*pust*
En liten suck av lättnad efter ultraljudet blev det. =) Allt såg toppen ut, vilket kändes bra.
Känns samtidigt märkligt att veta att bebisen, som fortfarande ligger kvar INNE i magen, väger mer än vad Adrian gjorde när han föddes. =/ Fast det är ju bara positivt.
Imorgon blir det BM och ännu mer kontroller. Det blir en del fläng, men det är värt det.
På sätt och vis hade jag gärna bott på sjukhuset. Eller rättare sagt, haft ett sjukhus hemma. I huset. Det hade varit skönt! Veta att allt är bara några sekunder bort, samtidigt som jag fåt gå runt i mina egna kläder, kunna duscha när jag vill. Kolla tv och film.. Och ha INTERNET! För man kan ju bara inte leva utan internet. ;-)
Helgen har varit väldigt spännande... Det har inte fungerat att ta sig in i huset eftersom att hela inpasseringssystemet legat nere (Vi har ju så fina moderna brickor)
Detta har inneburit att man inte kan ringa på, inte använda sin bricka för att öppna, OCH eftersom att vi inte heller kan använda de vanliga nycklarna för att komma in i huset, så har vi riskerat att bli stående utanför vårt eget hem utan möjlighet att komma in. Visst är det fantastiskt?!
Jag har ringt jouren flera gånger och bägge gångerna blivit otrevligt bemött och avsnäst med svaret att "de är på väg". Ja... Inte fan vet jag om "de" färdades med häst och vagn, eller om de började sin resa i Kina, men efter 2 dygn var det fortfarande inte någon som hade löst problemet. Tydligen hade den första elektrikern inte haft rätt nyckel. Underbart. 2011...
Jag blir så (CENSUR) förbannad! Att problemet ens kan uppstå är rena vansinnet! Det är väl klart som f*n att våra vanliga nycklar också skall fungera i dörren så att vi A L L T I D kan komma in! Och en jour skall ju för i (CENSUR) kunna komma in, och dessutom så skall inte SOS svara idiotiska svar när man ringer och påtalar hur viktigt det är att de åtgärdar felet.
De äldre som bor i huset har hjälp från hemtjänsten, vad hade hänt om de larmat och hemtjänsten inte kunde komma in i huset?!?! Eller om vi blivit stående utanför huset när vi kom hem sent på kvällen/natten, med ett barn, och inte kunde ta oss in, inte hade någon att ringa....
Skrev ett långt surt brev som jag hoppas få ett väldigt bra svar på. För jag är jävligt förbannad över hela situationen.....
Vad tycker ni? Är det acceptabelt att på grund av en säkring har gått inte kunna komma in i sitt eget bostadshus under nästan 3 dygn?
Resten av dagen blir det massa plugg, men skall nog unna mig en lite tupplur först. Så det så!
//Me
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar