Iofs går veckorna (tack och lov) rätt så fort de också. Men helgen hinner man ju knappt reagera över att den är här innan den är slut.
Framöver har vi tack och lov inte mycket inbokat på helgerna. Lite kalas och tentor, annars finns det möjligheter till vila och mys! Än så länge i alla fall...
Har ju en del som behöver fixas innan bebisen kommer, och det vet man ju aldrig när det blir. Sängen skall skruvas ihop, det skall plockas fram sängkläder och bäddas. Kläder skall tvättas.
Och så måste jag köpa en mysig filt. =) Har hittat en söt som jag gillar. Egentligen hade jag velat sy en själv, men det kommer inte bli av. Har två tummar som sitter fast rätt gött....
Nu har jag gått in i v. 32, det är 3 veckor mer än jag gick med Adrian. Känns konstigt, men helt underbar. Tänker inte säga att jag mår bra, för varje gång jag gjort de har jag blivit dålig. Men just nu, denna timmen i alla fall, mår jag bra. All vila den sista veckan gjorde underverk för mitt blodtryck. Får se hur jag mår efter denna veckan, med 2 tentor...
Idag satt jag med min älskade Adrian på golvet och busade, när vi plockade fram en påse full med nallar och en påse med massa bebiskläder. Vi klädde på min gamla nalle några av hans första kläder, sen blev den "bebisnallen" Den har han myst med hela kvällen =)
Nu ligger det ett par uppsättningar med pyttekläder framme som kan få åka med till BB. Allt från storlek 44 till 56... Man vet ju aldrig vilken storlek som kommer behövas. Men knappast större än 56.
Och för att tråka ut er med ännu mer bebis prat så har den lille rackaren börjat plåga mig med att trycka en knä/en fot i sidan på mig. Fast av någon konstig anledning njuter jag av det. För det innebär att den är på hugget, och det känns bra. Kristoffer fick sig en liten känga häromkvällen han med (när han kände på magen) och hans reaktion var "åh herre jävlar!"
Mysigt värre!
(Bilden är ärligt stulen från google.. ;-)Ta hand om er! Man vet aldrig vad som händer...
Puss å kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar