Hairy scary monster

Dagens läxa:
1. Ida, gör ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG mer någonting för dig själv, du blir straffad med en gång ditt själviska svin.
2. Finns bara en enda person som någonsin rör ditt hår igen. EVER!

Suck.
Ja, vad skall jag säga. Jag har aldrig någonsin känt min såhär ful. Och då har jag ändå mer än 30 kg övervikt. Mitt hår har alltid varit det enda jag tyckt om på mig själv. Men inte längre. Jag hatar mitt hår. Mitt hår är förstört. Jag kan nästan lika gärna raka av det. Jag kan inte ens sluta gråta över hur fruktansvärt fult det är.

Jag har i väldigt många år varit RÄDD för att gå till frisören. Jag vill inte sitta och bli; 1.förolämpad "Nä men alltså ditt hår är verkligen JÄTTE SLITET! Vad gör du med det egentligen!? Precis som jag repat en DVD jag lånat av dem. Det är väl för helvete MITT hår?!
2. Förfulad. Japp, du läste rätt. Sorry, men ett hår som ser ut som en stor triangel är INTE snyggt. Det var det inte ens på 80-talet.
3. Betydligt fattigare, när jag dessutom blivit de 2 ovanstående. Betala för att bli förolämpad och förfulad? Nej tack.

Tillslut hittade jag (eller, jag och jag, Kristoffer) Världens bästa frisör!! För första gången någonsin kom jag hem från frisören, UTAN att spendera kvällen gråtandes. Har varit nöjd och glad varje gång.
Men, så var jag dum nog att nappa på en Deal på Letsdeal, tänkte jag kunde passa på eftersom min frisör var bortrest, och det hade varit så härligt att få känna mig lite fin och fräsch när vi åker till Egypten. Big misstake. Jag sa som det var, att jag inte visste om jag skulle behålla det ljusa och göra ljusa slingor, eller kanske prova att bli lite mörkare. Jag sa att jag var rädd för att gå till frisören, att jag var feg vad gäller mitt hår. Jag sa att jag inte kan "sånt här".
Vi pratade, hon visade och sa att "den här är bara en nyans mörkare än vad du har nu" och "jag vet att du kommer passa jätte bra i den här färgen"
Ledsen, skulle inte tro det.
Jag har aldrig ens sett en sådan färg. Som en urtvättad kass toning. Det blonda lyste ju till och med igenom. Rötterna var alldeles orange/guld/gula. (And not i a good way..)
Inne på salongen såg det lite mer ok ut, men ute i dagsljuset fick jag verkligen panik.
Och jag har så otroligt svårt att säga ifrån. Jag kunda/kan inte med att gå tillbaka, även om jag VET att man skall göra det. Men jag är bara rädd att få en utskällning och en "men det var ju det här du ville ha" attityd tillbaka. Och ALDRIG att jag låter en frisör som redan är sur på mig röra mitt hår. De kommer garanterat "råka" klippa av det....
Så nä. Det blev raka vägen hem.
Min underbara granne hjälpte mig rädda det med lite mer färg, så att jag i alla fall kan visa HÅRET utan att skämmas. (Att jag däremot ser förjävlig ut i det, får jag bara stå ut med)
Nu är det i alla fall FÄRG och glans. Inte ett helt matt häx-hår.

Jaha. Så var det med det. Kul att behöva se förjävlig ut. Jag mår illa bara jag tänker på det. Har absolut ingen lust att gå utanför dörren på 3 år.
Som om det inte räcker med att jag är en stor valross. Men där fick jag för att jag ville unna mig själv någonting. Skall inte göra om det misstaget.

Jag vill inte mer nu. Det räcker med motgångar och skit. I get the point. Jag är hemsk, och hela universum vill straffa mig. Fine. Ta mitt hår också, gör det. För all del.
Nu ger jag verkligen upp.