Dåligt omdömme?

De flesta har väl säkerligen vid det här laget hört eller läst om föräldrarna som fick sina barn omhändertagna av socialen på grund av en anmälan från mammans syster om incest i familjen. Något som föräldrarna blev friade från i domstol, men socialen lät trots det inte barnen få komma hem till sina föräldrar.
Hela historien är så vidrig. Naturligtvis kan ingen veta exakt vad som hänt, men än de som varit på plats.
Men en sak vet jag, och det är att barn i 6-års åldern mycket väl kan prata om kropp och knopp på ett sådant sätt att man OM MAN VILL kan tolka det som att de inte har fått "gränser för det sexuella" hemifrån. El liten kila som springer runt och petar kompisarna på snoppen, skall vi anmäla det till socialen? En flicka som drar upp tröjan och visar "brösten" skall vi anmäla det till socialen? En kille som sett en nakenbild på internet, och som sedan berättar vad han sett, skall vi anmäla det till socialen? Ett barn som skriker "kuk", skall vi anmäla det också till socialen?
För att inte tala om alla små killar och tjejer som kommenterat sina föräldrars kroppar när mamma/pappa duchat, skall vi anmäla det med?
Allt låter ju fruktansvärt, men när man känner barnen så får man en helheltsbild och kan efter det göra en bättre bedömning. (Alla exempel är tagna helt ur luften) I den åldern upptäcker barn kroppen, och det är oftast bara vuxna som ser något sexuellt med det, barnen har inte någon som helst sexuelt tanke bakom att exempelvis "visa brösten". Och i de få fall som övergrepp har skett, så märks det. Det förvånar mig, och gör mig förbannad, att socialen omhändertog barnen utan att över huvud taget prata med skola/förskola om barnen först. En lärare som umgås med barnet dagligen känner barnet väl, och hade med allra största sannolikhet kunnat avgöra ifall det fanns grund för oron över barnen eller ej. Men icke. Här går socialen in och omhändertar barnen "för deras eget bästa". FY FAN!!
Skall man inte våga prata med NÅGON om både roliga och bekymrande saker barnen gör? Om jag skulle berätta historien om Adrians "glada mask" på BVC, skulle jag riskera en anmälan hos socialen då? Och alla goa nakenfis bilder, skulle de sedan kunna fälla mig som en pedofil??
Skall föräldrar behöva vara rädda för att vara nära och älska sina barn på grund av rädslan för att bli anmälda till socialen, som sedan kan tolka all kärlek och närhet som något fult och sexuellt?? Lägg sedan på några härliga sommarbilder på en badande son och du är pedofil.
Vart är vi på väg? Har många så dåligt omdöme att de inte kan göra bättre bedömningar?

Jag har helt tappat förtroendet för socialen. HELT! Först historien om de stackars barnen i Mark, nu detta. Och SAMTIDIGT så ignorerar socialen i många fall BEFOGAD oro. (Exempelvis flickan som var hemlös och sov ute i snön med sin pappa, som förgrep sig på henne och där skolan slog larm, men inget hände)

Det absolut värsta av allt, det är hur socialen fått godkänt för denna behandling, och hur föräldrarna och framför allt BARNEN har fått gå igenom ett helt obefogat helvete, och bara skall acceptera det utan varken ersättning eller ett förlåt. FY FAN!!!

Jag skulle vilja ha ett svar från varanda en som varit med och beslutat i fallet där de försvarar sina beslut och vad de grundar dem på.
Och systern skall vi inte ens tala om, henne har jag absolut ingen sympati för. Som jag inledningsvis skrev så måste man förstå barns utveckling, och på rätt sätt kunna lägga ihop ett och ett.