Kärlek, hormoner och massor av tårar

Det är ju en sådan klyscha, men HJÄLP va snabbt tiden går! Snart är William redan 2 veckor. Kan inte förstå vart tiden tagit vägen =S

Adrian är en mycket stolt, och duktig, storebror. Nog för att han har ett sjuhelsikes humör, och trotsar oss till tusen ibland, men han är så snäll med William och är för det mesta en väldigt go kille! Han är så duktig på så mycket och jag förvånas varje dag över vilken koll han har på ALLT. Min lille skrutt, som har blivit så stor! Varje gång han ser att jag gråter, så säger han "mamma ledsen" och kommer och bara håller om mig. Vilken kille!

Minste skrutten vekar må bra. Kan inte sluta puss och lukta på honom. Han är så go! Och så är han så himla lik min farfar, vilket värmer i hjärtat! En riktig Larsson.
Men han har precis som sin bror ärvt min envishet och humör... *suck*
Första badet gick kanon, inte ett ljud från William! Skönt! Adrian är ju en riktig fisk, så förhoppningsvis är William också det. =) Skönt att slippa tvinga barnen i badet/duschen för att få dem rena ;-)

Själv mår jag... Ja... som jag mår. Full av kärlek till min fantastiske, underbare sambo, och mina två små killar. Är så glad och lycklig!
I alla fall för det mesta.. Är lite ledsen över att gå in i en ny cirkel av fysisk smärta efter att ha haft så ont i så många månader från bla. foglossning. Nu när jag äntligen kan röra mig och sova gott, så har jag så fruktansvärt ont av amningen att jag sitter och gråter nästan varje gång. Det är inte kul. Men jag antar att det bara är att bita ihop (precis som William gör, vilket är anledningen till att jag har ont...) Men jäklar vad jag längtar efter en smärtfri vardag.
Hormonerna flödar, och jag är lipigare än någonsin. Kristoffer kramade mig häromdagen, då började jag gråta. Helt normalt! Och förresten är K nästan lika blödig som jag... När vi satt och kollade på "Kvällen är din" så bölade vi ikapp med varsin unge i famnin som vi bara kramade. Men som sagt... vi är en helt normal familj... ;-)

På tal om att röra sig.. Märkte att jag kunde stå med raka ben och sätta händerna i golvet... Trots att jag knappt kunnat böja mig för att ta på mig strumpor sedan i vintras... Göttans! En gång gymnast, alltid gymnast... ;-) Mest av allt just nu är jag sugen på att, hjula, stå på händer och hoppa studsmatta och göra volter. Men vilken nybliven mamma vill inte det!? =) Kanske inte så lämpligt riktigt än dock med tanke på operation mm. Sen underlättar det ju att ha en studsmatta också...

Nu ligger William och sover, Adrian ville gå och lägga sig i soffan och vila, och Kristoffer äter. Så för ovanlighetens skull får jag några minuter helt för mig själv. Yay! Skall nog äta lite mer jag också.