Äntligen är vår lille William här!
Igår morse hade jag fått tid för igångsättning. Under natten hade de dock fått in en hel del patienter, så vi fick vänta några timmar. Åkte ner till Allum för att röra på oss, och passade givetvis på att äta! Väl tillbaka vid 11.30 blev det bara en kort väntan innan vi fick vårt rum. Sen var det full fart! 13.10 tog de hål på hinnorna, och sedan väntade några inte sååå trevliga timmar. Hade ingen smärtlindring alls förrän kl 20.10... Då kom äntligen narkos och satte ryggmärgsbedövning. Hade bett om det långt innnan dess (vid 17 faktiskt) emn först skulle det tas prover, proverna skulle kollas, sedan skulle narkos ringas in, och så hade de glömt av mig.. Mums! Så mellan kl 18 och 20.10 så hade jag ett litet helvete... Stackars Kristoffer har väl både tinnitus av mitt kvidande, och blåmärken och pajad rygg.
För vilken fantastisk man jag har!! Han var ett sådant otroligt bra stöd hela tiden. TACK älskling!!
Men säg den lycka som är långvarig.... 21.25, när vi för en koooort stund var ensamma på rummet, så bestämde sig William för att han skulle ut. Han visste nog inte att 1. Greys Anatomy börjar redan 21.00, så han hade ändå redan missat hälften och 2. Vi hade ändå ingen TV på rummet.
Men ut skulle han. Och ut kom han. 21.39 var han ute.
Den kvarten suddar jag genast bort ur mitt känsel minne. Typ...
Men oavsett vad, så är det så värt det!! Trots att jag fick åka upp till operation efteråt för att fixa vad min älskade bredaxlade racer son lyckades med på vägen ut.
Men vem bryr sig. INTE jag! När belöningen är en sådan underbar lite varelse så spelar det ingen roll. <3
Och vilken upplevelse att få vara med hela vägen och inte vara medvetslös, och att få träffa sitt barn med en gång och inte vara medvetslös. Och komma ihåg allt som hände, och inte vara medvetslös... Kärlek kan inte med ord beskrivas.
Och för er som inte redan visste det så jobbar det så OTROLIGT underbar personal på special förlossningen/BB och operation. Herre min Je... Har nog inte träffat en enda som är mindre bra. (Eller jo, en, när jag var inlagd sist.)
Annars har alla varit så himla goa och underbara! Irene och Eva som var med oss hela eftermiddagen, och även Therese och Juana som var med de första timmarna, och sedan Lisbeth, Lena och Ann-Marie som var med under förlossningen. Åh va jag vill krama er alla!
De som jobbade på operation var ju så klockrena så jag låg mest och skrattade medans doktorn skulle reparera både det ena och det andra. Och det är ju bra!
Så från att ha varit en sjö-ko i några månader, har jag nu blivit napp på heltid... Men just nu sover det lilla matvraket, så jag skall faktiskt passa på att vila en stund jag med.
Skriver mer sedan!
P.s, om någon har vägarna förbi så skulle jag utan problem kunna slänga i mig en låda med piggelin. Hade suttit fint...Bara så ni vet...
För vilken fantastisk man jag har!! Han var ett sådant otroligt bra stöd hela tiden. TACK älskling!!
Men säg den lycka som är långvarig.... 21.25, när vi för en koooort stund var ensamma på rummet, så bestämde sig William för att han skulle ut. Han visste nog inte att 1. Greys Anatomy börjar redan 21.00, så han hade ändå redan missat hälften och 2. Vi hade ändå ingen TV på rummet.
Men ut skulle han. Och ut kom han. 21.39 var han ute.
Den kvarten suddar jag genast bort ur mitt känsel minne. Typ...
Men oavsett vad, så är det så värt det!! Trots att jag fick åka upp till operation efteråt för att fixa vad min älskade bredaxlade racer son lyckades med på vägen ut.
Men vem bryr sig. INTE jag! När belöningen är en sådan underbar lite varelse så spelar det ingen roll. <3
Och vilken upplevelse att få vara med hela vägen och inte vara medvetslös, och att få träffa sitt barn med en gång och inte vara medvetslös. Och komma ihåg allt som hände, och inte vara medvetslös... Kärlek kan inte med ord beskrivas.
Och för er som inte redan visste det så jobbar det så OTROLIGT underbar personal på special förlossningen/BB och operation. Herre min Je... Har nog inte träffat en enda som är mindre bra. (Eller jo, en, när jag var inlagd sist.)
Annars har alla varit så himla goa och underbara! Irene och Eva som var med oss hela eftermiddagen, och även Therese och Juana som var med de första timmarna, och sedan Lisbeth, Lena och Ann-Marie som var med under förlossningen. Åh va jag vill krama er alla!
De som jobbade på operation var ju så klockrena så jag låg mest och skrattade medans doktorn skulle reparera både det ena och det andra. Och det är ju bra!
Så från att ha varit en sjö-ko i några månader, har jag nu blivit napp på heltid... Men just nu sover det lilla matvraket, så jag skall faktiskt passa på att vila en stund jag med.
Skriver mer sedan!
P.s, om någon har vägarna förbi så skulle jag utan problem kunna slänga i mig en låda med piggelin. Hade suttit fint...Bara så ni vet...
Åh Ida! Jag sitter här och bara ryser...
SvaraRaderaVa ubderbart att du fick en "riktig" förlossning! När du kommit hem och orkar med mig, måste vi fika och du berätta heeela historien:)
Stoooor kram din vän Evelina
Åhhh vad underbart Ida!! ja visst e dom underbara på östra, vill också krama dom alla!!=)
SvaraRaderaTänk att du/ni fick gå hela vägen denna gången!
Massa kramar Klara