mobbing, ångest och galna grannar

Godmorgon världen!

Eftersom jag var så sjukt trött igår och däckade redan vid 8, så vaknade jag kl 06.10 idag och kände att "ja, nu kan jag ju faktiskt gå upp" Och tänk va mycket man hinner när man är själv... Duscha, äta frukost och bara slappa. Skönt!
Blev ganska förvånad när jag hörde hur någon av grannarna startade sin radio 5 minuter efter att jag vaknat. För den volymen var inte all leka med. Det hjälper inte att man inte lyssnar på musik, utan bara "prat", det hörs ändå! Men det tycks inte denne granne fatta. Efter kl 22 är det också poppis att starta radion med en massa prat. Tack för den. Idiot....

Det slog mig efter duschen när jag skulle välja kläder att jag är en mobbare... Fick nästa lite dåligt samvete... Där står jag och letar och letar i den fulla korgen med rena fina underkläder, efter EN speciell sorts trosor. Det är bara en enda sort som gäller, fast att korgen är full med nya fina trosor. Men nä, bångstyriga fröken Larsson skall bara ha de nya favoriterna (som jag iofs har 12 par av redan) från HM. Va taskig jag är! De andra trosorna ligger där och undrar varför de inte duger längre... Undrar om de gjort något fel, skavt eller vara varit jobbiga... Och det har de ju inte. Jag är bara elak. De forna favoriterna från Newbody har snällt fått lämna över till mina nya favoriter i ekologisk bomull från HM. Sjukt bekväma, inget syntet-skit-material, och billiga. Kan det bli bättre?!

Helgen har varit väldigt väldigt trevlig! I lördags var vi på kalas hos mina älskade kusiner, lilla A ä redan 11 år, vart tar tiden vägen?!?! Vi firade henne och hennes mamma, åt gott och hade det trevligt! Adrian var i sitt esse. Han var överlycklig över all uppmärksamhet och bus. Han somnade innan vi ens lämnat Sävedalen i bilen på vägen hem. =)
Igår var vi en lite tur till Allum, men jag blev så besviken när det visade sig att tapetbutiken jag ville besöka var stängd på söndagar... Typiskt! Och de andra tapetbutikerna i GBG stänger 15 på söndagar... Ehh... Jaha... Varför skall just alla tapet och färgbutiker stänga så himla tidigt? =(

Veckan som kommer känns konstig... Jag har haft sån ångest det sista inför just dessa dagarna. Nu är jag nämligen precis så långt gången som jag var när jag blev inlagd innan jag fick Adrian. Det känns inte som jag kommer komma undan denna gången heller. Än så länge är jag frisk, men det kan komma på ett par timmar. Minsta lilla antydan till huvudvärk så blir jag rädd. Det jobbigaste av allt är att det inte finns något alls jag kan göra åt det. Det är som att sitta och vänta på ett dödsbesked, du vet att det kommer, men inte när. Kan ju inte påstå att det gör att man blir pigg och glad...
På fredag är jag i v.27+6, samma dag som Adrian blev född i . Går jag över det med en enda dag så kanske det känns lite mer hoppfullt...
Jag är enormt avundsjuk på dem som kan njuta av sin graviditet. Jag tycker det är supermysigt att vara gravid, men all oro över vad som kan hända göra att det tar udden av det roliga. Jag vill inte bli sjuk, jag vill inte dö, jag vill inte att Adrian inte skall ha kvar sin mamma eller att Kristoffer skall bli ensam pappa för att jag dött. Det vill jag inte. Jag vill att Adrian skall få ha sin mamma.
Och jag önskar att jag inte hade förhöjd risk för alla komplikationer som jag har, så att jag också kunde få njuta och gå runt och mysa. Packa BB väska och tänka igenom hur jag skulle vilja ha förlossningen... Istället planerar jag för vad jag absolut måste ha med mig om jag skulle bli inlagd igen för att inte bli galen på sjukhuset.
Tänk va olika man kan ha det.

Nåja. Man skall ju inte vara otacksam utan glad för det man har. Vilket är jävligt lätt att säga när man har det bra. Och jag är tacksam för det jag har, men det innebär inte att jag gillar att må som jag gör...

Nu börjar jag bli trött igen. Underbart.... Strax dags att väcka Adrian, kanske kan hinna sova en 20 minuter innan dess. Kommer bli en låååååång dag idag... =/

//Me