Summa sidvisningar

tisdag 25 januari 2011

Laglig terror?

Telefonterroriserar du någon kan du bli polisanmäld, för så kan man ju inte göra.
Gör du det däremot i ett försäljningssyfte så är det helt lagligt. Det är ju helt logiskt. (hmm..)

Jag är så förbannat trött på att DAGLIGEN få samtal från försäljare. Och vad som gör mig ännu mer förbannad är att ett vänligt "nej tack" inte funkar. Nej då skall de förklara för mig att jag inte vet mitt eget bästa utan DE vet att jag faktistk behöver den här produkten, men bara inte förstår det själv.( Ja men det är ju bra, dumförklara den potetiella kunden, då vill de ju verkligen ha er produkt! ) Så, en gång för alla SLUTA RING MIG!!!!

Min telefon är min privata ägodel, och den är min PRIVATA samtalslina till de som behöver nå MIG, men inte i försäljningssyften. Men tydligen ses inte mobilen som en del av mitt privatliv utan är en lagling ingång i mitt privatliv. Jag är ganska beroende av min mobil, speciellt med tanke på att vi inte har hemtelefon. Och hur skall de få tag på mig från dagis, skola, sjukhus eller annat om något skulle hända A eller K?? Jag blir LIVRÄDD om det ringer från dolt nummer tänk om det hänt A något. Mobilen är min bästa vän, och ett av mina största hatobjekt...

Sedan tycker jag det hör till vanligt hyfs att man lämnar ett meddelande, speciellt när man ringer från dolt nummer. Hur sjutton skall jag annars kunna höra av mig tillbaka om jag inte vet vem som ringt?!? Det är en annan sak när jag ser vem som ringt, för att jag har deras telefonnummer, så ringer jag oftast tillbaka. Jag svarar oftast inte när det ringer ett nummer jag inte känner till dock, för vanligtvis är det försäljare (som förmodligen inte får ringa från dolt nummer längre) Så vill ni mig något och inte får något svar kan det vara bra att lämna ett meddelande så jag vet vem ni är.

Jag har dessutom i stort sett ALDRIG tid att prata i telefon. Antingen är jag i skolan, på bussen( och där vill jag inte prata med exempelvis sjukvården osv) hämtar/lämnar Adrian, lagar mat, pluggar, lägger Adrian.... Jag har helt enkelt inte varken tid, lust eller ork att prata i telefon. Därför stänger jag oftast av ljudet dagtid. SÅ skönt!

Så, får ni inte tag på mig så är det inget personligt. =) Antingen hör jag inte telefonen, eller så kan jag ändå inte prata. Eller så ringer ni från ett nummer jag inte känner till....


Tenta imorgon! Och jag har knappt pluggat. Adrian lyckas A L L T I D bli krasslig dagarna innan jag skal ha tenta, och jag har inte mage att lämna bort honom då. Han är inte sjuk nu, men han är på gränsen, så jag har inte lust att lämna honom på dagis för då kommer han garanterat bli det. Dessutom tycker jag inte det är rätt mot varken honom, personalen eller de andra barnen. Och nu när jag har möjligheten att ha honom hemma så får det bli så. Även om det blir på bekostnad av mitt pluggande... =/
Idag kom farfar och hämtade en ÖVERLYCKLIG liten kille! Skönt när man har goa familjemedlemmar som kan hjälpa till!

Jag skall unna mig en stunds vila, sedan blir det mer plugg. Känns meningslöst att plugga när man håller på att somna...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar