Summa sidvisningar

onsdag 26 januari 2011

Felprioriteringar

Ååååååå!! Har tenta om några timmar, förvisso mest repetition, men lite nytt. Men jag kan bara inte koncentrera mig till att läsa. *dumma Ida* Hittar på massa ursäkter för att göra annat.
Gårdagen slutade med att jag köpte en telefon istället för att läsa igenom det jag borde. Får väl bokföra den på provet istället... =S
Jag blir så suuuuur på mig själv!
Men det går som det går. Nu laddar jag med gröt och annat gott till frukost. Har jag tur kanske jag får läst liiiite i alla fall.

Igår var det 2 år sedan vi fick med oss A hem från sjukhuset!! Jag undrar ju vart den tiden tagit vägen. Hade jag haft lite bilder på denna datorn hade jag delat med mig, men icke.
Det har ju hänt en hel del med vår lille prins på de 2 åren. Har för mig han vägde lite mindre än 3 kg när vi fick hem honom. Nu väger han 11. Jag har väl gjort en liknande procentuell viktökning, fast den är jag inte lika glad över.. =/

Mindre kul var det att vakna av huvudvärk inatt... Känner mig lite tjock i skallen, och är rädd att jag börjar samla på mig vatten, så det får nog bli en tur till MVC och kolla trycket... Åååå va kul! =(

Jaha... Får väl se fram emot att eventuellt få en ny telefon levererad, och hoppas att jag slipper med sjukhusvistelser. Jag som inte har ont av varken läkare, nålar, blod eller andra mysiga saker höll på att svimma när vi kom till ultraljudet. Det var ju där jag fick komma in, men inte ut igen, när jag blev inlagd med A. Samma sak när vi var på Special MVC. Jag ville bara UT!
Värsta upplevelsen var när vi var tvungna att åka till Special Förlossningen för några veckor sedan... Som jag grät. Det luktade minnen... Jag vill ALDRIG mer dit! Jag vill ligga på vanliga BB, ha en "normal" förlossning, få smörgås efteråt och inte vara medvetslös under förlossningen. Är det så mycket begärt..?? Det enda positiva med besöket på SpecialFörlossningen var att jag och Kristoffer fick sitta och prata, det var så himla skönt! Han kom nog på saker han inte kommit ihåg innan, vilket betydde massor för mig som inte minns något. Så lite positivt var det. Men inte det minsta skoj... =(

Dags att äta. Får hoppas dagen blir bättre än vad den börjat...

//Me

1 kommentar:

  1. <3 Tänk att lille Adrian har blivit en så stor och söt pojke!! var oroliga vi alla var för två år sen!!

    Kram

    SvaraRadera