppa bröstet i munnen på honom. Då lugnar han sig och somnar, likblek....
"Det kan vara så ibland hos barn, det är inget farligt" svara BVC.
Tack. Lila läppar och vit hud är alltså inget att oroa sig för. Bra. Då vet jag det.
Maten är en annan skit historia. Har ätit mjölkfritt, fått en marginellt mindre prickig son, men han (och jag) verkar få MER ont/gaser i magen av en mjölkfri kost. Logiskt? Nope. Så förmodligen gör jag det i onödan. Köper youghurt som är 3 gånger så dyr. I onödan.
BVC sköterskan och läkarens svar? "Det kan vara så ibland, det går över" JA MEN FÖR HELVETE DÅ KAN DU BÄRA RUNT PÅ EN SKRIKANDE BEBIS OCH FÅ TINNITUS OCH RYGGSKOTT!!
På tisdag blir det barnmedicin. Och har de ingen hjälp eller råd att ge så är väl nästa instans psykakuten för min del.
Samtidigt som jag skall äta mjölkfritt så skall ja äta allsidigt och nyttigt så att jag själv inte går upp i vikt. Man skall ju helst gå ner alla kilon också. Jag lever på sallad och kyckling. En macka eller flingor till frukost. (hatar mackor.)
Känner mig så besviken att inte få lov att njuta av föräldraledigheten denna gången heller. Varken graviditeten eller föräldraledigheten. Det suger. Jag försöker, men det skiter sig.
Varje gång något skoj eller bra händer så straffas jag i nästa stund. Som när W äntligen börjat sova lite längre på nätterna (halleluja), för att sedan vara ännu gnälligare och skrikigare på dagarna. Kan ju inte ens ta mig till affären och handla, eller gå ut så Adrian får leka. Motionera och ta promenader går inte. Det slutar med att jag får bära en skrikande William.
Uppgivenhet är väl återigen det bästa sättet att sammanfatta min veklighet.
Bitter? Jag? Jajjemus.
Nu hägrar en ensam kväll med barnen som avslutning på en ensam vecka. Så jävla najs. Härlig uppladdning inför helgen. Fredagsmys med skrikig bebis och en mamma som gett upp. Skoj för Adrian. Han skall få vara uppe så länge han vill och äta glass till middag. Äta chips och godis. Eller hus fasiken skall jag gottgöra mammas frånvaro?
Själv lägger jag mig nog ner och dör en stund.
K har förresten köpt sig en fräsig läsplatta. Den har tydligen allt, utan en app som ger dig glada och nöjda barn och en skön vardag. Det enda jag önskar mig.
fredag 10 juni 2011
Bitter? Jag?
Idag är en sådan där dag som jag inte riktigt känner mig på topp. Allt som samlas och vill ut står mig upp i halsen. En sådan dag som man inte orkar hålla god min längre.
Jag ser alla mina vänner skriva om hu de firar helg. Hur de myser och grillar, eller tar sig ett glas vin på altanen utanför sina välstädade hem medans barnen sover sedan länge, som de små änglar de är. De åker på semester, de firar sin viktnedgång som de har kämpat med, de firar sin examen eller sitt nya boende. Happy happy. Och visst är jag jätteglad för deras skull, men jag undrar när jag får en bråkdel av det? För allt fantastiskt som händer mig har en förmåga av att grusas så att jag inte får njuta av det trots allt. Och istället för att motiveras av andras framgång och lycka, så känner jag mig bara ännu mer misslyckad och olycklig.
Jag försöker vara en bra mamma, men jag får inte till det. Vårt hem ser ut som F.... Vi har just nu inga rutiner alls. Jag hinner knappt äta eller dricka på dagarna, och har absolut ingen energi till att motionera, vilket jag verkligen verkligen vill Eftersom att W inte äter regelbundet så vet jag aldrig när vi kan gå ut, eller jag kan smita iväg till affären osv.
Det låter säkert sjukt, men jag känner mig bara återigen så himla besviken på min föräldraledighet. Jag har inga höga krav, men jag hade verkligen velat kunna vara mer social. Inte vara fast hemma. Har man varit ofrivilligt isolerad under en föräldraledighet så är det inte kul att behöva vara det igen.
Så, ursäkta om jag inte är världens gladaste, men jag orkar inte mer uppförsbacke...
Jag ser alla mina vänner skriva om hu de firar helg. Hur de myser och grillar, eller tar sig ett glas vin på altanen utanför sina välstädade hem medans barnen sover sedan länge, som de små änglar de är. De åker på semester, de firar sin viktnedgång som de har kämpat med, de firar sin examen eller sitt nya boende. Happy happy. Och visst är jag jätteglad för deras skull, men jag undrar när jag får en bråkdel av det? För allt fantastiskt som händer mig har en förmåga av att grusas så att jag inte får njuta av det trots allt. Och istället för att motiveras av andras framgång och lycka, så känner jag mig bara ännu mer misslyckad och olycklig.
Jag försöker vara en bra mamma, men jag får inte till det. Vårt hem ser ut som F.... Vi har just nu inga rutiner alls. Jag hinner knappt äta eller dricka på dagarna, och har absolut ingen energi till att motionera, vilket jag verkligen verkligen vill Eftersom att W inte äter regelbundet så vet jag aldrig när vi kan gå ut, eller jag kan smita iväg till affären osv.
Det låter säkert sjukt, men jag känner mig bara återigen så himla besviken på min föräldraledighet. Jag har inga höga krav, men jag hade verkligen velat kunna vara mer social. Inte vara fast hemma. Har man varit ofrivilligt isolerad under en föräldraledighet så är det inte kul att behöva vara det igen.
Så, ursäkta om jag inte är världens gladaste, men jag orkar inte mer uppförsbacke...
tisdag 7 juni 2011
Dubbelmoral?
Man skall ju leva som man lär brukar man säga... Och när jag tänker efter så gör jag nog det för det mesta när det gäller Adrian... Förutom på en punkt. Låg och tänkte på det inatt. För jag säger till Adrian att åskan inte är farlig, och att det inte är något att vara rädd för, men jag är själv rädd för åskan. I alla fall på natten eller när jag är den enda som är vaken. Är det någon annan som är vaken så är det bara mysigt, men när jag är själv så gillar jag det INTE. Lite dubbelmoral kanske.. Men å andra sidan så vet jag att det inte ÄR något att vara rädd för.
Men åskan gjorde nog susen, för W sov i 5 timmar. Halleluja! Vaknade vid 5 och behövde gå på toaletten (vi la oss vid 01) och var alldeles förvånad när jag såg vad klockan var. Det var på gränsen att jag väckte honom, tyckte ju synd om honom.. Han borde ju vara hungrig. (Tänk va dum man kan vara ibland) Men han sov så gott, så jag la mig igen! Så inte förrän strax innan 06 vaknade han. Jag hoppas hoppas hoppas att det blir mer än en engångsgrej...
Blev sent igår fast att jag hade velat lägga mig tidigt. Men herr W är ju nattuggla så det är bara att gilla läget. En sak som jag funderat mycket på är varför alla kanaler sänder filmer så himla sent?? 21.30 är ju sen,t om man nu inte är tonåring och sover hela dagen, utan skall upp dagen efter. Framför allt när det är familjefilmer. Som igår... SOS Sällskapsresan började 22.15(!) Varför inte vid 19?
.
Sömnen till trots så är jag trött som en gnu, så det fick bli en stor balja gourmet kaffe.
För sova hinner jag inte. (Fast att lillfisen sover jätte gott) Näpp, tvätt tvätt tvätt. Så surt att behöva stresstvätta när man är ensam hemma. Det hade varit så HIMLA mycket lättare om man kunde göra det på helgen när bägge är hemma. Men nä. Det får vi inte. Söndagar skall man gå i kyrkan, inte tvätta...
Om det förresten vet vem eller vilka det är i Hindås som åker runt och "lägger lakrits" (dvs gör en burn outs) så tar jag mer än gärna deras namn så jag kan ringa polisen. Jag är så fruktansvärt trött på dessa idioter som stör i tid och otid!! Och det ser förjävligt ut!
För att inte tala om alla de som kör som idioter genom samhället. Jag hoppas det är era egna barn ni dödar, och inte någon annans, när ni en dag kör på någon. Så många gånger jag väntat på bussen och sett idioter köra förbi i så sjukt hög hastighet. Många kör dessutom runt i sina "hantverkar limos" med företagets namn över hela bilen, hur korkad är man inte då? ALLA vet ju vilka ni är!! Speciellt arg blir jag när det är folk som jag vet har egna barn. Borde man inte förstå allvaret extra mycket då? Jag bara väntar på att det skall ske en tragisk olycka. Synd bara att det förmodligen är det som krävs innan folk skärper sig, eller polis och politiker gör något åt saken....
På torsdag är det student för min älskade lillebror, (den yngste) vart tar tiden vägen!? Det var ju typ förra sommaren han sprang runt naken med napp. Naken springer han väl fortfarande ibland, men ändå. Studenten. Vuxen. Nä fy! Han kommer iofs alltid vara bebis i mina ögon, blir väl så när det skiljer 9 år mellan oss =)
Skall försöka baka lite goa, och snygga, kakor tills dess. Eller en tårta... Eller bar NÅT. Det är ju så kul att baka! Och därför ser jag ut som jag gör också, måste ju provsmaka... ;-)
Men åskan gjorde nog susen, för W sov i 5 timmar. Halleluja! Vaknade vid 5 och behövde gå på toaletten (vi la oss vid 01) och var alldeles förvånad när jag såg vad klockan var. Det var på gränsen att jag väckte honom, tyckte ju synd om honom.. Han borde ju vara hungrig. (Tänk va dum man kan vara ibland) Men han sov så gott, så jag la mig igen! Så inte förrän strax innan 06 vaknade han. Jag hoppas hoppas hoppas att det blir mer än en engångsgrej...
Blev sent igår fast att jag hade velat lägga mig tidigt. Men herr W är ju nattuggla så det är bara att gilla läget. En sak som jag funderat mycket på är varför alla kanaler sänder filmer så himla sent?? 21.30 är ju sen,t om man nu inte är tonåring och sover hela dagen, utan skall upp dagen efter. Framför allt när det är familjefilmer. Som igår... SOS Sällskapsresan började 22.15(!) Varför inte vid 19?
.
Sömnen till trots så är jag trött som en gnu, så det fick bli en stor balja gourmet kaffe.
För sova hinner jag inte. (Fast att lillfisen sover jätte gott) Näpp, tvätt tvätt tvätt. Så surt att behöva stresstvätta när man är ensam hemma. Det hade varit så HIMLA mycket lättare om man kunde göra det på helgen när bägge är hemma. Men nä. Det får vi inte. Söndagar skall man gå i kyrkan, inte tvätta...
Om det förresten vet vem eller vilka det är i Hindås som åker runt och "lägger lakrits" (dvs gör en burn outs) så tar jag mer än gärna deras namn så jag kan ringa polisen. Jag är så fruktansvärt trött på dessa idioter som stör i tid och otid!! Och det ser förjävligt ut!
För att inte tala om alla de som kör som idioter genom samhället. Jag hoppas det är era egna barn ni dödar, och inte någon annans, när ni en dag kör på någon. Så många gånger jag väntat på bussen och sett idioter köra förbi i så sjukt hög hastighet. Många kör dessutom runt i sina "hantverkar limos" med företagets namn över hela bilen, hur korkad är man inte då? ALLA vet ju vilka ni är!! Speciellt arg blir jag när det är folk som jag vet har egna barn. Borde man inte förstå allvaret extra mycket då? Jag bara väntar på att det skall ske en tragisk olycka. Synd bara att det förmodligen är det som krävs innan folk skärper sig, eller polis och politiker gör något åt saken....
På torsdag är det student för min älskade lillebror, (den yngste) vart tar tiden vägen!? Det var ju typ förra sommaren han sprang runt naken med napp. Naken springer han väl fortfarande ibland, men ändå. Studenten. Vuxen. Nä fy! Han kommer iofs alltid vara bebis i mina ögon, blir väl så när det skiljer 9 år mellan oss =)
Skall försöka baka lite goa, och snygga, kakor tills dess. Eller en tårta... Eller bar NÅT. Det är ju så kul att baka! Och därför ser jag ut som jag gör också, måste ju provsmaka... ;-)
tisdag 31 maj 2011
Never again... I hope....
Aaaahh! Dessa studenter! blev alldeles tårögd när jag kom hem till goaste A på hennes student idag och såg lyckan i hennes ögon. Det är nog den bästa känslan i livet, förutom barn och kärlek. Helt klart! Hade gärna gjort om det. =)
I övrigt har dagen varit flängig. Och smärtsam....
Hade tid för cystoskopi i eftermiddags, och DET vill jag absolut INTE gör om. EVER. Det var obehagligt och gjorde ont. Trots bedövning. Hoppas verkligen jag inte behöver gör om det. Fy!
Och inte nog med att det gjorde ont varje gång läkaren vred runt kameran, så gjorde det ont efteråt. Och kommer göra ont i några dagar. Precis som om jag inte har haft nog med ont sedan i höstas... =/Ser inte fram emot att gå på toa.
Fick i alla fall en liiiten stunds mys med min störste älskling idag! Blir ju alldeles för lite av det annars. Bara imorgon kvar sedan har vi hela 5 dagar tillsammans hela familjen. Underbart!
Minste gossen ligger och sover gott här i soffan, jag vill gå och lägga mig men jag tror han vill äta snart, så det är bättre att lägga sig efter det i så fall... Fast han kommer väl säkert sova hur länge som helst nu bara för det, och sedan vara vaken halva natten. Spännande värre.
Hur som helst.
God Natt på er!
I övrigt har dagen varit flängig. Och smärtsam....
Hade tid för cystoskopi i eftermiddags, och DET vill jag absolut INTE gör om. EVER. Det var obehagligt och gjorde ont. Trots bedövning. Hoppas verkligen jag inte behöver gör om det. Fy!
Och inte nog med att det gjorde ont varje gång läkaren vred runt kameran, så gjorde det ont efteråt. Och kommer göra ont i några dagar. Precis som om jag inte har haft nog med ont sedan i höstas... =/Ser inte fram emot att gå på toa.
Fick i alla fall en liiiten stunds mys med min störste älskling idag! Blir ju alldeles för lite av det annars. Bara imorgon kvar sedan har vi hela 5 dagar tillsammans hela familjen. Underbart!
Minste gossen ligger och sover gott här i soffan, jag vill gå och lägga mig men jag tror han vill äta snart, så det är bättre att lägga sig efter det i så fall... Fast han kommer väl säkert sova hur länge som helst nu bara för det, och sedan vara vaken halva natten. Spännande värre.
Hur som helst.
God Natt på er!
Sol sol sol....?
Jag blir så irriterad på hela cirkusen kring Kungen. Ärligt talat, han är en privatperson också, och har all rätt att ha ett privatliv. Dessa "journalister" som gräver i saker som är totalt orelevanta för hans ämbete gör mig bara äcklad och får mig att ännu mer ogilla pretto så kallade "journalister". Och vem bryr sig om vad han gjorde på fester på 70 talet?? Jag får go lust att gräva fram vem eller vilka dessa författare av boken och journalister har legat med på fyllan på gymnasiefester, vem som kört moppe utan hjälm, vem de ligger med... För de är ju också offentliga personer så då kan de väl stå till svars för vad de gör i sitt privatliv.
Det hade väl vait en sak om Kungen hade haft bollibompa-mys med Michelle Obama på ett stadsbesök, men det är ju inte riktigt fallet. Då hade det påverkat hans ämbete, det anser jag inte att det gör nu. Och att behöva stå till svars för något som en vän gjort, det är ju sjukt!
Så låt honom vara för sjutton!
Själv är jag rätt så trött på tillvaron. Och den största boven i dramat är mina förbannade bröst. De är roten till allt... Handlederna är helt trasiga och ömma, på grund av amningen. Igår höll jag på att tappa Adrian när jag skulle lyfta upp honom, och jag kan nästan inte knäppa upp hans bilbälte. På grund av handleden.
Jag känner mig helt inlåst i lägenheten. Jag kan bara vara iväg en liten stund, sedan måste jag hem igen. Varför? Jo jag har ingen amnings BH, och måste ha en vanlig som 1. gör det förbannat osmidigt att amma 2. klämmer så att jag får ont efter några timmar. Och varför har jag ingen amning BH? För att det inte finns. Det är inte speciellt lockande att sitta på ett café och gräva fram bröstet för att kunna amma, det får bli att vara hemma istället. =( Kul inför sommaren? Inte speciellt..
Ryggen är också helt förstörd. På grund av amningen. För att sitta bekvämt, som är så viktigt, det har jag nog inte gjort en enda gång. Eftersom jag måste hålla bröstet så att W får luft när han äter, och inte kan luta den armen mot det andra bröstet (för att det gör ont och läcker som niagara fallet) så drar jag upp den axeln, och får ooooont.
Amningen som borde vara a piece of cake nu verkar snarare gå bakåt... William slarvar och är arg och nyps och håller på. Inte för att det inte finns någon mat, för det gör det så jag kunde utfodra halva Afrika, så jag vet inte varför. Lycka är att ha en lugn amningsstund, men de tillfällena är sällsynta. Suck...
Och nej, jag vill inte lägga ner. Jag biter ihop och gillar läget. Men jag behöver gnälla av mig ibland.
Igår var det soligt och fint för första gången på evigheter. Och jag hade läkarbesök med båda barnen... Vilken tur att det är fantastiskt väder idag med! Eller vänta... jag har ju läkarbesök själv idag.... På Sahlgrenska. Va ovanligt!
Dags att åka.
Det hade väl vait en sak om Kungen hade haft bollibompa-mys med Michelle Obama på ett stadsbesök, men det är ju inte riktigt fallet. Då hade det påverkat hans ämbete, det anser jag inte att det gör nu. Och att behöva stå till svars för något som en vän gjort, det är ju sjukt!
Så låt honom vara för sjutton!
Själv är jag rätt så trött på tillvaron. Och den största boven i dramat är mina förbannade bröst. De är roten till allt... Handlederna är helt trasiga och ömma, på grund av amningen. Igår höll jag på att tappa Adrian när jag skulle lyfta upp honom, och jag kan nästan inte knäppa upp hans bilbälte. På grund av handleden.
Jag känner mig helt inlåst i lägenheten. Jag kan bara vara iväg en liten stund, sedan måste jag hem igen. Varför? Jo jag har ingen amnings BH, och måste ha en vanlig som 1. gör det förbannat osmidigt att amma 2. klämmer så att jag får ont efter några timmar. Och varför har jag ingen amning BH? För att det inte finns. Det är inte speciellt lockande att sitta på ett café och gräva fram bröstet för att kunna amma, det får bli att vara hemma istället. =( Kul inför sommaren? Inte speciellt..
Ryggen är också helt förstörd. På grund av amningen. För att sitta bekvämt, som är så viktigt, det har jag nog inte gjort en enda gång. Eftersom jag måste hålla bröstet så att W får luft när han äter, och inte kan luta den armen mot det andra bröstet (för att det gör ont och läcker som niagara fallet) så drar jag upp den axeln, och får ooooont.
Amningen som borde vara a piece of cake nu verkar snarare gå bakåt... William slarvar och är arg och nyps och håller på. Inte för att det inte finns någon mat, för det gör det så jag kunde utfodra halva Afrika, så jag vet inte varför. Lycka är att ha en lugn amningsstund, men de tillfällena är sällsynta. Suck...
Och nej, jag vill inte lägga ner. Jag biter ihop och gillar läget. Men jag behöver gnälla av mig ibland.
Igår var det soligt och fint för första gången på evigheter. Och jag hade läkarbesök med båda barnen... Vilken tur att det är fantastiskt väder idag med! Eller vänta... jag har ju läkarbesök själv idag.... På Sahlgrenska. Va ovanligt!
Dags att åka.
fredag 27 maj 2011
Kalla det vad du vill
Klockan är snart 9.30, och här är var jag gjort so far idag;
Föräldra"ledigt"... nja.... Men det är HÄRLIGT!
- Ätit frukost
- Väckt Adrian (tar tid..)
- Klätt på William
- Klätt på Adrian
- Matat William
- Kört till rävlanda och lämnat Adrian på dagis
- Kommit hem och matat William
- Bytt sängkläder i Adrians säng
- Vikt och lagt in lite tvätt
- Satt in i diskmaskinen och kört den
- Slängt sopor
- Gjort en STOR kanna kaffe och satt mig 5 minuter i soffan och avnjutit kaffe med lite Brie ost.
Föräldra"ledigt"... nja.... Men det är HÄRLIGT!
fredag 20 maj 2011
Jasså?
Måste bara säga att jag fullkomligt ÄLSKAR vår baby monitor. Den är helt outstanding! Löjligt bra räckvidd, aldrig störningar, termometer med larm... Och bäst av allt. Godnattvisor. Som får ungen att somna. Som man dessutom kan starta från hand enheten så man slipper gå in på sovrummet för att starta om när det behövs. I LOVE IT! Så många gånger som jag har kunnat springa ner och byta i tvättmaskinen när Adrian har sovit. Och nu lyckades "den" få William att sova, trots att jag suttit med honom och myst i nästan en timme utan att han ens blundade. Göttans!
Har kollat på nyhetsmorgon, som vanligt, och det har varit en massa diskussion om de nya uppgifterna kring Kungen och hans vän och bilderna på Kungen i "besvärande" situationer.
Nu är jag inte hundra insatt i hela historien, men en sak stör mig med boken och hela historien. INGEN, hur publik den personen än är, är skyldig att blottlägga hela sitt sex- och kärleksliv. det har INGENTING med ens ställning (haha) att göra. Ens kärleksliv rör bara en själv och de som är inblandade, sedan har ingen annan att göra med vem man är tillsammans med. Otrohet är förjävligt, men det är fortfarande personligt och inget som någon annan har rätt att ta del av. Det tillhör det allra mest privata. Dessa förbannade iglar till "journalister" som tror de gör världen en tjänst när de gräver upp otrohetshistorier om makthavare och kända personer, det gör mig bara irriterad. So what om Kungen skulle ligga med självaste Stadsministern, det är väl mellan dem och deras familjer, INGEN annan? Skulle journalisterna själva vilja bli granskade där man gräver fram snaskiga detaljer om deras kärleksliv? Vad för sexleksaker de har beställt på nätet, vem de låg med när de var på julbordskryssning förra vintern, bilder på gamla ligg från resan till Kos för 10 år sedan... För det måste väl vara vår rätt att ta del av det? Eller hur? De är ju också "kända" personer. Att man granskar makthavare, företag osv och tar upp mutskandaler och brott, det är helt ok. Det är jätte bra! Men så länge sexet inte handlar om BROTT (pedofili osv) så är det orelevant.
Nä, låt sex och kärleksliv vara upp till var och en. Ingen annan har med det att göra. Punkt.
Nä, jag borde sova. Har suttit i soffan med William hela natten, så att bara få ligga ner en stund känns rätt lockande..
Har kollat på nyhetsmorgon, som vanligt, och det har varit en massa diskussion om de nya uppgifterna kring Kungen och hans vän och bilderna på Kungen i "besvärande" situationer.
Nu är jag inte hundra insatt i hela historien, men en sak stör mig med boken och hela historien. INGEN, hur publik den personen än är, är skyldig att blottlägga hela sitt sex- och kärleksliv. det har INGENTING med ens ställning (haha) att göra. Ens kärleksliv rör bara en själv och de som är inblandade, sedan har ingen annan att göra med vem man är tillsammans med. Otrohet är förjävligt, men det är fortfarande personligt och inget som någon annan har rätt att ta del av. Det tillhör det allra mest privata. Dessa förbannade iglar till "journalister" som tror de gör världen en tjänst när de gräver upp otrohetshistorier om makthavare och kända personer, det gör mig bara irriterad. So what om Kungen skulle ligga med självaste Stadsministern, det är väl mellan dem och deras familjer, INGEN annan? Skulle journalisterna själva vilja bli granskade där man gräver fram snaskiga detaljer om deras kärleksliv? Vad för sexleksaker de har beställt på nätet, vem de låg med när de var på julbordskryssning förra vintern, bilder på gamla ligg från resan till Kos för 10 år sedan... För det måste väl vara vår rätt att ta del av det? Eller hur? De är ju också "kända" personer. Att man granskar makthavare, företag osv och tar upp mutskandaler och brott, det är helt ok. Det är jätte bra! Men så länge sexet inte handlar om BROTT (pedofili osv) så är det orelevant.
Nä, låt sex och kärleksliv vara upp till var och en. Ingen annan har med det att göra. Punkt.
Nä, jag borde sova. Har suttit i soffan med William hela natten, så att bara få ligga ner en stund känns rätt lockande..
torsdag 19 maj 2011
I'm like... F U !!
"Sova kan man göra när man är död"... Personen som myntade det korkade uttrycket var INTE en mamma i alla fall... Prova att amma varannan timme en hel natt och kom sedan tillbaka och var lika klämkäck.. 8( Man blir KOKKO av att inte få sova under en längre period.
Igår hade Williem sin mammaradar på och skulle absolut inte vara mer än 0 cm ifrån mig... Det tär på ryggen. Tyvärr är det inte alltid han vill ligga i sjalen heller. Han åt och åt och åt hela dagen. Men men. Får tänka på att man får muskler av det. Det jobbigaste är när jag inte får äta. Att varken äta eller sova ordentligt tar enormt på krafterna. Har varit alldeles vimmelkantig vissa dagar... Tur att det finns knäckebröd... =/
Och det är tur att Adrian är så snäll i alla fall. =)
Fast igår kväll skulle han ABSOLUT inte lägga sig... Och då var jag ensam med honom och William OCH Theia. Så jag var lite trött... William skulle äta hela tiden, Theia gnydde så vi satt här i soffan och försökte få Adrian att somna. Men icke. Försökte inne i vår säng, men icke. (Dessutom fick jag sjukt ont i ryggen av att sitta och amma i vår säng) Lyckades snubbla över Theia ungefär hundra gånger också... Kan säga att det inte tog lång tid innan jag somnade när jag väl fick lägga mig.
Vi blev sena till dagis i morse, igen, fast vi fick en rätt mysig morgon.
När vi skulle gå så höll de på att greja med hissen, så jag fick släpa babyskydd med William i och en Adrian i stövlar ner för vår idiotiska smala spiraltrappa... Skoj. Jag hoppas de är klara tills jag skall hämta Adrian, för då har jag hund med mig också...
Igår hade Williem sin mammaradar på och skulle absolut inte vara mer än 0 cm ifrån mig... Det tär på ryggen. Tyvärr är det inte alltid han vill ligga i sjalen heller. Han åt och åt och åt hela dagen. Men men. Får tänka på att man får muskler av det. Det jobbigaste är när jag inte får äta. Att varken äta eller sova ordentligt tar enormt på krafterna. Har varit alldeles vimmelkantig vissa dagar... Tur att det finns knäckebröd... =/
Och det är tur att Adrian är så snäll i alla fall. =)
Fast igår kväll skulle han ABSOLUT inte lägga sig... Och då var jag ensam med honom och William OCH Theia. Så jag var lite trött... William skulle äta hela tiden, Theia gnydde så vi satt här i soffan och försökte få Adrian att somna. Men icke. Försökte inne i vår säng, men icke. (Dessutom fick jag sjukt ont i ryggen av att sitta och amma i vår säng) Lyckades snubbla över Theia ungefär hundra gånger också... Kan säga att det inte tog lång tid innan jag somnade när jag väl fick lägga mig.
Vi blev sena till dagis i morse, igen, fast vi fick en rätt mysig morgon.
När vi skulle gå så höll de på att greja med hissen, så jag fick släpa babyskydd med William i och en Adrian i stövlar ner för vår idiotiska smala spiraltrappa... Skoj. Jag hoppas de är klara tills jag skall hämta Adrian, för då har jag hund med mig också...
måndag 16 maj 2011
Trasig
Aj.Aj.Aj.... Just nu önskar jag bara att jag fick bli av med allt som gör ont i hela kroppen. Det börjar bli väldigt tröttsamt. =( Jag hade hoppats på att få tillbaka min vanliga, relativt smärtfria kropp, efter förlossningen, men än så länge har jag inte sett röken av den.
Förutom att jag suttit och grinat av smärta vid amningen, så har nu mina handleder gett upp. Aj.
Lite svårt att vila dem när man skall bära runt en bebis, och speciellt när man använder dem precis allt man gör. Ryggen behöver semester den med.. Inte så kul när det låser sig mellan skuldrorna när man sitter och ammar.. De senaste dagarna har jag inte fått lägga ifrån mig W, och han har inte velat sitta i sjalen heller. Så ryggen och händerna har ju fått arbeta. Igår eftermiddag fick jag i alla fall ha honom i sjalen ett tag, SÅ skönt, men sedan var det samma visa. Blir ju lite svårt att själv få vila när man inte kan lägga ifrån sig honom heller, och vila är verkligen något jag behöver!
Den här dagen började mysigt med att W's blöja läckte i vår säng. Mums! Det är ju tur man har tvättmaskin.... Lagom kul start när man haft en riktig skit natt. Att amma konstant i jag vet inte hur många timmar.. Det är verkligen jobbigt. Får ju sådan ångest att maten inte räcker. Och jag VILL INTE behöva hålla på med ersättning! Jag vet att det funkar lika bra och att barnen inte mår dåligt av det, Adrian är ju uppfödd på det, men JAG mår dåligt av det. Det är bara ytterligare ett misslyckande för mig om jag skulle behöva ge upp amningen. Och jag känner mig redan värdelös som det är. Så nej tack. Hade ju varit kul att få "lyckas" med någonting.
Nu sover äntligen min lille fis-maskin, så jag skall försöka få sova en liiiiiten stund jag med.
Tata!
Förutom att jag suttit och grinat av smärta vid amningen, så har nu mina handleder gett upp. Aj.
Lite svårt att vila dem när man skall bära runt en bebis, och speciellt när man använder dem precis allt man gör. Ryggen behöver semester den med.. Inte så kul när det låser sig mellan skuldrorna när man sitter och ammar.. De senaste dagarna har jag inte fått lägga ifrån mig W, och han har inte velat sitta i sjalen heller. Så ryggen och händerna har ju fått arbeta. Igår eftermiddag fick jag i alla fall ha honom i sjalen ett tag, SÅ skönt, men sedan var det samma visa. Blir ju lite svårt att själv få vila när man inte kan lägga ifrån sig honom heller, och vila är verkligen något jag behöver!
Den här dagen började mysigt med att W's blöja läckte i vår säng. Mums! Det är ju tur man har tvättmaskin.... Lagom kul start när man haft en riktig skit natt. Att amma konstant i jag vet inte hur många timmar.. Det är verkligen jobbigt. Får ju sådan ångest att maten inte räcker. Och jag VILL INTE behöva hålla på med ersättning! Jag vet att det funkar lika bra och att barnen inte mår dåligt av det, Adrian är ju uppfödd på det, men JAG mår dåligt av det. Det är bara ytterligare ett misslyckande för mig om jag skulle behöva ge upp amningen. Och jag känner mig redan värdelös som det är. Så nej tack. Hade ju varit kul att få "lyckas" med någonting.
Nu sover äntligen min lille fis-maskin, så jag skall försöka få sova en liiiiiten stund jag med.
Tata!
söndag 15 maj 2011
Prinsar och ärtor
Jag vet inte varför men av någon anledning så föredrar mina små prinsar att sova PÅ kuddar. Som prinsessan på ärten... Adrian sov många timmar uppe på kuddar när han var bebis, och nu vill William göra samma sak... Vad har jag gjort för fel? För så ofantligt hård och otrevlig ä ju inte sängen att han inte kan sova utan en stor dunkudde under sig...
Men vissa skall väl bara ha det lite extra mysigt... =)
Och äter man som en häst så kanske man känner sig extra tung så att det är skönt med en mjuk kudde.. Jag vet inte...
Är fortfarande sjukt trött/sur/arg över att det gör ont att amma.. Men nu är det "bara" ena sidan som är ett litet helsike, medan andra funkar fint. Skönt det i alla fall!
Av någon anldning så äter han på olika sätt beroende på vilken sida.. Ena sidan är han duktig, medan han på andra sidan beter sig som om han var på charter och sippade på drinkar genom sugrör, och när han behöver ta i för att antingen skita eller släppa sig, ja då gör han ungeför som när fåglar skall dra en mask ur jorden... Tar ett redigt sugtag och drar huvudet bakåt... Verkligen trevlig för lilla mamma.. Gör inte alls ont... =S
Visste inte att jag var så lik en daggmask...
Nu har jag åtminstone en liiiiiiiten stund för mig själv. Båda prinsarna sover, Kristoffer är ute med Theia (svärföräldrarnas hund) Jag har både fått äta och dricka vatten. Riktig lyx! Funderar på om jag skall lyxa till det ännu mer med att ta en dusch...
Har haft W på armen sedan vi gick upp vid 9. Idag är tydligen en sådan dag som man inte alls får lägga ner honom... Mysigt till tusen, men inte så skönt för ryggen.. Speciellt inte när man skall ta hand om storebror och fixa mat osv. samtidigt. Sjalen blir han bara tokigt arg av, så den funkar inte än.
Men men. Min kropp är ju redan trasig och utsliten, så det gör inget. Skall ändå byta ut allt när jag blir stor och blir rik.. =)
Annars så går tiden alldeles för snabbt. Kan inte förstå att William snart är 3 veckor! Vart tar tiden vägen?! Inte för att jag saknar tiden på Neo, men jag saknar de extra 3 månadernas bebistid vi hade med Adrian. W är redan "stor", han har ju aldrig varit så liten som Adrian var. Han växer så det står härliga till!
Och A växer ju som en jag vet inte vad just nu, och sommaren har inte ens börjat. De senaste dagarna har han klagat på att det killar i fötterna, så han växer nog massor. Blir ju till att införskaffa massor med nya kläder... =/
Antar att mina små gossar kommer växa om mig innan de är tonåringar.
Nä, duscha och sedan förhoppningsvis sluta ögonen några minuter. Eller kanske städa... Vet inte vilket jag vill mest.
måndag 9 maj 2011
Kärlek, hormoner och massor av tårar
Det är ju en sådan klyscha, men HJÄLP va snabbt tiden går! Snart är William redan 2 veckor. Kan inte förstå vart tiden tagit vägen =S
Adrian är en mycket stolt, och duktig, storebror. Nog för att han har ett sjuhelsikes humör, och trotsar oss till tusen ibland, men han är så snäll med William och är för det mesta en väldigt go kille! Han är så duktig på så mycket och jag förvånas varje dag över vilken koll han har på ALLT. Min lille skrutt, som har blivit så stor! Varje gång han ser att jag gråter, så säger han "mamma ledsen" och kommer och bara håller om mig. Vilken kille!
Minste skrutten vekar må bra. Kan inte sluta puss och lukta på honom. Han är så go! Och så är han så himla lik min farfar, vilket värmer i hjärtat! En riktig Larsson.
Men han har precis som sin bror ärvt min envishet och humör... *suck*
Första badet gick kanon, inte ett ljud från William! Skönt! Adrian är ju en riktig fisk, så förhoppningsvis är William också det. =) Skönt att slippa tvinga barnen i badet/duschen för att få dem rena ;-)
Själv mår jag... Ja... som jag mår. Full av kärlek till min fantastiske, underbare sambo, och mina två små killar. Är så glad och lycklig!
I alla fall för det mesta.. Är lite ledsen över att gå in i en ny cirkel av fysisk smärta efter att ha haft så ont i så många månader från bla. foglossning. Nu när jag äntligen kan röra mig och sova gott, så har jag så fruktansvärt ont av amningen att jag sitter och gråter nästan varje gång. Det är inte kul. Men jag antar att det bara är att bita ihop (precis som William gör, vilket är anledningen till att jag har ont...) Men jäklar vad jag längtar efter en smärtfri vardag.
Hormonerna flödar, och jag är lipigare än någonsin. Kristoffer kramade mig häromdagen, då började jag gråta. Helt normalt! Och förresten är K nästan lika blödig som jag... När vi satt och kollade på "Kvällen är din" så bölade vi ikapp med varsin unge i famnin som vi bara kramade. Men som sagt... vi är en helt normal familj... ;-)
På tal om att röra sig.. Märkte att jag kunde stå med raka ben och sätta händerna i golvet... Trots att jag knappt kunnat böja mig för att ta på mig strumpor sedan i vintras... Göttans! En gång gymnast, alltid gymnast... ;-) Mest av allt just nu är jag sugen på att, hjula, stå på händer och hoppa studsmatta och göra volter. Men vilken nybliven mamma vill inte det!? =) Kanske inte så lämpligt riktigt än dock med tanke på operation mm. Sen underlättar det ju att ha en studsmatta också...
Nu ligger William och sover, Adrian ville gå och lägga sig i soffan och vila, och Kristoffer äter. Så för ovanlighetens skull får jag några minuter helt för mig själv. Yay! Skall nog äta lite mer jag också.
Adrian är en mycket stolt, och duktig, storebror. Nog för att han har ett sjuhelsikes humör, och trotsar oss till tusen ibland, men han är så snäll med William och är för det mesta en väldigt go kille! Han är så duktig på så mycket och jag förvånas varje dag över vilken koll han har på ALLT. Min lille skrutt, som har blivit så stor! Varje gång han ser att jag gråter, så säger han "mamma ledsen" och kommer och bara håller om mig. Vilken kille!
Minste skrutten vekar må bra. Kan inte sluta puss och lukta på honom. Han är så go! Och så är han så himla lik min farfar, vilket värmer i hjärtat! En riktig Larsson.
Men han har precis som sin bror ärvt min envishet och humör... *suck*
Första badet gick kanon, inte ett ljud från William! Skönt! Adrian är ju en riktig fisk, så förhoppningsvis är William också det. =) Skönt att slippa tvinga barnen i badet/duschen för att få dem rena ;-)
Själv mår jag... Ja... som jag mår. Full av kärlek till min fantastiske, underbare sambo, och mina två små killar. Är så glad och lycklig!
I alla fall för det mesta.. Är lite ledsen över att gå in i en ny cirkel av fysisk smärta efter att ha haft så ont i så många månader från bla. foglossning. Nu när jag äntligen kan röra mig och sova gott, så har jag så fruktansvärt ont av amningen att jag sitter och gråter nästan varje gång. Det är inte kul. Men jag antar att det bara är att bita ihop (precis som William gör, vilket är anledningen till att jag har ont...) Men jäklar vad jag längtar efter en smärtfri vardag.
Hormonerna flödar, och jag är lipigare än någonsin. Kristoffer kramade mig häromdagen, då började jag gråta. Helt normalt! Och förresten är K nästan lika blödig som jag... När vi satt och kollade på "Kvällen är din" så bölade vi ikapp med varsin unge i famnin som vi bara kramade. Men som sagt... vi är en helt normal familj... ;-)
På tal om att röra sig.. Märkte att jag kunde stå med raka ben och sätta händerna i golvet... Trots att jag knappt kunnat böja mig för att ta på mig strumpor sedan i vintras... Göttans! En gång gymnast, alltid gymnast... ;-) Mest av allt just nu är jag sugen på att, hjula, stå på händer och hoppa studsmatta och göra volter. Men vilken nybliven mamma vill inte det!? =) Kanske inte så lämpligt riktigt än dock med tanke på operation mm. Sen underlättar det ju att ha en studsmatta också...
Nu ligger William och sover, Adrian ville gå och lägga sig i soffan och vila, och Kristoffer äter. Så för ovanlighetens skull får jag några minuter helt för mig själv. Yay! Skall nog äta lite mer jag också.
torsdag 28 april 2011
Välkommen William!
Äntligen är vår lille William här!
Igår morse hade jag fått tid för igångsättning. Under natten hade de dock fått in en hel del patienter, så vi fick vänta några timmar. Åkte ner till Allum för att röra på oss, och passade givetvis på att äta! Väl tillbaka vid 11.30 blev det bara en kort väntan innan vi fick vårt rum. Sen var det full fart! 13.10 tog de hål på hinnorna, och sedan väntade några inte sååå trevliga timmar. Hade ingen smärtlindring alls förrän kl 20.10... Då kom äntligen narkos och satte ryggmärgsbedövning. Hade bett om det långt innnan dess (vid 17 faktiskt) emn först skulle det tas prover, proverna skulle kollas, sedan skulle narkos ringas in, och så hade de glömt av mig.. Mums! Så mellan kl 18 och 20.10 så hade jag ett litet helvete... Stackars Kristoffer har väl både tinnitus av mitt kvidande, och blåmärken och pajad rygg.
För vilken fantastisk man jag har!! Han var ett sådant otroligt bra stöd hela tiden. TACK älskling!!
Men säg den lycka som är långvarig.... 21.25, när vi för en koooort stund var ensamma på rummet, så bestämde sig William för att han skulle ut. Han visste nog inte att 1. Greys Anatomy börjar redan 21.00, så han hade ändå redan missat hälften och 2. Vi hade ändå ingen TV på rummet.
Men ut skulle han. Och ut kom han. 21.39 var han ute.
Den kvarten suddar jag genast bort ur mitt känsel minne. Typ...
Men oavsett vad, så är det så värt det!! Trots att jag fick åka upp till operation efteråt för att fixa vad min älskade bredaxlade racer son lyckades med på vägen ut.
Men vem bryr sig. INTE jag! När belöningen är en sådan underbar lite varelse så spelar det ingen roll. <3
Och vilken upplevelse att få vara med hela vägen och inte vara medvetslös, och att få träffa sitt barn med en gång och inte vara medvetslös. Och komma ihåg allt som hände, och inte vara medvetslös... Kärlek kan inte med ord beskrivas.
Och för er som inte redan visste det så jobbar det så OTROLIGT underbar personal på special förlossningen/BB och operation. Herre min Je... Har nog inte träffat en enda som är mindre bra. (Eller jo, en, när jag var inlagd sist.)
Annars har alla varit så himla goa och underbara! Irene och Eva som var med oss hela eftermiddagen, och även Therese och Juana som var med de första timmarna, och sedan Lisbeth, Lena och Ann-Marie som var med under förlossningen. Åh va jag vill krama er alla!
De som jobbade på operation var ju så klockrena så jag låg mest och skrattade medans doktorn skulle reparera både det ena och det andra. Och det är ju bra!
Så från att ha varit en sjö-ko i några månader, har jag nu blivit napp på heltid... Men just nu sover det lilla matvraket, så jag skall faktiskt passa på att vila en stund jag med.
Skriver mer sedan!
P.s, om någon har vägarna förbi så skulle jag utan problem kunna slänga i mig en låda med piggelin. Hade suttit fint...Bara så ni vet...
För vilken fantastisk man jag har!! Han var ett sådant otroligt bra stöd hela tiden. TACK älskling!!
Men säg den lycka som är långvarig.... 21.25, när vi för en koooort stund var ensamma på rummet, så bestämde sig William för att han skulle ut. Han visste nog inte att 1. Greys Anatomy börjar redan 21.00, så han hade ändå redan missat hälften och 2. Vi hade ändå ingen TV på rummet.
Men ut skulle han. Och ut kom han. 21.39 var han ute.
Den kvarten suddar jag genast bort ur mitt känsel minne. Typ...
Men oavsett vad, så är det så värt det!! Trots att jag fick åka upp till operation efteråt för att fixa vad min älskade bredaxlade racer son lyckades med på vägen ut.
Men vem bryr sig. INTE jag! När belöningen är en sådan underbar lite varelse så spelar det ingen roll. <3
Och vilken upplevelse att få vara med hela vägen och inte vara medvetslös, och att få träffa sitt barn med en gång och inte vara medvetslös. Och komma ihåg allt som hände, och inte vara medvetslös... Kärlek kan inte med ord beskrivas.
Och för er som inte redan visste det så jobbar det så OTROLIGT underbar personal på special förlossningen/BB och operation. Herre min Je... Har nog inte träffat en enda som är mindre bra. (Eller jo, en, när jag var inlagd sist.)
Annars har alla varit så himla goa och underbara! Irene och Eva som var med oss hela eftermiddagen, och även Therese och Juana som var med de första timmarna, och sedan Lisbeth, Lena och Ann-Marie som var med under förlossningen. Åh va jag vill krama er alla!
De som jobbade på operation var ju så klockrena så jag låg mest och skrattade medans doktorn skulle reparera både det ena och det andra. Och det är ju bra!
Så från att ha varit en sjö-ko i några månader, har jag nu blivit napp på heltid... Men just nu sover det lilla matvraket, så jag skall faktiskt passa på att vila en stund jag med.
Skriver mer sedan!
P.s, om någon har vägarna förbi så skulle jag utan problem kunna slänga i mig en låda med piggelin. Hade suttit fint...Bara så ni vet...
onsdag 20 april 2011
Städa städa varje... onsdag...
Har funderat på vad jag gör på dagarna egentligen... Känns ju som att jag aldrig sitter still, men att jag ändå inte får något gjort. Så idag tänkte jag efter ordentligt...
Har hunnit med en del idag:
Vikt tvätt, kl 07.00 på morgonen...
Ätit frukost
Sovit 3 timmar till
Ätit lunch
Plockat ur och in i diskmaskinen
Städat hela köket
Bäddat sängen
Fikat för mig själv
Dammsugit
Skrivit en shoppinglista (för mat, roligare än så skall vi inte ha)
Vikt mer tvätt
Sorterat ALL tvätt, och tvättat ett antal maskiner
Hmm... Ja.. Och dagen är inte slut. Kanske inte så konstigt att jag känner mig trött på kvällen.. ;)
Nu återstår att tvätta klart, sopa balkongen, laga mat..... Ja... En hel del alltså.
Man kanske skulle ta och putsa alla fönster också... Det sägs ju kunna få igång en förlossning... Kan ju vara värt ett försök i alla fall... =)
So long!
Har hunnit med en del idag:
Vikt tvätt, kl 07.00 på morgonen...
Ätit frukost
Sovit 3 timmar till
Ätit lunch
Plockat ur och in i diskmaskinen
Städat hela köket
Bäddat sängen
Fikat för mig själv
Dammsugit
Skrivit en shoppinglista (för mat, roligare än så skall vi inte ha)
Vikt mer tvätt
Sorterat ALL tvätt, och tvättat ett antal maskiner
Hmm... Ja.. Och dagen är inte slut. Kanske inte så konstigt att jag känner mig trött på kvällen.. ;)
Nu återstår att tvätta klart, sopa balkongen, laga mat..... Ja... En hel del alltså.
Man kanske skulle ta och putsa alla fönster också... Det sägs ju kunna få igång en förlossning... Kan ju vara värt ett försök i alla fall... =)
So long!
tisdag 19 april 2011
Det är inte det minsta synd om dig!
Vissa har väldigt svårt för det här med mitt och ditt. Själv förstår jag inte problemet. Bara för att en cykel står olåst betyder inte det att jag kan ta den. Men så tycks vissa resonera.
Ungefär samma resonemang verkar vissa ungdomar ha, när de sätter andras saker i brand.
Läste om nattens händelser, och jag blir så heligt förbannad!(Du kan läsa här)
INGEN frustration eller missnöje i världen ger någon rätt att elda upp andras saker!! Jävla skitungar rent ut sagt! Bilar är dessutom inga småsaker som folk kan köpa nytt "bara sådär"
Vet ni vad de bilarna betyder för just de personerna? Kanske är det enda sättet för dem att ta sig till läkaren. Kanske sitter de hemma och väntar på att kunna åka till BB. Kanske hade de precis köpt sig en bil för sina surt förvärvade pengar för att kunna ta sig till det nya jobbet som de nu inte kan. Att sedan dessutom kasta sten och annat på både brandmän och polis... Gaaahhh!!
Vad är fel i huvudet på er?!?!
TÄNK EFTER! Det är inte synd om er som gör det här. Inte det minsta. Jag hoppas ni får ett ordentligt kok stryk av antingen polisen eller era föräldrar så ni förstår vad fan det är ni håller på med.
Sen skall ni ta mig F jobba igen det ni har förstört, det finns massor av jobb ni kan utföra gratis för att till viss del gottgöra vad ni gjort.
IDIOTER!!!
Varför skall det daltas så med folk som gör allvarliga fel/brott?? Samma med brottsprovokation.. Men snälla nån... Om någon pedofil lockas fram med brottsprovokation, vad är då problemet? De kan ju för helvete inte påstå att de inte hade begått brottet om det inte blivit fram provocerat... Blir man tagen med händerna i kakburken så blir man. Man kan inte komma och påstå att man bara gjorde det för att brottet låg där och bara väntade på en. Det är ingen ursäkt..
Dalta med dem som förtjänar det istället... SOm alla stackars barn i alldeles för stora barngrupper. Eller alla äldre som glöms bort, som får skit mat på sina boenden osv.
Det skall löna sig att vara snäll, inte som idag, när elakast vinner...
USCH!
Ungefär samma resonemang verkar vissa ungdomar ha, när de sätter andras saker i brand.
Läste om nattens händelser, och jag blir så heligt förbannad!(Du kan läsa här)
INGEN frustration eller missnöje i världen ger någon rätt att elda upp andras saker!! Jävla skitungar rent ut sagt! Bilar är dessutom inga småsaker som folk kan köpa nytt "bara sådär"
Vet ni vad de bilarna betyder för just de personerna? Kanske är det enda sättet för dem att ta sig till läkaren. Kanske sitter de hemma och väntar på att kunna åka till BB. Kanske hade de precis köpt sig en bil för sina surt förvärvade pengar för att kunna ta sig till det nya jobbet som de nu inte kan. Att sedan dessutom kasta sten och annat på både brandmän och polis... Gaaahhh!!
Vad är fel i huvudet på er?!?!
TÄNK EFTER! Det är inte synd om er som gör det här. Inte det minsta. Jag hoppas ni får ett ordentligt kok stryk av antingen polisen eller era föräldrar så ni förstår vad fan det är ni håller på med.
Sen skall ni ta mig F jobba igen det ni har förstört, det finns massor av jobb ni kan utföra gratis för att till viss del gottgöra vad ni gjort.
IDIOTER!!!
Varför skall det daltas så med folk som gör allvarliga fel/brott?? Samma med brottsprovokation.. Men snälla nån... Om någon pedofil lockas fram med brottsprovokation, vad är då problemet? De kan ju för helvete inte påstå att de inte hade begått brottet om det inte blivit fram provocerat... Blir man tagen med händerna i kakburken så blir man. Man kan inte komma och påstå att man bara gjorde det för att brottet låg där och bara väntade på en. Det är ingen ursäkt..
Dalta med dem som förtjänar det istället... SOm alla stackars barn i alldeles för stora barngrupper. Eller alla äldre som glöms bort, som får skit mat på sina boenden osv.
Det skall löna sig att vara snäll, inte som idag, när elakast vinner...
USCH!
måndag 18 april 2011
Som att spela biljard... med ett rep....
Oh, vilken underbar helg!
Fantastiskt roligt överraskningskalas för svärfar i lördags, besök från skåneland, kalas för Adrians kusin igår, och middag på kvällen hos svärföräldrarna. Allt tillsammans med lite fint väder, och det bästa av allt, fantastiskt sällskap!! Mer sådana helger tack!
Idag fyller svärfar 60 friska, pigga år!
Adrian är ju född på sin gammelfarfars födelsedag, och idag fyller hans farfar år, så några har gissat på att bebisen kommer idag. Tyvärr tror jag inte det blir så... Hade varit skoj OM det blev så, men inte en endaste lite känning har jag. Det blir nog ett Maj-barn i alla fall... =)
Den här dagen började inte helt fy skam den heller... Vaknade av att det var helt tyst, det enda som hödes var fågelkvitter. Och så lyste solen upp hela sovrummet. Härligt!
Så idag blir det till att lapa i sig lite D-vitamin, det kan jag behöva. Hade ju varit trevligt att slippa se ut som en lik-mask. Man kanske till och med kunde få lite färg på den stora blekfeta bollen?
Råkade förresten köpa en ny jacka igår. Hoppsan! =) Får väl se om den är lika fin som jag hoppas... Men välbehövligt var det, nu kan jag förhoppningsvis stoppa undan mina gamla tråkiga jackor. (Som både är för små och dessutom lite sletna)
Fantastiskt roligt överraskningskalas för svärfar i lördags, besök från skåneland, kalas för Adrians kusin igår, och middag på kvällen hos svärföräldrarna. Allt tillsammans med lite fint väder, och det bästa av allt, fantastiskt sällskap!! Mer sådana helger tack!
Idag fyller svärfar 60 friska, pigga år!
GRATTIS på födelsedagen världens bästa Ulf!!
Hittade den här fina tårtan hos en tjej som är heeeelt grym på tårtor. Önskar jag var lika duktig.
http://tartsmulan.blogspot.com/
http://tartsmulan.blogspot.com/
Adrian är ju född på sin gammelfarfars födelsedag, och idag fyller hans farfar år, så några har gissat på att bebisen kommer idag. Tyvärr tror jag inte det blir så... Hade varit skoj OM det blev så, men inte en endaste lite känning har jag. Det blir nog ett Maj-barn i alla fall... =)
Den här dagen började inte helt fy skam den heller... Vaknade av att det var helt tyst, det enda som hödes var fågelkvitter. Och så lyste solen upp hela sovrummet. Härligt!
Så idag blir det till att lapa i sig lite D-vitamin, det kan jag behöva. Hade ju varit trevligt att slippa se ut som en lik-mask. Man kanske till och med kunde få lite färg på den stora blekfeta bollen?
Råkade förresten köpa en ny jacka igår. Hoppsan! =) Får väl se om den är lika fin som jag hoppas... Men välbehövligt var det, nu kan jag förhoppningsvis stoppa undan mina gamla tråkiga jackor. (Som både är för små och dessutom lite sletna)
fredag 15 april 2011
Man måste tänka på vätskebalansen
Fredag, skönt! 2 dagar tillsammans med familjen väntar, och det har jag längtat efter! Skall åka och hämta min lille prins på dagis sedan och sno mig lite extra mys dagen till ära.
Ser fram emot dagens/kvällens gourmet middag, korv strofanoff. Lite löjligt gott sådär..
Sitter och blir lite lätt misshandlad av min bebis som verkar vilja sträcka på sig. Har ju sagt till den att det är myyyycket lättare att sträcka på sig om man kommer ut först, men den verkar inte lyssna...
Mina fötter ser ut som små bollar, kan vara för att jag INTE suttit med fötterna upp idag. Inte alls sedan jag vaknade koma jag på nu. Det fina med det är att gravitationen lånar allt vatten från ansiktet och skickar ner det också i benen, kanske inte så skönt, men man ser inte så tjock ut när man tittar sig i spegeln. =) Och vrister och fötter ser jag ändå inte så mycket av, har en mage i vägen. Har man dessutom ett par goa mysbyxor så slipper man se det helt. Tadaaa! =D
Ser fram emot dagens/kvällens gourmet middag, korv strofanoff. Lite löjligt gott sådär..
Sitter och blir lite lätt misshandlad av min bebis som verkar vilja sträcka på sig. Har ju sagt till den att det är myyyycket lättare att sträcka på sig om man kommer ut först, men den verkar inte lyssna...
Mina fötter ser ut som små bollar, kan vara för att jag INTE suttit med fötterna upp idag. Inte alls sedan jag vaknade koma jag på nu. Det fina med det är att gravitationen lånar allt vatten från ansiktet och skickar ner det också i benen, kanske inte så skönt, men man ser inte så tjock ut när man tittar sig i spegeln. =) Och vrister och fötter ser jag ändå inte så mycket av, har en mage i vägen. Har man dessutom ett par goa mysbyxor så slipper man se det helt. Tadaaa! =D
Gjorde klart en "tavla" idag, bilder i en ram, med lite pynt. Blev helt ok. Önskar jag kunde måla bara, va kul det hade varit!
Har alltid varit så avundsjuk på alla som är duktiga på att måla. Själv kan jag knappt få till en streck-gubbe. Även om jag ser bilder i huvudet så kan jag inte få ut dem på papper. Trååååkigt! Får hoppas Adrian ärver sin fars förmåga till att måla istället. =)
Känner mig lite kluven, skall jag sova en stund, eller fortsätta städa och göra klart.. Hmmm... Borde ju det ena, men känner lite mer för det andra. Kanske skall singla slant..?
Hur som helst, här skall jag inte sitta!
Skall nog ta mig en kaka medans jag funderar...
So long!
P.s... vad var det jag sa om vädret... när jag är helt ledig så är det mulet. Skoj! =/
Har alltid varit så avundsjuk på alla som är duktiga på att måla. Själv kan jag knappt få till en streck-gubbe. Även om jag ser bilder i huvudet så kan jag inte få ut dem på papper. Trååååkigt! Får hoppas Adrian ärver sin fars förmåga till att måla istället. =)Känner mig lite kluven, skall jag sova en stund, eller fortsätta städa och göra klart.. Hmmm... Borde ju det ena, men känner lite mer för det andra. Kanske skall singla slant..?
Hur som helst, här skall jag inte sitta!
Skall nog ta mig en kaka medans jag funderar...
So long!
P.s... vad var det jag sa om vädret... när jag är helt ledig så är det mulet. Skoj! =/
torsdag 14 april 2011
Det var då själva f....
Här har man slösat 3 timmar på sjukhuset istället för att få njuta av det fina vädret, och vad möts jag av när jag kommer hem?? KOLSVARTA moln över hela himlen. Det var så själva fan!
I helgen när det var fin, nej då var jag inlagd på sjukhus. Idag, då skall jag spendera ytterligare 3 förbannade timmar på sjukhuset. Och imorgon när jag har EN tom dag, då skall det regna.
Jag är så himla trött på dessa förbannade kontroller. De gör mer skada än nytta ändå... Blir ju bara stressad över att sitta och vänta och vänta och vänta i onödan. Jag vill vara HEMMA!! Jag säger till om jag inte mår bra. Jag kan min kropp. Jag märker om jag skulle lägga på mig massor av vatten eller om trycket skulle gå upp mycket.
Idag var jag klar efter en halvtimme, dvs. 11.30. Sedan satt jag ända till 13.50 innan jag fick träffa doktorn, som även hon kunde konstatera att både blodtryck och CTG var jättebra. (Nähääää?! Som om vi inte redan visste det!) Och nu skall jag ändå tillbaka på lördag för en "snabbkoll". Antingen tar jag livet av mig innan dess, eller så skolkar jag. Jag vill inte! HUR skulle detta göra min situation bättre?! Jag är superstressad över att inte kunna lyssna på min kropp, och vila när jag behöver vila, vara vaken när jag orkar vara varken, äta när jag behöver äta.. utan hela tiden passa olika tider. Lördag skall vi dessutom iväg, så även om jag nu har en tid som gör att jag har gott om tid att hinna hem, så kommer jag vara jättestressad. Och dessutom får jag inte sova.... Måste ju åka hemifrån nästan en timma innan jag skall vara där, plus att jag har nästan en timme hem. Och så skall man hitta parkering (vilket alltid är lååååååångst bort, så jag får jätte ont när jag skall gå)
*Suck* Kan som sagt inte påstå att det känns bra med alla kontroller. Jag vill vara HEMMA, och VILA och inte ha NÅGRA måsten eller saker inplanerade. Bara ta dagen som den kommer beroende på hur jag mår. Fortsätter det såhär så kommer jag vara helt knäckt innan bebisen ens tittat ut. Ingen bra förutsättning för en massa sömnlösa månader som följer efter förlossningen...
Usch.....
I helgen när det var fin, nej då var jag inlagd på sjukhus. Idag, då skall jag spendera ytterligare 3 förbannade timmar på sjukhuset. Och imorgon när jag har EN tom dag, då skall det regna.
Jag är så himla trött på dessa förbannade kontroller. De gör mer skada än nytta ändå... Blir ju bara stressad över att sitta och vänta och vänta och vänta i onödan. Jag vill vara HEMMA!! Jag säger till om jag inte mår bra. Jag kan min kropp. Jag märker om jag skulle lägga på mig massor av vatten eller om trycket skulle gå upp mycket.
Idag var jag klar efter en halvtimme, dvs. 11.30. Sedan satt jag ända till 13.50 innan jag fick träffa doktorn, som även hon kunde konstatera att både blodtryck och CTG var jättebra. (Nähääää?! Som om vi inte redan visste det!) Och nu skall jag ändå tillbaka på lördag för en "snabbkoll". Antingen tar jag livet av mig innan dess, eller så skolkar jag. Jag vill inte! HUR skulle detta göra min situation bättre?! Jag är superstressad över att inte kunna lyssna på min kropp, och vila när jag behöver vila, vara vaken när jag orkar vara varken, äta när jag behöver äta.. utan hela tiden passa olika tider. Lördag skall vi dessutom iväg, så även om jag nu har en tid som gör att jag har gott om tid att hinna hem, så kommer jag vara jättestressad. Och dessutom får jag inte sova.... Måste ju åka hemifrån nästan en timma innan jag skall vara där, plus att jag har nästan en timme hem. Och så skall man hitta parkering (vilket alltid är lååååååångst bort, så jag får jätte ont när jag skall gå)
*Suck* Kan som sagt inte påstå att det känns bra med alla kontroller. Jag vill vara HEMMA, och VILA och inte ha NÅGRA måsten eller saker inplanerade. Bara ta dagen som den kommer beroende på hur jag mår. Fortsätter det såhär så kommer jag vara helt knäckt innan bebisen ens tittat ut. Ingen bra förutsättning för en massa sömnlösa månader som följer efter förlossningen...
Usch.....
onsdag 13 april 2011
Statistik
GRATTIS till lilltjejen Martina!!NU duggar bebisarna tätt. Skoj!
Har nu räknat ut att jag omöjligen kan ha en tjej i magen i alla fall. För i stort sett alla har fått flickor, och för varje flicka minskar ju mina chanser att få en flicka. Statistiskt sett alltså.
Det är ju tur att Rasmus, Viggo och Julius är födda i alla fall... ;-)
Gick upp 10.30 idag. Det var nog vad jag behövde. Vet inte när jag fick sova så länge sist. Iofs var jag uppe mellan 00-02 inatt (som vanligt) men ändå, sova från 02-10.30 är verkligen inte fy skam!! Var uppe imorse när Kristoffer och Adrian skulle åka, bara för att få pussa dem, sen somnade jag om igen. Jag har nog sovit rätt tungt, för jag har ont i nacken. Har nog legat som en potta skit egentligen, men när man väl får sova orkar kroppen inte by sig.
Nu väntar långfrukost i lugn och ro, sedan få jag se vad jag hittar på. Förmodligen ingenting alls.. =)
Stolthet och drömmar
Och så var det natten, och jag kan inte sova....
Halsbränna, toabesök, snarkningar... Inte lätt att sova då.
Blocket kan jag snart utantill. Likaså alla "shopping" sidor.... Tråk tråk tråk.
Det har inte varit någon bra dag idag. Min stackars älskade sambo fick nog ta hela smällen... Känns inte alls bra. *skäms* =(
Vad som borde varit en helt vanlig koll på sjukhuset drog ut på tiden på grund av att de hade så himla mycket att göra, och jag var där i 3 timmar... Egentligen var jag ju "klar" efter ca45 min, resten var väntetid för att stämma av med farbror doktorn om resten av veckan...
Och som vanligt är det en massa störiga människor som inte gör väntan lättare. Men idag blev jag så arg och irriterad så tårarna bara rann. Där satt jag och hade väntat längre än ALLA de som klagade (vilket de gjorde när de fick vänta en kvart...) Dessutom var det människor som var otrevliga mot varandra och irriterade sig på andra, och de andra skulle minsann få veta det också. Så där satt jag i mitten, och fick lyssna på en massa skitsnack. INTE vad jag behövde...
Jag var så trött så trött och somnade nästan till under mitt CTG. Längtade bara hem.... Väl ute i bilen så bröt jag ihop och bara grät.
Väl hemma var jag ju tvungen att äta innan jag kunde vila, så sömnen fick vänta ännu längre.
Fick bli en gourmet-lunch bestående av rågfras och vaniljyoughurt. Längre än så orkade jag inte vänta... Men gud va skön sängen var när jag väl fick stifta bekantskap med den!
Adrian är ju utan tvekan världens goaste unge, och dessutom gör han mig så himla stolt.
I helgen "läste" han att det stod Ida på mitt patient armband när de var på sjukhuset... K trodde såklart det var "Bull Shit"
Idag vid middagen skrev jag IDA på en lapp, och frågade Adrian vad det stod. I-A svarade han. *varm* =) Så inte fasiken är han dum vår lille pojk! Vår underbara älskling! Känns extra bra efter alla kommentarer man fått efter att han föddes så tidigt.
Roligast av allt är att han tycker både bokstäver och siffror är roligt, så vi kan nog leka in en massa kul och bra kunskap.
En vän åkte tidigare ikväll in till förlossningen. Känns så himla kul och spännande!! Jag är övertygad om att det kommer gå hur bra som helst! Skall tänka på dem heeeeela natten! =)
KOM UT!Jag är så jäkla trött på sjukhus, läkarbesök och framför allt att behöva flänga runt! Det är inte speciellt avslappnande när man hela tiden behöver sätta klockan för att komma ihåg olika prover och läkarbesök... Jag vill bara vara hemma och inte göra någonting.
Men nåja, vad är väl en bal på slottet. Bara bebisen mår bra, så tar jag resten.
De senaste dagarna har jag blivit så himla nyfiken på vem det är som bor där inne, så för varje dag nu så längtar jag mer och mer. Konstig känsla, fick ju aldrig uppleva det med Adrian.
Nej om man skulle gå och hämta sitt täcke och sin kudde och bädda ner sig här på soffan... Verkar ha fått besök av något läskigt morrande monster inne i sovrummet... =S
måndag 11 april 2011
Livsfarligt
Vilken dag! Helt underbart väder. Skall gå ut och sätta mig om en stund, väntar bara på att mina efterlängtade kakor skall bli klara!
Jäkla skit-kakor säger jag bara.... Högre makter försöker säga åt mig att inte baka dem, men den hinten tänker inte jag förstå... =)
Först gick det nästan en vecka utan att jag fick hittat nötterna i någon affär, sedan när jag väl får tag på dem och skall baka, nä då blir jag inlagd på sjukhus... Tack för den!
Men nu har jag äääääntligen fått baka dem, och det var ju inte bra... För satan va goda de är! De ä helt klart livsfarliga. Vilken tur att jag inte kan äta speciellt mycket sött just nu, utan bar lite lite grann. Annars hade väl bägge plåtarna varit slut innan Kristoffer kom hem i eftermiddag.. ;-)
Sugen?
Varsågod att baka! Här kommer receptet;
Idas "subbiga"- kakor*
175 grader, 12-15 min
230 g smör
2 dl light brown (Muscovado) sugar
1 dl vanligt vitt socker
2 ägg
6 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker (helst VANILJ, inte vanillin. Vanillin smakar mycket mindre så ta mer i så fall)
½ tsk salt
ca 2,5 dl grovhackade makadamianötter
ca 2,5 dl grovhackad vit choklad (ca 200g)
Hoppas de smakar!
Jäkla skit-kakor säger jag bara.... Högre makter försöker säga åt mig att inte baka dem, men den hinten tänker inte jag förstå... =)
Först gick det nästan en vecka utan att jag fick hittat nötterna i någon affär, sedan när jag väl får tag på dem och skall baka, nä då blir jag inlagd på sjukhus... Tack för den!
Men nu har jag äääääntligen fått baka dem, och det var ju inte bra... För satan va goda de är! De ä helt klart livsfarliga. Vilken tur att jag inte kan äta speciellt mycket sött just nu, utan bar lite lite grann. Annars hade väl bägge plåtarna varit slut innan Kristoffer kom hem i eftermiddag.. ;-)
Sugen?
Varsågod att baka! Här kommer receptet;
Idas "subbiga"- kakor*
175 grader, 12-15 min
230 g smör
2 dl light brown (Muscovado) sugar
1 dl vanligt vitt socker
2 ägg
6 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker (helst VANILJ, inte vanillin. Vanillin smakar mycket mindre så ta mer i så fall)
½ tsk salt
ca 2,5 dl grovhackade makadamianötter
ca 2,5 dl grovhackad vit choklad (ca 200g)
- Starta ugnen, 175 grader.
- Låt smöret mjukna i rumstemperatur, eller en snabbis i micron på låg effekt om du som jag är impulsiv och otålig och inte alls kan vänta.
- Kör smöret och allt socker (bägge sorterna) med elvisp tills det är mjukt och välblandat.
- Blanda i äggen, ett i taget, och vispa. Försök att inte smaka....
- Rör ihop alla torrvaror (mjöl, bakpulver, vaniljsocker, salt) i en skål och blanda väl. Rör sedan ned det torra i det andra kletiga och fortsätt vispa tills det är väl blandat. Häll inte för mycket i taget, då har du mjöl över hela köket... (Been there..)
- Grovhacka nötterna och den vita chokladen och blanda i.
- Försök att inte äta upp all smet....
- Klicka ut smeten i golfbolls stora klickar på en plåt med bakplåtspapper. Ca 12 /plåt. (beroende på hur mycket smet du har ätit upp...) Platta gärna till klickarna en aning.
Grädda i ugnen i ca 12-15 min, eller tills de fått färg. De skall vara lite obakade i mitten när du tar ut dem... Låt svalna och ät sedan tills du mår illa...
Hoppas de smakar!
söndag 10 april 2011
Home sweet home
Yaaaay! Jag får åka hem! Skall tillbaka på kontroller varannan dag i veckan, men jag får vara hemma tillsvidare! Och de avvaktar även med igångsättning. Så nu är det bara att hoppas att bebisen sätter igång av sig själv innan de behöver sätta igång mig... =)
Jäkla tur att jag får åka hem, annars hade jag nog blivit tokig på riktigt med fröken skrik och bläng på mitt rum.. Höll på att smälla till henne förut när hon som vanligt satt och skreeeeek i telefonen. USCH!
Skall ta och plocka ner mina saker innan älsklingen kommer och hämtar mig.
Sen skall jag hem och duscha! (Duschade igår, men inget är som att få duscha hemma!)
So long!
Jäkla tur att jag får åka hem, annars hade jag nog blivit tokig på riktigt med fröken skrik och bläng på mitt rum.. Höll på att smälla till henne förut när hon som vanligt satt och skreeeeek i telefonen. USCH!
Skall ta och plocka ner mina saker innan älsklingen kommer och hämtar mig.
Sen skall jag hem och duscha! (Duschade igår, men inget är som att få duscha hemma!)
So long!
lördag 9 april 2011
Jag dööööör....
När jag nu äntligen blev av med snarkaren, så har den andra tjejen helt ballat ur. Jag fattar inte vad som är fel... Hon suckar och pustar heeeeeeeeeeeeeeela tiden. Inte som i "aj va det gör ont" utan, "snälla ge mig uppmärksamhet" och "åh va det ät synd om mig"
Men jag har varken lust eller ork att vara någons kompis just nu. I alla fall inte en person som inte är speciellt bra på att visa respekt....
För hon pustar inte bara fram, utan skjuter en del katter också... Och som jag nämnt innan så har hon inget telefon vett... Snart blir jag galen!! >=O
Försökte ju vara lite trevlig med henne förut, men hon var inte intresserad av att prata heller.
Men om man nu har så förbannat tråkigt som hon sa att hon hade, varför inte typ läsa i en tidning eller NÅGONTING i alla fall..?? Att bara sitta och tycka synd om sig själv är ju bara löjligt. Sånt får bara jag göra... ;-)
Funderar på om jag skall orka mig bort till pressbyrån.... Köpa några goda frallor som jag kan äta ikväll och till frukost. Och kanske en glass och något annat lördags gott... Men jag vet inte om jag orkar. Eller får för den delen.. Kan ju börja med att fråga om det är ok.. =)
Glass... Mmmm... Det hade verkligen varit gott nu. Glass och lite massage!
Kan ju förresten uppdatera er med att mitt blodtryck vid de senaste 2 kontrollerna har gått ner till 120/95. Det känns bra! Det ökar ju mina chanser för att få åka hem....
Toodles!
//Ida
Men jag har varken lust eller ork att vara någons kompis just nu. I alla fall inte en person som inte är speciellt bra på att visa respekt....
För hon pustar inte bara fram, utan skjuter en del katter också... Och som jag nämnt innan så har hon inget telefon vett... Snart blir jag galen!! >=O
Försökte ju vara lite trevlig med henne förut, men hon var inte intresserad av att prata heller.
Men om man nu har så förbannat tråkigt som hon sa att hon hade, varför inte typ läsa i en tidning eller NÅGONTING i alla fall..?? Att bara sitta och tycka synd om sig själv är ju bara löjligt. Sånt får bara jag göra... ;-)
Funderar på om jag skall orka mig bort till pressbyrån.... Köpa några goda frallor som jag kan äta ikväll och till frukost. Och kanske en glass och något annat lördags gott... Men jag vet inte om jag orkar. Eller får för den delen.. Kan ju börja med att fråga om det är ok.. =)
Glass... Mmmm... Det hade verkligen varit gott nu. Glass och lite massage!
Kan ju förresten uppdatera er med att mitt blodtryck vid de senaste 2 kontrollerna har gått ner till 120/95. Det känns bra! Det ökar ju mina chanser för att få åka hem....
Toodles!
//Ida
Det finns hopp...
Halleluja! Fröken snark skall få åka hem. Yaaay!! Då kanske jag kan få sova lite sedan då.. =)
Och JAG kanske kanske kan få åka hem redan imorgon. YES PLEASE!!
Vad är det de säger... Gud hör bön? =)
Lunch om en liten stund, kan bli intressant att se vad det är för "mat" som serveras...
Just nu längtar jag bara så tokigt mycket efter mina pojkar! Vilken tur att de dyker upp lite senare.
//Me
Hmm.... Alltså, nu har jag bara en granne på rummet, men hon är onekligen lite märklig.... Hon sitter och bara tittar på mig, har tittat in bakom mitt skynke varenda gång hon gått förbi, men när jag pratar med henne så svarar hon knappt.. Nu när jag skriver sitter hon och kollar på mig heeeeela tiden. Det känns lite... naket...
Dessutom har hon mobilsignalen på typ högsta volym, och när hon skall prata i telefon så SKRIKER hon verkligen. Vi kan väl, för att jag skall utrycka mig politiskt korrekt, säga att det bli lite av en kulturkrock...
Jag har i alla fall fjäskat mig till fönsterplats nu när snarkaren fick åka hem. Lovely! Bara att få se ut i det fina vädret både värmer och gör mig glad. Skall se om jag kan fjäska mig till ett par kuddar extra, och ett täcke. Det var inte så himla skönt med bara ett tunnt lakan och en gammal torr gallerfilt inatt... Inte för att jag frös, men det är inte bekvämt.
Skall dessutom försöka smussla av plasten från kudden... Tänker inte ha en svettig, prasslig kudde en natt till.
Jag hoppas på att få komma hem imorogn. Det finns ju som sagt hopp. Men jag vet i sjutton hur jag skall lösa det med Adrian och dagis. Vill ju inte ha honom där hela dagarna, men jag fixar ju (uppenbarligen) inte att hålla på och flänga fram och tillbaka och hämta och lämna. Eller ha honom hemma för den delen. Det känns fruktansvärt att inte "kunna" ta hand om sitt eget barn =( Känner mig så himla elak mot honom.
Satt och läste i en tidning och hittade super gulliga små utklädnings set till små barn (och lite större också såklart) från Oscar & Ellen Funderar på vilket djur Adrian skulle gilla bäst. =)
Lejon, tiger eller krokodil skulle nog bli poppis... =)
Finns bland annat på www.abcleksaker.se
Och JAG kanske kanske kan få åka hem redan imorgon. YES PLEASE!!
Vad är det de säger... Gud hör bön? =)
Lunch om en liten stund, kan bli intressant att se vad det är för "mat" som serveras...
Just nu längtar jag bara så tokigt mycket efter mina pojkar! Vilken tur att de dyker upp lite senare.
//Me
Hmm.... Alltså, nu har jag bara en granne på rummet, men hon är onekligen lite märklig.... Hon sitter och bara tittar på mig, har tittat in bakom mitt skynke varenda gång hon gått förbi, men när jag pratar med henne så svarar hon knappt.. Nu när jag skriver sitter hon och kollar på mig heeeeela tiden. Det känns lite... naket...
Dessutom har hon mobilsignalen på typ högsta volym, och när hon skall prata i telefon så SKRIKER hon verkligen. Vi kan väl, för att jag skall utrycka mig politiskt korrekt, säga att det bli lite av en kulturkrock...
Jag har i alla fall fjäskat mig till fönsterplats nu när snarkaren fick åka hem. Lovely! Bara att få se ut i det fina vädret både värmer och gör mig glad. Skall se om jag kan fjäska mig till ett par kuddar extra, och ett täcke. Det var inte så himla skönt med bara ett tunnt lakan och en gammal torr gallerfilt inatt... Inte för att jag frös, men det är inte bekvämt.
Skall dessutom försöka smussla av plasten från kudden... Tänker inte ha en svettig, prasslig kudde en natt till.
Jag hoppas på att få komma hem imorogn. Det finns ju som sagt hopp. Men jag vet i sjutton hur jag skall lösa det med Adrian och dagis. Vill ju inte ha honom där hela dagarna, men jag fixar ju (uppenbarligen) inte att hålla på och flänga fram och tillbaka och hämta och lämna. Eller ha honom hemma för den delen. Det känns fruktansvärt att inte "kunna" ta hand om sitt eget barn =( Känner mig så himla elak mot honom.
Satt och läste i en tidning och hittade super gulliga små utklädnings set till små barn (och lite större också såklart) från Oscar & Ellen Funderar på vilket djur Adrian skulle gilla bäst. =)
Lejon, tiger eller krokodil skulle nog bli poppis... =)
Finns bland annat på www.abcleksaker.se
Fanns alldeles för mycket skoj saker till barnen på den hemsidan. Farligt värre.... ;-)
Nu tycker jag att mina gossar kan ta och dyka upp innan jag längtar ihjäl mig!!
Nu tycker jag att mina gossar kan ta och dyka upp innan jag längtar ihjäl mig!!
fredag 8 april 2011
Sol ute, sol inne...
Oh lord... Har knappt sovit en blund på hela natten. Inte för att jag varit orolig eller så, men sängen är ju som att sova på en marmor skiva (om man har foglossning), plus att madrassen är härligt plastad OCH kudden är inplastad... Och då menar jag inplastad som i att det är en PLASTPÅSE runt hela kudden... Yay! Svettigt, äckligt och hårt.
Men vad som har varit snäppet värre är grannen...
Om jag i vanliga fall har det jobbigt med en sambo som snarkar, så har detta varit sju resor värre. Ett tag funderade jag på om jag kunde lägga en kudde över henne, men det hade nog inte varit så bra. Men hon ha h¨llt mig vaken precis hela natten med sina snarkningar. Men vad skall man göra? Klaga till personalen? De kan ju inte heller göra något. Samtidigt så är jag här för att V I L A och hur F skall jag kunna få vila om grannen låter som en björn på After Work..? Och inte att hon snarkat periodvis heller, det är verkligen HEEEEELA tiden..
Den andra grannen har legat och flåsat med öppen mun, inte så najs det heller, men det kunde man ju i alla fall somna ifrån...
Så, nacken mår skit, ryggen mår skit, och jag mår förhållandevis bra. Men jag är såååååå trött...
Mer störigheter:
Men vad som har varit snäppet värre är grannen...
Om jag i vanliga fall har det jobbigt med en sambo som snarkar, så har detta varit sju resor värre. Ett tag funderade jag på om jag kunde lägga en kudde över henne, men det hade nog inte varit så bra. Men hon ha h¨llt mig vaken precis hela natten med sina snarkningar. Men vad skall man göra? Klaga till personalen? De kan ju inte heller göra något. Samtidigt så är jag här för att V I L A och hur F skall jag kunna få vila om grannen låter som en björn på After Work..? Och inte att hon snarkat periodvis heller, det är verkligen HEEEEELA tiden..
Den andra grannen har legat och flåsat med öppen mun, inte så najs det heller, men det kunde man ju i alla fall somna ifrån...
Så, nacken mår skit, ryggen mår skit, och jag mår förhållandevis bra. Men jag är såååååå trött...
Mer störigheter:
- Varför har man ens "salar"? Här ligger jag med 2 stycken som snarkar som grisar!! Det är ju dubbelt så illa som jag har det hemma =S
- Åter igen.. Mat... Hur svårt skall det vara med en anständig frukost? Varför kan man inte ha havregryn till exempel så att folk kan göra egen gröt...? DET kan de ju inte säga är en kostnadsfråga...
- Why, oh why, får jag inte vara hemma med Kristoffer på hans födelsedag?!? =(
Jag varnar er....
Jag kommer ha värsta fjååårtis livebloggen här... Har ju inte något annat att göra ju! =)
Störningar so far...
(tro mig, denna listan kommer bli låååång så småningom..)
Störningar so far...
(tro mig, denna listan kommer bli låååång så småningom..)
- Om man nu ligger på ett rum där man inte är ensam, kan man då inte visa liiiite hänsyn och tala i normal eller till och med LÅG ton när man har besök? Måste man ha telefonen på högtalare..??
Typiskt... Ja... Hmm.. Skall inte säga för mycket...
Speciellt när en av oss (inte jag) som ligger här har väldigt ont och inte alls mår bra...
OCh om man nu är BESÖKARE (eller inlagd för den delen) i samma rum där det finns flera, behöver man sitta och fisa och RAPA ljudligt då?! ÄCKLIGA MÄNNISKOR!! - Ehh... Hur svårt skall det vara att ha lite mat kvar när man kommer till kvällsfikan och är hungrig..? Och SÅ dyrt är det inte med lite gott bröd, och något mer påläg än ost och skinka. Åh, förlåt.. just det.. fanns ju lite torr gurka kvar från tidigare idag... Sorry...
Fredag kväll och spriten flödar!
Jag har sagt det förut, men det tål att sägas igen... Det blir sällan som man tänkt sig.... =)
Jag skulle ju bara på en helt vanlig kontroll hos min BM. Det blev en helt vanlig extrakontroll på sjukhuset. Och det blev ingen kontroll utan inläggning... Inlagd Ida, liga surt som Sill...
För jag hade då rakt inte tid med detta! Jag skulle ju hem och fixa i ordning inför morgondagens kalas ju!! Jag hade ju varit och köpt grejer till Kristoffers tårta.... Men nä nä...
Jag har ju för sjutton inte ens slagit in Kristoffers present ju!! Gaaaahhhh!! Den ligger hemma och väntar på att få lite fint papper och snöre på sig...
Det blir varken städning, bak eller kalas för min del. För här skall jag vara i säkertminst ett dygn i alla fall... Vilket TUR att det finns internet säger jag bara. Så nu får NI underhålla MIG.
Jag kan lugna alla er oroliga med att jag mår bra, och bebisen också. Jag hade fått högre blodtryck och ännu mer äggvita, men inget alarmerande. De vill helt enkelt ha kvar mig på lite tvångsvila för att se om mitt blodtryck går ner. Och det hoppas jag det gör, för jag åker mer än gärna hem! Hellre tvångsvila hemma i soffan än här med 2 pustande, frustande, halvskrikande kvinnor som skall prata med sina familjer på högtalartelefon... Jag som inte ens vågade ringa Kristoffer för att jag inte ville störa dem... Tror jag kan ringa honom med gott samvete nu. HA!
Ja ja... Skall väl se vad jag kan hitta på för kul när jag väntar. Alla roliga historier och annat välkomnas!
I'll keep you posted!
Puss Ida
P.s.. Ja just det.... Spriten som flödar är givetvis handsprit och inget annat. Om ni nu trodde jag festade loss ordentligt... Man vet ju inte vad folk tror om en egentligen... ;-)
Jag skulle ju bara på en helt vanlig kontroll hos min BM. Det blev en helt vanlig extrakontroll på sjukhuset. Och det blev ingen kontroll utan inläggning... Inlagd Ida, liga surt som Sill...
För jag hade då rakt inte tid med detta! Jag skulle ju hem och fixa i ordning inför morgondagens kalas ju!! Jag hade ju varit och köpt grejer till Kristoffers tårta.... Men nä nä...
Jag har ju för sjutton inte ens slagit in Kristoffers present ju!! Gaaaahhhh!! Den ligger hemma och väntar på att få lite fint papper och snöre på sig...
Det blir varken städning, bak eller kalas för min del. För här skall jag vara i säkertminst ett dygn i alla fall... Vilket TUR att det finns internet säger jag bara. Så nu får NI underhålla MIG.
Jag kan lugna alla er oroliga med att jag mår bra, och bebisen också. Jag hade fått högre blodtryck och ännu mer äggvita, men inget alarmerande. De vill helt enkelt ha kvar mig på lite tvångsvila för att se om mitt blodtryck går ner. Och det hoppas jag det gör, för jag åker mer än gärna hem! Hellre tvångsvila hemma i soffan än här med 2 pustande, frustande, halvskrikande kvinnor som skall prata med sina familjer på högtalartelefon... Jag som inte ens vågade ringa Kristoffer för att jag inte ville störa dem... Tror jag kan ringa honom med gott samvete nu. HA!
Ja ja... Skall väl se vad jag kan hitta på för kul när jag väntar. Alla roliga historier och annat välkomnas!
I'll keep you posted!
Puss Ida
P.s.. Ja just det.... Spriten som flödar är givetvis handsprit och inget annat. Om ni nu trodde jag festade loss ordentligt... Man vet ju inte vad folk tror om en egentligen... ;-)
tisdag 5 april 2011
Dumma, dumma dig!
Jaha, va ovanligt att jag inte kan sova. Speciellt med tanke på att vi skall upp tidigt imorgon för att åka till sjukhuset på Ultraljud igen, och jag sedan ha Adrian hemma hela dagen. Yaaay!... Kommer vara helt slut... Är så trött på allt knarr från madrassen... Otroligt jobbigt! Fast idag var det faktistk illamåendet som väckte mig. (Kan ni ju ta och anteckna på lämpligt ställe..)
Ja, som sagt, ultraljud imorgon. Spännande, och läskigt. Som alltid. Man hoppas ju att allt skall vara bra, men man vet ju faktiskt aldrig.
Och just nu ser jag väldigt negativt på precis allt. Allt, allt, allt. Jag är sån pessimist.... Men VARENDA gång under den här graviditeten som jag har fått glädja mig åt något, så har jag åkt på bakslag som knäckt mig. Så jag vågar inte "jinxa" något genom att vara positiv.
Jag har en otäck känsla av att något kommer gå åt pipan nu den sista tiden. Och för det mesta brukar mina känslor vara rätt... Tyvärr....
Önskar bara att dagarna kunde gå ännu fortare så att vi får vår efterlängtade lille bebis, och att allt går bra. Då kanske jag kan få andas ut lite och inte behöva oroa mig för bebisens, eller mitt, liv 24 timmar om dygnet. (HA, jo jo... Sen kommer jag springa och kolla så att den lever var 5:e minut dygnet runt. Som jag fortfarande gör med Adrian... Gökboet nästa...)
Har till och med bett Kristoffer att följa med imorgon, för jag vill inte gå själv den här gången.
Kan dock lugna er med att detta inte är något akut påhitt till Ultraljud, utan helt enligt min vårdplan och inbokat sedan länge =)
Ni kan var lugna. Det är jag som är orolig.
Jag kan fortfarande inte riktigt slappna av och ta det lugnt med gott samvete när jag är hemma. Känner mig så elak mot Adrian och har världens dåligaste samvete när jag lämnar honom. Tänk om han tror att jag inte älskar honom... det är en av mina största mardrömmar. Att Adrian inte skall känna sig älskad av mig. Han är mitt hjärta och jag älskar honom över allt annat!
Därför kan jag inte vara hemma med gott samvete när han är på dagis, trots att jag är hemma på läkarens order för att VILA. Ligga i soffan. Sova. Absolut inte stressa. Inte riktigt möjligt när man har en busig 2 åring... Dessutom blir jag stressad när han är hemma av att jag är en sån tråååååkig mamma som inte kan sitta med honom på golvet och läsa, eller orkar ta med honom ut. Vad jag än gör, så är det fel. I alla fall i mitt hjärta och i mitt huvud.
Längtar tills jag får tillbaka min kropp och min ork och rörlighet så jag orkar springa runt med Adrian ute och busa.
Nu försöker jag vara rolig så gott det går. Vi bakar, läser, ritar och "pruttar" (blåser) på varandra. Hans skratt är otroligt avslappnande och välgörande, speciellt när jag är ledsen. Då finns det inget bättre än en liten underbar ängel som skrattar och kryper nära och vill läsa.
Bäst av allt i hela världen är när han kommer intassande på morgonen, och jag lyfter på täcket, och han kryper ner utan ett ljud. Och så ligger vi där och myser en stund. Det är lycka det!
Snäppet bättre är dock när HELA familjen får ligga så och mysa. Ren kärlek!
Jag har ältat och ältat hur trött jag är på alla elaka idioter, men jag kan inte sluta. Jag blir lika förvånad varje gång folk beter sig som svin. Har man inget snällt att säga kan man vara tyst.
Men ibland kan även folks tystnad vara dräpande... Hur kul är det när folk GÅR när man kommer..?? Trodde man slapp sådant efter att man slutat lågstadiet... Men icke. Och även om man vet att det inte beror på en själv, så gör det faktiskt ont i hjärtat. =/
Ikväll fick jag reda på riktigt tråkiga saker som en vän råkat ut för. Och då blir jag ledsen. V A R F Ö R ? ? ? Varför är det så många som sårar andra VARJE DAG!?
Säger som Black Eyed Peas: "Where is the Love?"
Och vad jag har allra mest svårt att förstå, är hur dessa personer som på ett eller annat sätt sårar andra människor kan sova gott. Jag är långt ifrån perfekt och kan säkert trampa på ömma tår ibland, men jag vet också att jag inte är någon elak människa, och JAG har svårt att somna gott ibland.
Är det verkligen så jobbigt att behöva tänka snäppet längre, och inte BARA se till sig själv, utan även till dem runt omkring..? Har jag på något sätt fått någon super-uppväxt som tycker det är så självklart att man bryr sig om sina medmänniskor? (Såklart jag har, jag har ju världens BÄSTA föräldrar!!)
Ödmjukhet, vad är det för fel på det...???
Nä, äta eller ätas. Spotta andra i ansiktet på sin väg uppåt, och vara stolt över att man är en som inte räds att trampa ner andra på sin väg mot stjärnorna. Det är tydligen sådan man skall vara...
Den som bryr sig om andra är bara svag och patetisk...
Eller....??
Vad tycker ni?
Ja, som sagt, ultraljud imorgon. Spännande, och läskigt. Som alltid. Man hoppas ju att allt skall vara bra, men man vet ju faktiskt aldrig.
Och just nu ser jag väldigt negativt på precis allt. Allt, allt, allt. Jag är sån pessimist.... Men VARENDA gång under den här graviditeten som jag har fått glädja mig åt något, så har jag åkt på bakslag som knäckt mig. Så jag vågar inte "jinxa" något genom att vara positiv.
Jag har en otäck känsla av att något kommer gå åt pipan nu den sista tiden. Och för det mesta brukar mina känslor vara rätt... Tyvärr....
Önskar bara att dagarna kunde gå ännu fortare så att vi får vår efterlängtade lille bebis, och att allt går bra. Då kanske jag kan få andas ut lite och inte behöva oroa mig för bebisens, eller mitt, liv 24 timmar om dygnet. (HA, jo jo... Sen kommer jag springa och kolla så att den lever var 5:e minut dygnet runt. Som jag fortfarande gör med Adrian... Gökboet nästa...)
Har till och med bett Kristoffer att följa med imorgon, för jag vill inte gå själv den här gången.
Kan dock lugna er med att detta inte är något akut påhitt till Ultraljud, utan helt enligt min vårdplan och inbokat sedan länge =)
Ni kan var lugna. Det är jag som är orolig.
Jag kan fortfarande inte riktigt slappna av och ta det lugnt med gott samvete när jag är hemma. Känner mig så elak mot Adrian och har världens dåligaste samvete när jag lämnar honom. Tänk om han tror att jag inte älskar honom... det är en av mina största mardrömmar. Att Adrian inte skall känna sig älskad av mig. Han är mitt hjärta och jag älskar honom över allt annat!
Därför kan jag inte vara hemma med gott samvete när han är på dagis, trots att jag är hemma på läkarens order för att VILA. Ligga i soffan. Sova. Absolut inte stressa. Inte riktigt möjligt när man har en busig 2 åring... Dessutom blir jag stressad när han är hemma av att jag är en sån tråååååkig mamma som inte kan sitta med honom på golvet och läsa, eller orkar ta med honom ut. Vad jag än gör, så är det fel. I alla fall i mitt hjärta och i mitt huvud.
Längtar tills jag får tillbaka min kropp och min ork och rörlighet så jag orkar springa runt med Adrian ute och busa.
Nu försöker jag vara rolig så gott det går. Vi bakar, läser, ritar och "pruttar" (blåser) på varandra. Hans skratt är otroligt avslappnande och välgörande, speciellt när jag är ledsen. Då finns det inget bättre än en liten underbar ängel som skrattar och kryper nära och vill läsa.
Bäst av allt i hela världen är när han kommer intassande på morgonen, och jag lyfter på täcket, och han kryper ner utan ett ljud. Och så ligger vi där och myser en stund. Det är lycka det!
Snäppet bättre är dock när HELA familjen får ligga så och mysa. Ren kärlek!
Jag har ältat och ältat hur trött jag är på alla elaka idioter, men jag kan inte sluta. Jag blir lika förvånad varje gång folk beter sig som svin. Har man inget snällt att säga kan man vara tyst.
Men ibland kan även folks tystnad vara dräpande... Hur kul är det när folk GÅR när man kommer..?? Trodde man slapp sådant efter att man slutat lågstadiet... Men icke. Och även om man vet att det inte beror på en själv, så gör det faktiskt ont i hjärtat. =/
Ikväll fick jag reda på riktigt tråkiga saker som en vän råkat ut för. Och då blir jag ledsen. V A R F Ö R ? ? ? Varför är det så många som sårar andra VARJE DAG!?
Säger som Black Eyed Peas: "Where is the Love?"
Och vad jag har allra mest svårt att förstå, är hur dessa personer som på ett eller annat sätt sårar andra människor kan sova gott. Jag är långt ifrån perfekt och kan säkert trampa på ömma tår ibland, men jag vet också att jag inte är någon elak människa, och JAG har svårt att somna gott ibland.
Är det verkligen så jobbigt att behöva tänka snäppet längre, och inte BARA se till sig själv, utan även till dem runt omkring..? Har jag på något sätt fått någon super-uppväxt som tycker det är så självklart att man bryr sig om sina medmänniskor? (Såklart jag har, jag har ju världens BÄSTA föräldrar!!)
Ödmjukhet, vad är det för fel på det...???
Nä, äta eller ätas. Spotta andra i ansiktet på sin väg uppåt, och vara stolt över att man är en som inte räds att trampa ner andra på sin väg mot stjärnorna. Det är tydligen sådan man skall vara...
Den som bryr sig om andra är bara svag och patetisk...
Eller....??
Vad tycker ni?
onsdag 30 mars 2011
Så var det med det
Tillbaka hemma efter läkarbesöket. Var sådär lagom bra/kul... Blodtryck på 145/96 och fortfarande äggvita. Är sjukskriven på heltid med ordination på så mycket vila som möjligt. Med andra ord är det bye bye skolan... =/
Känns.... både bra och dåligt. Det är ju detta jag haft på känn och varit orolig över, och nu är det ju konstaterat att jag har eklampsi igen, så då är det i alla fall ett (tråkigt) besked mindre att vänta på. Nu är det bara att gilla läget och ta en dag i taget. Igen.
Mina ögon har redan börjat svullna och jag har gått upp en hel del sedan någon vecka tillbaka.
Förhoppningsvis blir det inte lika allvarligt eller snabbt som sist, men man vet ju aldrig.
Bebisen behöver jag inte varia lika orolig över som sist, men det är klart att jag undrar hur den mår.
Prover skulle tas och jag är väldigt svårstucken så det tog sin lilla tid... på 5.e försöket ( i handen som vanligt) så gick mina kärl med på att dela med sig lite. (de är väldigt snåla och elaka..) Nu sitter jag med en hand som mer och mer liknar en boll. Så fin så! Och ont gör det... Har lite svårt att böja den eftersom att svullnaden går upp mot handleden.
Tur att jag inte har ont av att bli stucken i alla fall. Jag börjar fundera på om kärlen ligger där inne och asgarvar när sköterskerna försöker sticka mig. Först syns de så bra och verkar så lovande, men så fort nålen är inne så hoppar de undan och börjar asgarva åt de stackars sköterskorna... "Hahaha, det trodde du va!" typ...
Det blir aldrig som man tänkt sig, men ibland blir det bättre. Få hoppas på att blir blir så den här gången... =)
Känns.... både bra och dåligt. Det är ju detta jag haft på känn och varit orolig över, och nu är det ju konstaterat att jag har eklampsi igen, så då är det i alla fall ett (tråkigt) besked mindre att vänta på. Nu är det bara att gilla läget och ta en dag i taget. Igen.
Mina ögon har redan börjat svullna och jag har gått upp en hel del sedan någon vecka tillbaka.
Förhoppningsvis blir det inte lika allvarligt eller snabbt som sist, men man vet ju aldrig.
Bebisen behöver jag inte varia lika orolig över som sist, men det är klart att jag undrar hur den mår.
Prover skulle tas och jag är väldigt svårstucken så det tog sin lilla tid... på 5.e försöket ( i handen som vanligt) så gick mina kärl med på att dela med sig lite. (de är väldigt snåla och elaka..) Nu sitter jag med en hand som mer och mer liknar en boll. Så fin så! Och ont gör det... Har lite svårt att böja den eftersom att svullnaden går upp mot handleden.
Tur att jag inte har ont av att bli stucken i alla fall. Jag börjar fundera på om kärlen ligger där inne och asgarvar när sköterskerna försöker sticka mig. Först syns de så bra och verkar så lovande, men så fort nålen är inne så hoppar de undan och börjar asgarva åt de stackars sköterskorna... "Hahaha, det trodde du va!" typ...
Det blir aldrig som man tänkt sig, men ibland blir det bättre. Få hoppas på att blir blir så den här gången... =)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)