Summa sidvisningar

torsdag 22 september 2011

Bull-mamma

Dagens plus:
Fått träffa goa vänner
Barn som var jätte snälla innan vi skulle åka hemifrån!

Dagens minus:
Vaknar en timme för sent för att telefonhelvetet ballat ur igen och klockan inte ringt.
Hade 35 minuter på mig att komma iväg med 2 barn.. Men det gick fanemej! Mammapoäng: +10 Stressar ner och kastar in barn och vagn i bilen. Handlederna skriker, och ryggen gör ont.
Så... stressig skitmorgon, ingen frukost. Adrian skulle få välling, vilket jag när jag kom hem upptäckte att den stod kvar i micron. Med andra ord har han idag ätit en bulle. Bara. That's it... Mammapoäng på det: -100
Adrian fick ett utbrott, och skreeeeeeeeeek i 20 minuter. Skrek, sparkades, skulle inte vara i vagnen, skulle inte bäras, skulle inte någonting. Ångest i 20 minuter medan hela jävla frölunda torg undrade vad jag sysslade med.
Här någonstans smäller det till i ryggen. Igen.
Kommer upp till caféet där vi skall ses, plockar ihop fika till mig och A. Ställer mig i kassan, pensionärer före mig, det blir min tur, då kommer en kille och bara går före. Jävla idiot. Barnen skriker och är hungriga.
Hela lunchen springer A omkring och pillar och ålar på golvet och jag sitter som på nålar och kan varken koncentrera mig eller äta. Känner mig bara som världens sämsta mamma. A vägrar äta dessutom....
I bilen på väg hem somnar barnen. (*pust*) Å andra sidan håller jag också på att somna eftersom jag sovit ungefär 4 timmar inatt. (Satt med W i soffan och ammade och sov. Han skulle inte sova i sin säng alls...)
Halsen börjar göra ont...Väl hemma så vaknar såklart W, fast att han behöver och borde sova mer. Matar W som äter som en mus, och är nu ensam hemma i ungefär hundra år till med en gnällig bebis, plus en trotsig treåring som snart vaknar.
Ryggen gör så ont så jag bara vill gråta. Halsen gör ont, och jag är snuvig. Och trött. Härligt härligt...
Imorgon är det skola, sedan ensam hemma med barnen tills lördag kväll. (Dvs ingen vila över huvud taget) Söndag har vi styrelsemöte hela dagen. (= ingen vila) och sedan är det underbara måndag igen.....

När skall jag få sova och vila? =(

måndag 19 september 2011

Tårarna rinner

Den här dagen får gärna försvinna. Backa tillbaka och ta bort. Hoppa över.
En fin vän förlorade sin mamma idag. Piss-cancer. Vidriga sjukdom.
Mormor kämpar mot sin, och när man får redan på andra som förlorar kampen, så gör det så fruktansvärt fruktansvärt ont. Det är en jobbig påminnelse om hur vidrig, äcklig och hänsynslös sjukdomen är.
Vill bara åka upp till Grundsund och krypa ner i soffan bredvid mormor, backa 20 år bakåt, och stanna där en stund. Vakna av att mormor och morfar snarkar i TV soffan nere i gillestugan, väcker sig själva av snarkningarna. TV:n som står på i bakgrunden med bingolotto.
Radera allt tråkigt som hänt sedan dess. Vakna och ha kvar morfar och farfar. Ha en mormor utan cancer. Äntligen låta morfar träffa Adrian och William. Det som jag drömt om så många gånger, och önskat så många gånger. De hade tyckt som himla bra om varandra. Nu får de bara leka i mina drömmar.

Som om inte hjärtat värker nog, så läser man nyheterna om en mamma som sitter anhållen för det vidrigaste av vidriga. Jag tappar hoppet om mänskligheten för en stund.

Jag blir så förbannad över hur orättvist livet är. När det kommer till kritan så skiter jag fullständigt i vem som går vidare i Idol, vilket parti som vinner valet, vem som har nya skor, eller vilka kläder som är "rätt". Jag skiter i beach tvåtusenwhatever. Jag vill bara att min familj, släkt och vänner skall få vara friska och lyckliga. Resten ordnar dig. Det löser man tillsammans.

onsdag 14 september 2011

Jag är döden

Tänk va bra man har det. Man kunde lika gärna varit död.

Död död död- Det är så mycket död som rör sig runt mig så jag börjar fundera på om det är min tur snart. PANG! Du är död. Cancer är förjävligt. (Nej, jag har inte cancer själv)
Kolla nyheter eller läsa nyheter på nätet är ju rena döden (ledsen för den kassa ordvitsen)
Död död död över allt. Jag blir så ledsen. Man hör om andras olycka och samtidigt som jag är glad att jag har det såpass bra som jag har det, så får jag dåligt samvete över det. Varför drabbar det andra och inte mig? (Lovar att detta komma bita mig i häcken. Jag blir kanske påkörd imorgon. )
Jag menar inte att jag VILL ha en massa olycka och skit, men hur kommer det sig att just DE blir drabbade?

Skall försöka komma i säng i tid idag. Och somna. Gå och lägga sig är väl en sak, men det är ju bra om man somnar också. Inte lika lätt. Hade mer än gärna spenderat flera dygn i sängen.

Massage... Det hade jag behövt nu.. Mmm....